Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidney, Sir Philip - Sidoarv - Sidogevär, sidovapen - Sidolinjen - Sidon - Sidonia - Sidoskepp - Sidotblände - Sidsjöns sjukhus - Sidvall - Sidvall, Amanda - Sidvärtsrörelser - Siebenbürgen, Transsylvanien - Siebengebirge - Siebold, 1. Philipp Franz von - Siebold, 2. Carl von - Siebs, Theodor - Siedentopf, Henry - Sieg - Siegbahn, 1. Manne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
Sidoarv—Siegbahn
128
erhållit i slaget vid Zutfen. Hans ryktbaraste
arbete är en sonettsamling, kallad ”Astrophel
and Stella” (1583). Dessutom skrev S. den ej
fullt avslutade heroiska herderomanen ”Areadia”
(förf. 1580—81 och utg. 1590) samt en för
tidens estetiska smak ganska upplysande poetik,
”An apologie for poetrie”, skriven 1581 men utg.
först 1595. ”Works” utg. 1912—26 (4 bd) av
A. Feuillerat. — Jfr biogr. över S. av M. W.
Wallace (1915) och M. Poirier (1948).
Sidoarv, det arv, som tillfaller arvsberättigad
släkting, som varken själv härstammar från
arv-låtaren, ej heller denne från honom, utan är
förbunden med arvlåtaren genom släktskap ”å
sidone”, t. ex. broder el. systerson.
Sidogevär, sidovapen, krigsv., det med
klinga försedda vapen, som bäres vid sidan i
gehäng (koppel).
Sidolinjen, jur., i fråga om släktskap
antingen anförvanter, förbundna genom sidosläktskap,
el. också avkomlingar av utomäktenskaplig börd,
i sistn. fall särsk. om furstars ättlingar.
Sidon, antikens namn på staden Saida (se d. 0.).
Sidonia [-då’-], femskaftad, tät
bomullsväv-nad med mattglänsande yta, använd till
sticktäcken, förkläden och kappfoder.
Sidoskepp, se Kyrka.
Sidotblände [sida’-], sådan zinksulfid
(zink-blände), som, på grund av små och lämpliga
mängder föroreningar, har egenskapen att lysa,
då den träffas av strålar, särskilt a-strålar.
Sidsjöns sjukhus, statligt sinnessjukhus i
Sundsvall av medelstor typ med 918 platser. S.
invigdes 1943 och är landets modernaste
sinnessjukhus. Det innehåller bl. a. en specialavd. för
straffriförklarade och svårskötta manliga
patienter och avd. för krampbehandling och
insulinbehandling.
Sidvall, lantbr., se Hårdvall.
Sidvall, Amanda Carolina, målarinna (1844
—92), utbildades vid Konstakad. 1864—71 och i
Paris och gjorde sig känd som genre- och
porträttmålarinna med arbeten, som i synnerhet
utmärka sig för behaglig kolorit. S. är
representerad i Nationalmuseum, Stockholm, och
Luxem-bourgmuseet, Paris.
Sidvärtsrörelser, se Ridning, sp. 32.
Siebenbürgen [zi’b-], Transsy Ivan ien,
se Rumänien.
Siebengebirge [zi’bangabi’rga], en del av
Westerwald i Rhenprovinsen, på h. stranden av
Rhen s. ö. om Bonn. S. har sitt namn av 7 höjder
av basalt och trakyt, av vilka ölberg når 460 m
ö. h. Gamla borgar kröna flera av topparna,
bland vilka den mest bekanta är Drachenfels. En
del av S. är naturskyddsområde.
Siebold [zi’bålt]. 1) Philipp Franz von
S., tysk läkare och naturforskare (1796—1866).
Han reste 1822 till Java och därifrån med en
beskickning till Japan, där han vistades 1826—
30, under trakasserier och svårigheter arbetande
på att utforska landet, från vilket han slutligen
utvisades. 1859 återvände han till Japan, där
han blev ett par år. S. är en av
Japanforskningens pionjärer genom verken ”Nippon” (7 bd,
1832—51), ”Flora japonica” (2 bd, 1834—70),
”Fauna japonica” (4 dir, 1833—51; tills, m. C.
J. Temminck och H. Schlegel) m. fl.
2) Carl Theodor Ernst von S., den föreg:s
kusin, zoolog (1804—85), prof, i Erlangen 1840,
i Freiburg 1845, i Breslau 1850 och i München
1853. S. utgav talrika arbeten, ss. över
öron-manetens och sugmaskars utveckling, över
bandmaskar och sötvattensfiskar, samt lämnade viktiga
bidrag till utvecklingen av djurens systematik.
Mest bekant är S. för upptäckten av
partenoge-nesen hos insekter.
Siebs [zips], Theodor, tysk germanist
(1862—1941), prof, i Greifswald 1890, i Breslau
1902—29. S. gjorde en betydande insats på den
frisiska språkforskningens område. Här märkas
”Zur Geschichte der englisch-friesischen Sprache”
(1889) och ”Geschichte der friesischen Sprache”
(i ”Grundriss der germanischen Philologie”, l,
1893, 2:a uppl. 1901). S. intresserade sig även
för normaliseringen av det tyska scenuttalet och
utgav ”Deutsche Bühnenaussprache” (1898, 15 :e
uppl. 1930) och ”Rundfunkaussprache” (1931).
Tills, m. W. v. Unwerth utgav S. ”Geschichte
der deutschen Literatur bis zur Mitte des II.
Jahrhunderts” (1920).
Siedentopf [zi’dantåpf], Henry Friedrich
Wilhelm, tysk fysiker (f. 1872), e. o. prof, i
mikroskopi vid univ. i Jena 1919. S. har utfört
betydelsefulla arbeten för mikroskopets
fullkomnande. Jämte R. Zsigmondy konstruerade S. det
s. k. ultramikroskopet.
Sieg [zik], högerbiflod till Rhen, i Westfalen
och Rhenprovinsen, kommer från Rothaargebirge
och inmynnar nedanför Bonn; 131 km lång. S:s
floddal, Siegerland, är utomordentligt rik på
järnmalm.
Siegbahn [si’gbän]. 1) Karl Manne Georg
S., fysiker (f. 1886 3/i2), studerade vid univ. i
Lund, där han 1911 blev fil. dr och doc., 1915
t. f. prof, och 1920,
efter kallelse, prof.;
1922 kallades han till
prof, i Uppsala.
Sedan 1937 är S. prof, i
experimentell fysik
vid Vetenskapsakad.
och föreståndare för
Nobelinst. för
experimentell fysik. Den
övervägande delen av
S:s produktion faller
inom
röntgenspektro-skopien, framför allt
den del, som
behandlar våglängdsmätning-
en inom röntgenspektra. Tack vare S:s lyckliga
konstruktörsegenskaper ha de tekniska
hjälpmedlen i hög grad fulländats. Hans förbättringar och
nykonstruktioner av luftpumpar och röntgenrör
ha möjliggjort en betydande ökning av
strålnings-intensiteten, och de talrika spektrografer för olika
våglängdsområden med kristallgitter el. ritsat
plangitter, som han konstruerat, ha fört med
sig en högt uppdriven mätnoggrannhet, samtidigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
