Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - San Juan (Argentina) - San Juan (Puerto Rico) - San Juan, Río - Sankey, Ira - Sankt - Sankt(a) Gertrud - Sankta Gertruds sjukhus - Sankta Klara - Sankta Maria sjukhus - Sankt Andreae - Sankt Anna - Sankt Bernhard - Sankt Bernhardin - Sanktbernhardshund - Sankt Elmseld - Sankte Per - Sankte Pers fisk, S:t Persfisk - Sankt Erik, Samfundet - Sankt Eriks kyrka - Sankt Eriksmässan - Sankt Eriks sjukhus - Sankt Eugeniakyrkan - Sankt Florian - Sankt Gallen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
719
San Juan—Sankt Gallen
720
måste den odlade marken konstbevattnas. Vin
produceras i myckenhet (c:a 800,000 hl årl.).
Även boskapsskötsel och bergsbruk bedrivas;
bl. a. förekomma guld, silver, koppar, mangan,
kol, svavel och salt. Huvudstad San Juan (29,570
inv.).
San Juan [sag kæa’n], Puerto Ricos huvud-
stad, på en korallö omedelbart utanför nord-
kusten; 230,000 inv. S. är Puerto Ricos äldsta
och största stad samt dess förnämsta handels-
centrum. Staden har flera ståtliga offentliga
byggnader från äldre och nyare tid. Hamnen är
en av Västindiens bästa och har livlig trafik,
särsk. med New York. I Rio Piedras
(135,000 inv.), förenat med S. 1951, närmast i
s. ö. ligger Puerto Ricos univ.
San Juan, Rio [ri’å sag kæa’n], avlopp för
Nicaraguasjön.
Sankey [sä’gki], I ra David, amerikansk and-
lig sångare (1840—1908). Bemärkt för sin präk-
tiga baryton, upptäcktes S. av väckelsepredikan-
ten D. L. Moody och följde denne från 1871
som ”sjungande evangelist” på missionsresor i
Amerika och Europa. De enkla, känslosamma
sånger han föredrog, voro i regel icke författade
och mestadels ej heller tonsatta av S. men vunno
sin ofantliga popularitet som ”Sankeys sånger”.
Vanl. var det solosånger med en lättlärd refräng,
vari församlingen instämde. Tills, m. P. P. Bliss
m. fl. utgav S. ”Sacred songs and solos” (slut-
ligen 1,200 n:r, ”Andeliga sånger” och ”Sånger
till Lammets lof”, 1875 ff.), som gingo ut i
ofantliga uppl. — Litt.: K. Nelton, ”Moody och
S.-minnen” (1937).
Sankt (lat. sänctus), förk. S. el. S:t, helig
(framför namn); fem. även sankta (lat.
säncta), förk. S. el. S:ta.
Sankt(a) Gertrud, Tyska församlingen i
Stockholm.
Sankta Gertruds sjukhus, statens sinnessjuk-
hus i Västervik.
Sankta Klara, Klara församl. i Stockholm.
Sankta Maria sjukhus, statens sinnessjukhus
i Hälsingborg.
Sankt Andréae, kommun i Finland, se Antrea.
Sankt Anna, sn i Östergötlands län, Hammar-
kinds hd, huvudsaki. s. om inloppet till Slätbaken;
130,75 km2, 1,295 inv. (1954). Omfattar två små-
bergiga halvöar kring Lindesfjärden—Gropviken
samt en vidsträckt skärgård med bl. a. de stora
öarna N. och S. Finnö, Yxnö, Djursö och
Aspöja (fiskläge). 1,842 har åker. Egendomar:
Torönsborg, Ängelholm och Herrbo rum. Nuv.
kyrkan byggd 1819—21; altartavla av P. Hör-
berg. Pastorat i Linköpings stift, Hammarkinds
kontrakt. Tillhör storkommunen Stegeborg.
Sankt Bernhard [zagkt bä’rnhart], två vikti-
ga pass i Västalperna. 1) Stora S. på gränsen
mellan Schweiz (Valais) och Italien, mellan Mont
Blanc och Grand Combin, 2,472 m ö. h. över S.
leder en landsväg mellan Martigny i Rhönedalen
och Aosta i Dora Balteas dal. Vid passpunkten
ligger ett kloster med härbärge, sannolikt grundat
vid 1 ooo-talets mitt av Bernhard av Menthon.
S. passeras årl. av 20,000—30,000 personer. —
Redan romarna begagnade passet för förbindelsen
med Gallien och Helvetien. 15—21 maj 1800,
före slaget vid Marengo, övergick Bonaparte S.
med 40,000 man. — 2) Lilla S. i Grajiska
alperna, 2,188 m ö. h.; häröver leder en väg
mellan Isères dal i franska dep. Savoie och
Dora Balteas dal i Italien. Efter tillkomsten av
Mont Cenis-banan har passet förlorat i bety-
delse.
Sankt Bernhardin [zagkt], alppass, se Ber-
nardino.
Sanktbemhardshund, se Hundraser, sp. 567
och bild 30 å plansch.
Sankt Elmseld, se Elmseld.
Sankte Per, i legenden benämning på Petrus
som himmel ens väktare.
Sankte Pers fisk, S :t Persfisk, Zéus
fa’ber, tillhör de plattfiskartade benfiskarna och
utmärkes av hög, från sidorna sammantryckt
kropp. Den är grågul med en stor, rund, svart
fläck på vardera sidan (enl. legenden avtryck
av Petrus’ finger), kan bli 60 cm lång och väga
15 kg. Den finns i Atlanten och Medelhavet
och följer efter fiskstimmen. Köttet är läckert.
Sankt Erik, Samfundet, se Samfundet
Sankt Erik.
Sankt Eriks kyrka, katolsk kyrka på Söder-
malm i Stockholm, invigd 1892.
Sankt Eriksmässan, 1943 startad, numera in-
ternationell provlagermässa, som arrangeras en
gång årl. (på hösten) i Stockholm. C:a 2,000
utställare (1952).
Sankt Eriks sjukhus, kommunalt sjukhus i
Stockholm, beläget på Kungsholmen (Grubbens
gärde), leder sitt ursprung från sjukavd. vid
Stockholms stads allmänna försörjningsinrättning
(”Grubbens”), vilken daterar sin uppkomst från
mitten av 1800-talet och från 1922 benämndes
Sankt Eriks sjuk- och vårdhem till 1926, då vård-
hemmet avvecklades, sedan dess klientel överförts
till Högalids vårdhem o. a. fattigvårdsanstalter.
Efter flera förändringar erhöll sjukhuset 1933
sin nuv. form och sitt nuv. namn samt ställdes
under sjukhusstyrelsens förvaltning. Vid S. fin-
nas en kirurgisk (sedan 1927), en medicinsk (se-
dan 1940) och en gynekologisk-obstetrisk poli-
klinik (sedan 1951). Till sjukhuset är även sjuk-
husdirektionens blodgivarcentral förlagd. Sjuk-
husets nuv. platsantal, 1,036, är fördelat på fyra
avd., en lasarettsavd. (543 platser, varav 391 på
medicinska avd. och 152 på kirurgiska avd.), en
alkoholistavd. (18 platser), en sinnessjukavd.
(374 platser) och en gynekologisk-obstetrisk avd.
(101 platser).
Sankt Eugèniakyrkan, katolsk kyrka på Norr-
malm i Stockholm, invigd 1837, utvidgad 1866.
Sankt Florian [zagkt flå’riän], by i övre Ös-
terrike, s. ö. om Linz, säte för ett berömt augu-
stinkloster med teol. läroanstalt. Bibi. (100,000 bd,
802 inkunabler m. m.). Byggnaden nyuppförd 1686
—1751 i barockstil.
Sankt Ga’llen [zagkt]. 1) Kanton i n. ö.
Schweiz, 2,014 km2, 309,106 inv. (1950), så gott
som uteslutande tysktalande; V3 äro katoliker. S.
ligger mellan Bodensjön i n. ö. samt Walen- och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
