Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sapper, Karl - Sappho - Sapporo - Sappör - Saprofyter - Saprogena bakterier - Saprolegniaceae - Sapropel - SAR - SARA - Sara - Sarabande - Saracener - Saracoğlu (Saradjoglu), Şükrü - Sarafan - Saragat, Giuseppe - Sarai - Sarajevo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
745 Sappho—Sarajevo 746
bingen 1902, i Strassburg 1910 och i Würzburg
1919—32. S. företog geografiska, särsk. vulka-
nologiska forskningar i Guatemala och på Antil-
lerna 1902—03, de följ, åren på Kanarieöarna,
grekiska öarna, Island och Bismarcksarkipelägen.
Sappho [sa’pfå], dets. som Sapfo (se d. o.).
Sapporo, stad på jap. ön Hokkaido, på en
stor slätt i öns s. v. del; 314,000 inv. S. är hu-
vudstad i förvaltningsområdet Hokkaido.
Sappör (fr. sapeur, skansgrävare) kallades förr
ingenjörsoldat, avsedd för befästnings- och skans-
byggnadsarbeten. Se Ingenjörtrupper.
Saprofyter, växter, som hämta sin näring ur
ruttnande el. multnande organiska ämnen. H e 1-
saprofyter el. holosaprofyter äro de
flesta bakterier, slemsvampar, svampar och ett
fåtal klorofyllfria fanerogamer. De båda först-
nämnda grupperna finnas överallt, där död or-
ganisk substans finnes, och saprofytiska bakte-
rier, som medverka vid födans sönderdelning,
finnas även i högre djurs tarmkanal. Hal v sa-
profyter el. hemisaprofyter äro några
få lägre gröna växter, ss. blågröna alger och
flagellaten Euglena, vilka samtidigt hämta nä-
ring ur organiska ämnen och assimilera genom
fotosyntes. Man skiljer även mellan obl igata
s., vilka uteslutande leva som s., och fakulta-
tiva (frivilliga) s., vissa parasitsvampar, t. ex.
sotsvamparna, och bakterier, vilka kunna upptaga
näring både på saprofytisk och parasitisk väg.
S:s betydelse ligger i att de bidraga att nedbryta
organiska ämnen, dels genom upprepade spjälk-
ningar, förorsakade av olika saprofytiska orga-
nismer, dels vid andningen och dels vid sönder-
fallandet efter döden. Slutresultatet är, att all
död organisk substans nedbrytes till enkla oorga-
niska ämnen, koldioxid, vatten och ammoniak,
och dessa ämnen förarbetas åter av de gröna
växterna till organiska ämnen. Utan s. skulle
näringsämnenas kretslopp vara hejdat. De som
s. betecknade klorofyllfria blomväxterna, t. ex.
tallört, nästrot och korallrot, ha alltid mykor-
rhiza. Blott mykorrhizasvamparna, som upplösas
och sönderdelas i fanerogamernas celler, äga för-
måga att av humusämnena uppbygga egen kropps-
substans. Blomväxterna själva leva här som pa-
rasiter på mykorrhizasvamparna.
Saprogèna bakterier [-j-], dets. som förrutt-
nelsebakterier (se Bakterier, sp. 256 och 258).
Saprolegniäceae, fam. av gruppen Oomycetes
bland fykomyceterna. De flesta arterna leva i
vatten som saprofyter el. tillfällighetsparasiter,
t. ex. på skadade fiskar. Några leva parasitiskt
på växtrötter, t. ex. Aphanomyces-zrter på ärter
och betor. Bålen består hos S. av en enda lång,
grenig cell, och förökningen sker dels genom zoo-
sporer, bildade i cylindriska sporangier, dels på
könlig väg. Närbesläktad är fam. Leptomitaceae
med arten Apodachlya lactea (Leptomites lacte-
us), vilken lever i avlopp från sockerfabriker
o. dyl.
Sapropél, geol., gemensamt namn på gyttjor,
som innehålla rikligt av organiska ämnen, som
kunna oxideras och ruttna. Flertalet gyttjor kan
hänföras till s. — Fossila s. finnas rätt rikligt
i bituminösa stenkol.
SAR, förk. för Svenska arkitekters riksför-
bund.
SARA, kortnamn för Stockholmsdistriktets
allmänna restaurang-ab.
Sara, se Abraham.
Sarabande [-bä’d], fr. 1) Spansk pikareskdans
(zarabanda) i livlig ®/s takt och med lasciva rö-
relser; den dansades med kastanj etter och endast
av kvinnor. Redan 1630 förbjöds den av kyrkan.
— 2) Spansk-fransk figur- och pardans från
1600- och 1700-talen i långsam 3/4 takt i en rytm
liknande den äldre s.i). I denna form ingick
musiken i den franska sviten.
Saracener, ett av Ammianus Marcellinus nämnt
folk i syrisk-arabiska öknen. Namnet har senare
oriktigt använts om såväl araber som muhamme-
daner i allm.
Saracoglu [-d$å’lo] (Sa r a d j o g 1 u), S ü k-
r ü, turkisk politiker (1888—1953). S. deltog som
reservofficer i 1 :a världskriget och blev under
frihetskriget en av Kemal Atatürks närmaste
medarbetare. Han invaldes i nationalförsamlingen
1923, var undervisningsminister 1924—25, finans-
minister 1927—30 och justitieminister 1932—38.
Som utrikesminister 1938—42 avslöt S. bistånds-
fördraget med Storbritannien och Frankrike 1939
och vänskapspakten med Tyskland 1941. Han
blev tjänsteförrättande ministerpresident i nov.
1941 och vid R. Saydams död i juli 1942 minis-
terpresident, varvid han behöll utrikesminister-
posten. S:s skickliga diplomati bidrog i betydan-
de grad till att Turkiet kunde bevara sin neutra-
litet under 2:a världskriget, tills det av formella
skäl förklarade Tyskland krig 1945. S. avgick
i aug. 1946.
Sarafän, vid, ärmlös, oftast röd överdräkt, som
förr begagnades av ryska bondkvinnor.
Sa’ragat, G i u s e p p e, italiensk politiker (f.
1898), dr i nationalekonomi 1920. S. inträdde i
socialistpartiet 1922, blev led. av dess exekutiv
1925 och vistades 1926—43 i landsflykt, verksam
som journalist. Han var minister utan portfölj i
Bonomis regering 1944, ambassadör i Paris 1945
—46 och talman i konstituerande församlingen
1946—47. Sistn. år bröt sig S. ut ur socialistpar-
tiet; han följdes av 40 deputerade på högerflygeln
och bildade det nya moderata partiet Partito so-
cialista dei lavoratori italiani. Han var 1947—49
v. konseljpresident. S. är led. av senaten.
Saräi, huvudstad i det forna Kiptsjak (se
Gyllene horden).
Sa’rajevo [-vå], huvudstad i delstaten Bos-
nien och Hercegovina i Jugoslavien, på ömse si-
dor om Bosnas biflod Miljacka, 10 km från dess
mynning 550—700 m ö. h.; 136,000 inv. (1953),
c:a 30% muhammedaner. Utom i v. omges staden
av berg. Gr. 1262 av ungrare, utvidgades S. på
1400-talet av turkarna, tillväxte snabbt i bety-
delse och blev 1851 Bosniens huvudstad. 28/e 1914
begicks här mordet på ärkehertig Frans Ferdi-
nand och dennes gemål. Med sina trädgårdar,
hundratals kupoler och minareter i de pittoreska
muhammedanska stadsdelarna på sluttningarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
