Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sillanpää, Eemil - Sillén, Gustaf af - Sillén, 1. Oskar - Sillén, 2. Lars Gunnar - Sillénkommunister - Sillerud - Sillery - Sillfiskar - Sillfiske
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
Sillen—Sillfiske
176
(sv. övers. ”Livet och solen”, 1926), som i ännu
obestämd form gav uttryck åt den biologiskt
betonade romantik, vilken sedan skänkt S:s
skildringar ur hembygdens liv deras skarpa särprägel.
Med berättelsen om ett ynkligt offer för det röda
upprorets stormtid, ”Hurskas kurjuus” (1919;
sv. övers. ”Det fromma eländet”, 1920), nådde
S:s konst f. f. g. det djup och den mognad, som
sedan ställt honom på främsta platsen inom
samtida finskspråkig litteratur. I talrika smärre
skisser och noveller (8 saml., 1917—33; 6 saml.
i sv. övers., 1924—40)
har S. visat sin
lyhördhet för svävande,
halvmedvetna
själstillstånd och stämningar.
Vackra vittnesbörd
om hans ömsinta
förståelse för det
spirande och spröda inom
känslolivet äro hans
två fina flickporträtt
i novellen ”Hiltu ja
Ragnar” (1923; sv.
övers. ”Hiltu och
Ragnar”, s. å.) och
i romanen ”Nuorena
nukkunut” (1931; sv. övers. ”Silja”, s. å.).
Mer aktiva och viljebetonade människor har S.
tecknat i romanen ”Meihen tie” (1932; sv. övers.
”En mans väg”, 1933), som fortfarande har hans
hembygd till ram. Detta är likaledes fallet i den
rapsodiska berättelsen ”Ihmiset suviyössä” (1934;
sv. övers. ”Människor i sommarnatten”, 1935).
En skildring av en alkoholiserad medelklassman,
som glider ned socialt, är romanen ”Elokuu”
(1941; sv. övers. ”Skördemånad”, s. å.). Efter
en längre sjukdomsperiod framträdde S. åter
1945 med romanen ”Ihmiselon ihanuus ja kurjuus”
(sv. övers. ”Människolivets ljuvlighet och
elände”, 1946), där huvudpersonen är en diktare, som
i mycket bär S:s egna drag. 1947 utkom
novellurvalet ”Erään elämän satoa”. S. erhöll 1939
Nobelpriset i litteratur. — Litt.: H. Söderhjelm,
”S.” (1942).
Sillen, Gustaf af, arkitekt (1762—1825).
Han gjorde sig bemärkt genom ritningar till
Bagges ”Beskrifning öfver Örebro” (1785) och
genom etsningsförsök. Efter att ha blivit
konduktör vid Fortifikationen 1781 begav sig S. 1786
på en utländsk studieresa och vistades i Italien
1788—93. Med 1797, då han av hertig Karl
erhöll uppdrag att leda arbetena vid Rosersbergs
modernisering, vidtog hans egentliga
verksamhetsperiod. En stor del av hans ritningar för
Rosers-berg finnes i Kungl. bibi. Han lämnade ritningar
till kyrka i Uddevalla och till åtskilliga
officers-boställen.
Sillén. t) Oskar Karl Gustaf S.,
företagsekonom (f. 1883 2ö/n), diplomerad från
handels-högsk. i Köln 1905, efter verksamhet i
affärslivet doc. vid Handelshögsk. i Stockholm 1911,
auktoriserad revisor 1912, prof, i handelsteknik
(numera företagsekonomi) vid nämnda högsk.
1915—5i- Bland hans många arbeten märkas
”Affärsföretagens likviditet” (1915), ”Moderna
bokföringsmetoder”, 1 (1915, 3:e uppl. 1927).
”Direkt el. indirekt export?” (1917),
”Internationa-ler Überblick über das Treuhand- und
Bücher-revisionswesen” (i ”Revisions- und
Treuhandswe-sen”, av S. m. fl., 1926, 2:a uppl. 1930),
kommentar till bokföringslagen (1930, 3:e uppl. 1939;
tills, m. W. Hemberg), ”Nyare
balansvärderingsprinciper” (1931, 5:e uppl. 1948) och ”Studier i
svensk företagsekonomi” (1943, 3:e uppl. 1946).
S. har anlitats för flera offentliga utredningar
i bokförings- och beskattnings frågor. I Fören.
Auktoriserade revisorer var han ordf. 1923—41
(därefter hedersordf.). S. är stiftare av
Affärs-ekonomiska forskningsinst. (numera
Företagsekonomiska forskningsinst.) och var ordf, i dess
styrelse 1929—51.
2) Bo Lars Gunnar S., den föreg:s son,
kemist (f. 1916 “A), fil. dr och doc. vid
Stockholms högsk. 1941, prof, i oorganisk kemi vid
Chalmers tekniska högsk. 1948, vid Tekniska
högsk. 1950. S. har varit sakkunnig vid
Försvarets forskningsanstalt sedan 1942 och vid
cellulosaindustriens centrallaboratorium 1945—46. Han
har utfört röntgenkristallografiska och
komplexkemiska undersökningar, studier rörande
jonby-tare och filterskikt samt sysslat med
kemiundervisningens problem.
Sillénkommunister, se Sverges kommunistiska
parti.
Sillerud, kommun i Värmlands län, Nordmarks
hd, vid Dalslandsgränsen, mellan Järnsjön, V. och
ö. Silen, St. Bör m. fl. sjöar; 414,18 km2, 2,182
inv. (1954). Sjörik skogsbygd och bergstrakt
med spridd dalbebyggelse. 2,586 har åker. Vid
Järnsjön Äsebyfors stations- och industrisamhälle.
Kyrkan är från 1888. Pastorat i Karlstads stift,
Nordmarks kontrakt.
Sillery [sijri’], ort i fr. dep. Marne,
Champagne, närmast s. ö. om Reims. Berömd tillv. av
champagne m. m.
Sillfiskar, Clupe’idae, en till ordn. benfiskar
och underordningen biåsmunnar hörande familj.
Hithörande fiskar äro mjukfeniga. Buken är vanl.
hoptryckt till en köl, kroppen utom huvudet är
klädd av stora, lätt avfallande fjäll, gällocken äro
fullständiga och gälöppningama stora. Magen är
försedd med blindsäck. S. uppträda ofta i
ofantligt stora stim och ge då upphov till de största
fisken. De förekomma mest i havet, både i
varma och kalla regioner, men några arter äro
verkliga sötvattensfiskar. Många av havsarterna
vandra för sin lek upp i färskt vatten. Till fam.
höra s i 11 s 1 ä k t e t (Clupea), som omfattar
vanliga sillen, skarpsillen el. vassbuken, sardinen el.
pilcharden, maj fisken och stamsillen (se
Sillsläktet), ansjovissläktet (se Ansjovis) och den
vid Nordamerikas östkust rikligt förekommande
menhaden (Brevoortia tyrannus; se
Sillsläktet).
Sillfiske, ett av de främsta havsfiskena. Det
kan vara garnfiske el. vadfiske. Garnfisket
är antingen sättgarnsfiske, då garnen
förankras, el. drivgarnsfiske, då garnen
hopfästas till en lång s. k. drivgarnslänk, som utsät-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
