Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Serlachius, 2. Gösta - Serlio, Sebastiano - Sermon joyeux - Sernander, Rutger - Serner, Gunnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
Serlio—Serner
52
(1830—1901) och erhållit bolagsform 1902.
Firman, som urspr. enbart drivit anläggningarna vid
Mänttä, utvecklades under S:s ledning till en
verklig storkoncern, som numera äger cellulosafabrik,
pappersbruk och mekanisk verkstad i Mänttä,
Kangas pappersbruk, Tako kartongfabrik och
trä-sliperi i Tammerfors, sågar m. m. i Kolho och
Keuru samt c:a 55,000 har skog. S., vars privata
konstsaml. var en av landets största, gjorde sig
även känd som frikostig donator, bl. a.
medverkade han i hög grad vid tillkomsten av
konsthallen i Helsingfors; genom testamentariskt
förordnande tillkom G. Serlachius’ konststiftelse i
Mänttä. — Koncernen ledes nu av S:s son R.
Erik S. (f. 1901).
Se’rlio [-liå], Sebastian o, italiensk
arkitekt och arkitekturskriftställare (1475—1552).
Han lär ha varit verksam som arkitekt i n.
Italien men har blivit mest känd, sedan han 1540
av Frans I kallades till Frankrike, där han under
flera år var sysselsatt vid slottet i Fontainebleau
och 1547 överflyttade till Lyon. Redan under sin
italienska tid hade S. framträtt med i kopparstick
utförda studier efter antika byggnadsverk; i Lyon
utgav han också en saml. arkitekturteckningar,
”Recueil des cinquante dessins de pöstes”. Mest
betydelsefull blev den stora saml. av klassisk
arkitektur jämte teckningar av S. själv och
Peruz-zi, som 1584 utgavs under titeln ”Tutte le opere
di architettura” (flera senare uppl.); sär sk. ha
åtskilliga dekorativa element av klassisk hållning,
vilka här meddelas av S., blivit betydelsefulla för
senrenässansen och barocken.
Sermon joyeux [särmå’ ’gcoajö’],
”skämtpredikan”, ett slags komiskt medeltidsdrama med
ursprung i den franska narrfesten, vid vilken unga
prästkandidater parodierade den kyrkliga
gudstjänsten. Huvudmomentet var en parodisk
predikan, vanl. av backanaliskt innehåll.
Serna’nder, Johan Rutger, botanist (1866—
1944), fil. dr och doc. i växtgeografi i Uppsala
1895, i botanik 1899, e. o. prof, i växtbiologi
1908, prof. 1909—31.
Vid undersökningar av
ytsamhällen och
la-gerföljd i torvmossar
upptog och fördjupade
S. norrmannen A.
Blytts teori om
post-glaciala klimatväxlingar och deras
inverkan på arternas och
artsäll skåpens
invandring. Dessa åsikter
blevo allmänt erkända •
först vid
internationella geologkongressen
1910, till vilken S.
ut
gav ”Die schwedischen Torfmoore als Zeugen
postglacialer Klima-Schwankungen”, och
definitivt bekräftade genom den senare använda
pollenanalysen. De blevo en utgångspunkt vid tolkning
av kalktuffer o. a. kvartärgeologiska liksom
arkeologiska fynd. S. utformade målmedvetet
finländaren R. Hults statistiska analys av levande
växtsamhällen (Hult-Sernanderska skalan). Han
blev grundaren av Uppsalaskolan inom den
synekologiska växtbiologien el. växtsociologien och
utgav i anslutning därtill bl. a. en översikt av de
marina regionerna och bidrag till markläran om
förna och ävja. Om hans kamp för bevarande
av växtsamhällen och natur över huvud vittna
”Bjärka-Säby naturminnen” (1925), ”Stockholms
natur” (1926), ”Granskär och Fiby urskog”
(1936), ”Gotlands kvarlevande myrar och träsk”
(1941) och ”Uppsala Kungsäng” (1948; utg. av
G. Sandberg) samt hans ordförandeskap i Svenska
naturskyddsfören. 1917—30 och på statligt
uppdrag utgivna ”Betänkande med förslag rörande
det svenska naturskyddets organisation” (1935).
Inom den autekologiska växtbiologien bröt S. nya
vägar genom studier av lavarnas biologi och de
högre växternas spridning. I ”Den skandinaviska
vegetationens spridningsbiologi” (1901)
analyserade han vind- och vattendrift samt påvisade
vinterståndare och deras betydelse. På grundval av
fältstudier även i Frankrike och Italien framlade
han ”Entwurf einer Monographie der
europäi-schen Myrmekochoren” (1906), påvisade för
myror begärliga eleosomer och dessa djurs betydelse
för fröspridningen. I ”Zur Morphologie und
Bio-logie der Diasporen” (1927) uppställde S. ett
mor-fologiskt system över spridningsenheterna. Hans
kulturhistoriska orientering tog sig uttryck i
”Parker och trädgårdar i det gamla Närke”
(1933), skrifter om Linné samt inspektorat för
Linnés Hammarby från 1928. S. var ordf, i
Svenska botaniska fören. 1915—31 och i
Geologiska fören. 1909. Han var aktiv i den radikala
studentrörelsen, ordf, i Verdandi 1892—93 och
medarbetare i dess skriftserie. — Litt.: C.
Skottsberg, ”R. S.” (i ”Bihang till Göteborgs kungl.
vetenskaps- och vitterhetssamhälles handlingar”,
64, 1945)-
Serner, Gunnar Martin, författare (1886—
1947). Efter studentexamen 1902 bedrev han
filologiska studier vid univ. i Lund och blev fil.
dr 1910. Vidlyftiga
levnadsvanor medförde
emellertid hög
skuldsättning. Han räddade
sig ur sin svåra
situation genom att
ut-nyttj a tidens
kredit-möjligheter och
skaffade sig reskassa med
hjälp av reverser,
vilkas borgenärsnamn
han själv skrivit. Han
begav sig 1912 först
till Hamburg, sedan
till London och
därefter till Monte Carlo,
där han förgäves prövade sin lycka vid
spelbordet. Utblottad inriktade han sig på att leva på sin
penna. Under pseud. Frank Heller skrev
han en berättelse i Kiplings stil, ”Hur försynen
luggade Adamsson” (tr. i Bonniers månadshäften,
1913), och hade stor framgång, när han 1914
framträdde med novellsaml. ”1 hasardens huvud-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
