Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - See fabriks ab. - Seefried, Irmgard - Seeland - Seeley, Sir John - Seeliger, Hugo von - Seelig & co., ab. - Sefanja - Sefardim, sefardiska judar - Sefir (vind) - Sefir (tyg) - Sefirgarnsmetoden - Sefström, Nils Gabriel - Sefyr - Segantini, Giovanni - Segel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
927
Seefried—Segel
928
skärmar för cyklar och motorcyklar m. m. C:a
620 arb.
Seefried [zè’frit], Irmgard, tysk sopran-
sångerska (f. 1919). S. fick sitt första operaenga-
gemang 1939 i Aachen och har sedan 1943 till-
hört statsoperan i Wien. Hon är en av nutidens
främsta sångerskor, lika framstående på opera-
scenen som på konsertestraden, särsk. som Mo-
zart- och Brahms-sångerska.
Seeland [zè’lant], tyska namnet på Själland.
Seeley [si’li], Sir John Robert, engelsk hi-
storiker (1834—95)> üån 1869 prof, i Cambridge.
S. utgav 1883 den engelska imperialismens klas-
siska verk, ”Expansion of England”, där han i
en lysande form skildrande imperiets uppkomst
under ständigt framhållande av riksenhetens be-
tydelse. I det postumt utg. arbetet ”The growth
of British policy” (2 bd, 1895) utvecklade S. vi-
dare sin syn på det ”Greater Britain”, som enl.
hans uppfattning borde vara slutmålet för Eng-
lands alla politiska strävanden. Av hans övriga
arbeten må nämnas ”Life and times of Stein”
(3 bd,. 1879).
Seeliger [ze’l-], Hugo Hans von, tysk ast-
ronom (1849—1924), från 1882 prof, i astronomi
vid univ. och chef för observatoriet i München.
S. behandlade i en omfattande produktion prob-
lem inom gravitationsastronomien, den teoretiska
astrofysiken och stellarastronomien. Hans mest be-
tydelsefulla vetenskapliga insatser äro utredandet
av planeternas, Saturnusringens och zodiakallju-
sets belysningsförhållanden och frågan om gravi-
tationslagens universella giltighet samt bestäm-
ningen av stjärnornas allmänna fördelning inom
stjärnsystemet. S. utvecklade vidare de av H.
Gyldén grundlagda statistiska metoderna för be-
stämning av täthetsfunktionen, d. v. s. stjärnornas
antal per rymdenhet på olika avstånd från solen.
S:s inflytande inom modern astronomi har varit
ofantligt stort och både av befrämjande och stag-
nerande natur.
Seelig & co., ab. [sè’lig], Stockholm, etabl.
1848, bolag 1917, driver kommissions- och distri-
butionsrörelse inom bokhandelsbranschen.
Sefa’nja, en av de tolv s. k. mindre profeterna
i G. T, uppträdde i Juda rike under konung Jo-
sias regering, några årtionden före rikets under-
gång. Mest utmärkande för S :s profetia är hans
förkunnelse om Herrens stora vredesdag. Även
tidigare profeter fr. o. m. Amos hade förutsagt
”Herrens dag” som en straffdomens dag, särskilt
över Israel, men ingen hade så starkt betonat,
att straffdomen skulle drabba hela jorden. —
Litt.: G. Gerleman, ”Zephanja” (1942).
Sefardim, sefa’rdiska judar, se Judar,
sp. 602..
Sefir, Västanvinden. se Zefyros.
Sefir, tvåskaftat fint bomullstyg, liknande mus-
lin. — Sefirgarn, mjukt, löst tvinnat kam-
garn till stickning av schalar m. m.
Sefirgarnsmetoden, se Färgblindhet, sp. 395 f.
Sefström [sè’v-], Nils Gabriel, kemist och
geolog (1787—1845). S. var 1812—20 lärare i
kemi och naturalhistoria vid Krigsakad. på Karl-
berg. 1812 blev S. även e. o. kemie adjunkt vid
Karol. inst.; ord. kemie och farmacie adjunkt
1813. 1817—20 var S. vidare lärare i fysik och
kemi vid artilleriläroverket på Marieberg. Han
fick 1818 professors fullmakt. 1820—38 var S.
förste lärare vid och föreståndare för bergssko-
lan i Falun. 1839 återflyttade han till Stockholm,
där han till sin död bl. a. verkade som adjungerad
ledamot av Bergskollegium. Bland S:s bergsve-
tenskapliga arbeten må framhållas hans studier
rörande slagger och hans metoder att prova järn-
och kopparmalmer. Som kemist är S. särskilt
känd för sin upptäckt av metallen vanadin 1830
—31. Inom geologien gjorde sig S. bekant före-
trädesvis genom sin undersökning (i Vet.-akad:s
Handl. för 1836) av räfflorna och sin teori om
"rullstensfloden”.
Sefyr, se Zefyros.
Seganti’ni, Giovanni, italiensk målare (1858
—99). S. växte upp som vallpojke i Norditaliens
bergstrakter. Mecenater sände honom till Milanos
akad., varifrån han dock snart åter flyttade till
lantliga förhållanden för att arbeta på egen hand.
I sin strävan att återge alpvärldens starka färger
och flödande ljus utbildade han en teknik, som
principiellt sammanfaller med de franska pointil-
listernas, ehuru utan påverkan från dessa. Där-
emot har Millets exempel sporrat honom i hans
strävan att skildra det enkla, hårt arbetande fol-
ket i dess vardagsgärning. Förutom i de större
museerna återfinnas en stor del av hans verk i
S.-museet i Engadin. — Litt.: Monogr. av M.
Montandon (4 m uppl. 1925).
Segel. 1) Bot., se Fjärillik.
2) Sjöv. S. brukas på fartyg för att genom
vindens tryck mot dem driva fram fartyget. S.
förfärdigas i regel av segelduk, på smärre båtar
av tunnare duk. —
S. indelas i två
huvudslag: r å s e-
g e 1 (fig. 1), fyr-
kantiga, oftast tra-
petsformade s.,
som sättas vinkel-
rätt mot fartygets
medelplan och me-
delst brassning av
rårna ställas efter
vinden, samt snedsegel, som sättas i far-
tygets medelplan och skotas ut åt endera sidan.
Till råsegel kunna räknas led segel (se d. o.).
Av snedsegel förekomma (se fig. 2): gaffel-
segel, trapetsformat s., litsat till en gaffel och
till masten; det kallas bomsegel, då det uthalas
Fig. 2. Fr. v. sprisegel, loggertsegel, gaffelsegel, gun-
tersegel och bermudasegel.
Fig. 1. Råsegel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
