Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Siellatjåkko - Siemens - Siemens, 1. Werner von - Siemens, 2. Wilhelm (Sir William) - Siemens, 3. Wilhelm von - Siemens & Halske A.G. - Siemenskoncernen - Siemens-Schuckert-Werke A.G. - Siena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
Siellatjåkko—Siena
132
Sie’llatjåkko, fjäll i Lappland, c:a 12 km s.
om Abisko; dess högsta topp, Tjåmohas
(So-maslaki), är 1,745 m ö. h. S. erbjuder storslagen
utsikt, bl. a. mot norska kusten.
Siemens [si’m-], enhet för elektrisk
ledningsförmåga.
Siemens [zi’mans]. 1) Werner von S.,
tysk elektrotekniker (1816—92). Han var urspr.
artilleriofficer, ägnade sig åt studiet av
elektriciteten samt grundade
1847 tills, m.
ingenjören J. G. Halske
den sedermera
världsberömda firman
Siemens & Halske i
Berlin. Firmans första
insatser skedde inom den
elektriska telegrafiens
och
svagströmstekni-kens område, men
sedan S. 1867 lyckats
konstruera en
praktiskt användbar
dyna-momaskin, blev
produktionen mera
inrik
tad på starkströmsteknikens utveckling. Företagets
verksamhet inom denna gren av elektrotekniken
blev av banbrytande art.
2) Wilhelm (Sir William) S., den
fö-reg:s bror, tysk-engelsk industriman (1823—83),
utvandrade 1843 till England, där han 1883
adlades. S. ledde från 1850 Siemens & Halskes
engelska avd., som han 1865 omvandlade till ett
självständigt företag, Siemens Brothers. Han
utarbetade tills, m. sin bror Friedrich S. en
regenerativ smältugn, som sedan användes för
ståltillverkning av fransmannen P. Martin.
Martin-processen kallas ännu allmänt
Siemens-Martinpro-cessen i Tyskland.
3) Wilhelm von S., son till S.i),
elektrotekniker (1855—1919), delägare i Siemens &
Halske A.G. 1883, övertog tills, m. brodern
Arnold von S. ledningen av detta företag vid
faderns död 1892. S. utförde betydelsefulla
undersökningar rörande användning av växelström
för järnvägsdrift samt angav på ett mycket tidigt
stadium principen för den elektrodynamiska
högtalaren.
Siemens & Ha’lske A.G. [zi’mans ont ...
aTtsiangazäd/aft], se Siemenskoncernen.
Siemenskoncernen [zi’mans-], den ledande
koncernen inom den tyska elektroindustrien,
bestående av Siemens & Halske A.G. med säte
i Berlin och München samt
Siemens-Schuckert-Werke A.-G. med säte i Berlin och Erlangen
jämte ett antal av dessa kontrollerade dotterbolag.
Siemens & Halske A. G. (S. & H.)
grundades 1847 av Werner von Siemens och J. G.
Halske och utvecklades storartat, närmast tack
vare den förres uppfinningar inom såväl
svagströms- som starkströmstekniken. 1903 avskildes
emellertid starkströmsavd. och förenades med den
av J. S. Schuckert 1873 grundade firman
Elek-triziäts-A.-G. vorm. Schuckert u. Co. till
Sie-mens-Schuckert-Werke. Tillverkningen inom S.
& H. omfattar sedan dess svagströmsapparatur,
ss. telegraf- och telefonanläggningar,
radioutrustningar och elektriska mätinstrument, med de
förnämsta fabriksanläggningarna i
Berlin-Siemens-stadt, München och Karlsruhe.
Siemens-Schucker t-W e r k e A. G. (S. S. W.)
bedriver tillverkningen av starkströmsmaterial, ss.
fullständiga apparaturutrustningar för elektriska
kraftstationer, generatorer, motorer,
transformatorer, elektriska lokomotiv och
belysningsanlägg-ningar vid verkstäder huvudsaki. i
Berlin-Sie-mensstadt, Nürnberg och Mühlheim a. d. Ruhr.
— Koncernen var före 2:a världskriget ett av
de ledande världsföretagen i sin bransch och
kan även nu anses inta en god position i detta
avseende. Dess många tidigare dotterbolag i
utlandet ha efter kriget lösgjorts. Så har bl. a. skett
med det svenska bolaget Elektriska a b.
Siemens, som definitivt övertogs av ett
svenskt konsortium 1951. Förutom ren försälj
-ningsverksamhet i egenskap av representant för
huvudfirmorna driver detta bolag fabriker på
flera platser i Sverige för tillverkning av olika
slag av elektriska utrustningar, ss. strömbrytare,
frånskilj are, mätinstrument och radiomateriel.
Aktiekapital 4,5 mkr, antal arbetare 620.
Siemens-Schuckert-Werke A.G. [zi’man»
fo’kart-vä’rk9 a’ktsiangazä’1/aft], se
Siemenskoncernen.
Sie’na, huvudstad i prov. Siena (3,812 km2;
277,587 inv.) i Toscana, Italien, 50 km s. om
Florens; 52,579 inv. (1947). S., antikens Sena,
nådde under tidig medeltid stor betydelse.
Under 11 oo-talet blev staden oberoende av biskopen
och feodala stormän; samtidigt fingo de lägre
klasserna andel i styrelsen. I regel slöt sig S.
till det ghibellinska partiet och låg i ständig strid
med det guelfiska Florens. Fr. o. m. 1100-talet
var S. centrum för ett bankväsen och en
penninghandel, vilkas nät utsträcktes över stora delar av
Europa. Karls av Anjou erövring av staden 1270
medförde dess anslutning till det guelfiska
partiet men gjorde ej slut på varken dess
självständighet el. dess makt. 1559 införlivades S. med
storhertigdömet Toscana. — Staden omges av
ringmur från medeltiden med 9 portar. Näst
Florens är S. den konstnärligt mest betydande
staden i Toscana, detta vad både kyrkliga och
världsliga byggnader beträffar. Domkyrkan
intar en av de förnämsta platserna i Italiens
arkitektur. Den grundades omkr. 1230 med ännu
bibehållna romanska drag men i huvudsak
upptagande gotikens byggnadssystem. Materialet är
olikfärgad marmor, i det inre vit marmor med
svarta tvärband, så delvis också i det yttre.
Kyrkan är en treskeppig basilika med tvärskepp samt
kupol över mittkvadraten. Vid 1200-talets slut
stod dombygget under ledning av Giovanni
Pi-sano, vars far, Niccolö Pisano, utfört
predik-stolsskulpturerna (se bild 1 å pl. vid Pisano).
Nu tillkom fasadens nedre del med de tre
portalernas utsmyckning (åtskilliga av G. Pisanos
skulpturer nu i Domverkstaden). Fasadens
övre partier med spetsgavlarna (den mell. högt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
