Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Scarron, Paul - Scavenius, släkt - Scavenius, 1. Jakob - Scavenius, 2. Erik - Sceaux - Scelba, Mario - Scen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
781
Scavenius—Scen
782
in i det litterära salongslivet, där han trots en
av reumatiska lidanden vanställd figur (puckel-
rygg) genom sina sällskapstalanger vann en sä-
ker position. 1652 gifte han sig med Franqoise
d’Aubigné, efter hans död ryktbar som markis-
inna de Maintenon. I tal och skrift lät S. sin
kvickhet spela över tidens uppstyltade heroiska
stil och blinda antikdyrkan. Bland hans arbeten
märkas, förutom burleska herdedikter och epist-
lar, de komiska eposen ”Le Virgile travesty” och
”Typhon”, en del realistiska komedier och farser
samt en berömd realistisk roman efter spanskt
mönster, ”Le roman comique” (1651; ofullbordad
sv. övers. 1787), som humoristiskt skildrar kring-
flackande skådespelares öden. — Litt.: É. Magne,
”S. et son milieu” (1924).
Scavenius, dansk släkt, härstammande från
etatsrådet Jacob Brönnum S. (1749—1825), vil-
ken i östasiatiske Kompagnis tjänst förvärvat en
stor förmögenhet och senare blev ägare till flera
danska storgods, bl. a. Gj örslev. Tvenne hans
söner adlades resp. 1843 och 1844.
1) Jakob Frederik S., politiker (1838—1915),
godsägare. S. var medlem av folketinget 1866
—95 och 1898—1901. Han stod urspr. bondevän-
nerna nära men närmade sig efter 1870 högern,
särskilt med avseende på försvarsfrågan. Från
1876 tillhörde han helt detta parti och inträdde
1880 som kul tusminister i sin kusin Estrups mi-
nistär. Då förlikningspolitiken inleddes, trädde
han tillbaka 1891 och intog sedan en fronderande
ställning inom högern, ständigt med huvudvikten
på försvarsfrågan.
2) Erik Julius Christian S., diplomat, politi-
ker (f. 1877), legationssekr. i Berlin 1906, chef
för utrikesministeriets handels- och konsulatsavd.
1909, sändebud i Wien
och Rom 1912—13. S.
var 1909—10 och 1913
—20 utrikesminister i
båda de av den radika-
le partiledaren Zahle
bildade regeringarna
och handhade alltså
ledningen av Dan-
marks utrikespolitik
under 1 :a världskriget
och åren närmast ef-
ter detta. Som utpräg-
lad realpolitiker insåg
han Danmarks oför-
måga att föra en
självständig utrikespolitik, och när tyskarna i
aug. 1914 framförde kravet, att Danmark skulle
minera Bälten, genomdrev han, trots motstånd
från Kristian X, att framställningen bifölls. Där-
efter förde han en strikt neutralitetspolitik. Efter
det tyska nederlaget utformade S. regeringen
Zahles politik i den sönderjydska frågan och ge-
nomdrev beslutsamt, att denna helt löstes enl.
hans intentioner, innan Kristian X:s ingripande
och den danska opinionens svängning framkallade
ministärens avgång i mars 1920. S. var 1918—
20 och 1925—27 medl. av Landstinget, 1922—24
ordf, i Radikale Venstres riksorganisation och
1924—32 minister i Stockholm. Under 2:a världs-
kriget trädde S. kort efter den tyska ockupatio-
nen av Danmark åter i förgrunden, då han
1940 inträdde i Staunings samlingsregering som
utrikesminister. S. var övertygad anhängare av
samförståndspolitiken och ville genom eftergifter
och förhandlingar med tyskarna uppnå för Dan-
mark så tolerabla och fördelaktiga villkor som
möjligt, bl. a. tryggandet av dansk demokratisk
styrelse och administration av landet. Då tyskar-
na efter det tysk-ryska krigets utbrott i juni 1941
krävde att få värva danska officerare och sol-
dater för Frikorps Danmark, blevo motsättning-
arna så starka inom regeringen, att S. inlämnade
sin avskedsansökan. Det var i det rådande läget
omöjligt att skaffa en efterträdare till S., och
efter Staunings ingripande accepterades S:s stånd-
punkt, och han kvarstannade på sin post. Även
i fråga om Danmarks anslutning till antikomin-
ternpakten, som regeringens majoritet sökte und-
gå el. avslå, förordade han eftergifter, och han
undertecknade, sedan vissa reservationer accepte-
rats av tyskarna, för Danmarks del pakten i
Berlin 25/n 1941. Under ”telegramkrisen” kalla-
des S. i nov. 1942 åter till Berlin, där Ribben-
trop framförde krav, att den danska regeringen
skulle rekonstrueras på ett sådant sätt, att den
åtnjöt tyska regeringens förtroende. S. blev 10/n
chef i en regering, vari ytterligare några fack-
män inträdde i st. f. avgångna politiska ministrar.
Som regeringschef fullföljde S. samma politik
som tidigare, men svårigheterna för en samför-
ståndspolitik växte efter hand. De svåra strej-
kerna i aug. 1943 visade, att regeringen och de
politiska partiernas förtroendemän ej längre voro
herrar över situationen. När tyskarna ultimativt
krävde, att regeringen skulle vidta drastiska åt-
gärder för lugnets fulla återställande, utarbetade
S. ett danskt motförslag, vilket han föreslog som
ett alternativ till rent avslag, men regeringen
och partiernas förtroendemän beslöto avslå fram-
ställningen. De tyska myndigheterna svarade med
att förklara, att tysk militär nu övertog den ut-
övande makten, och regeringen Scavenius inläm-
nade 29/s sin demissionsansökan till konungen, som
vid befrielsen 5/s 1945 formligen beviljade den-
samma. — Givetvis har S. från förespråkarna
för motståndsrörelsen i Danmark utsatts för hård
kritik; gentemot denna har han tagit till orda på
olika sätt, främst i skriften ”Forhandlingspoliti-
ken under besættelsen” (1948).
Sceaux [så], s. förstad till Paris, 9 km från
centrum; c:a 9,000 inv.
Scelba [JeT], Mari o, italiensk politiker
(f. 1901), urspr. advokat. S., som tidigare varit
inrikesminister och tillhör kristligt-demokratiska
partiet, bildade i febr. 1954 en vänsterbetonad
centerregering. Förutom konseljpresidentposten
övertog S. även inrikesministerposten.
Scen [sén] (fr. scène, av grek, skenè, eg. tält,
hydda), urspr. den för skådespelare avsedda till-
fälliga byggnad i den antika grekiska teatern, som
också tjänade som bakgrund för deras uppträ-
danden, senare särskilt det upphöjda golv i en
teater, där uppförandet äger rum, slutligen hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
