Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sahlin, Gustaf - Sahlstedt, Abraham - Sahlstedt, Vilhelm - Sahlström, Karl - Saida - Saigaantilop el. stäppantilop - Saïgon - Saima el. Saimen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
603
Sahlstedt—Saima
604
lux i U.S.A. och slutl. som v. verkst. dir. (1933
—41) och verkst. dir. (1941—52) för ab. Elektro-
lux i Stockholm. Jämsides härmed har S. haft
ledande ställning i ett antal Elektrolux-koncernen
närstående företag; sedan 1953 är han styrelse-
ordf. i ab. Elektrolux.
Sahlstedt, Abraham Magni, författare
(1716—76). Han blev 1747 registrator i Kansli-
kollegium samt 1756 kungl. sekr. med rätt till
tjänstefrihet ”för nyttige skrifters utgifvande”.
S. uträttade politiska uppdrag åt Gyllenborg och
hattarna, vilket 1743 invecklade honom i en hög-
målsprocess, som resulterade i ett halvt års fäng-
else. S. är en av frihetstidens mångsidigaste och
produktivaste författare. Han gjorde den fransk-
klassiska estetikens regler bekanta i Sverige och
tillämpade dessa i sin kritik, varför han kallats
”den svenska litteraturkritikens fader”. S:s vik-
tigaste estetiska arbeten äro ”Om tankar i vitter-
hetsarbeten” (3 bd, 1756—58), ”Critiska samling-
ar” (4 bd, 1759—65) och ”Vittert snille” (1775).
Även som vitter författare framträdde S. Hans
”Samling af verser på svenska” (4 bd, 1751—53)
lämnar ett rikhaltigt urval av inhemska skalders
diktning. Hans strävanden för språkets vård och
regelbindande, särskilt för ortografien, lämnade
långvariga spår. Bl. a. utgav han ”Svenk gram-
matika” (1769). 1773 utgav S. ”Svensk ordbok
med latinsk uttolkning”, som, även antagen som
off. norm för svensk språkbehandling, blev av
den mest genomgripande betydelse. — I frihets-
tidens nationalekonomiska fejder deltog S. med en
mängd broschyrer i merkantilistisk anda. — Litt.:
R. Alvin, ”A. S., en litterär mångfrestare”
(1914); G. Lindblad, ”A. S. och den svenska
substantivböjningen” (1919).
Sahlstedt, Axel Vilhelm, agronom, veterinär
(f. 1879 Vs), avgångsexamen från Ultuna 1899,
veterinärexamen 1903, med. kand. 1911, adjunkt
vid Veterinärinst. i Stockholm 1904, prof, i fy-
siologi och kemi 1916—44, prof, i fysiologi och
farmakologi 1944—45 vid Veterinärhögsk. och
dess rektor 1925—36; med. heders-dr vid Karo-
linska inst. 1933, vet. med. heders-dr 1949. S. var
ansvarig utg. av Svensk veterinärtidskr. 1932
—48. Hans arbeten beröra huvudsaki. andningens
fysiologi.
Sahlström, Karl Esaias, geolog och arkeolog
(f. 1884 V7), fil. dr 1915; sekr. vid Sveriges
geologiska undersökning 1914—50. Bland S:s
geologiska arbeten märkas hans bearbetningar av
de i Sverige sedan 1907 iakttagna jordskalven,
däri innefattat ”A seismological map of Northern
Europé” (i SGU, ser. C, nr 364, 1930). Vidare
har han utg. bl. a. en jordartskarta (1947) över
s. och mell. Sverige i skalan 11400,000, samman-
ställd efter de geologiska bladen. Som arkeolog
har S. särsk. ägnat sig åt studier av Västergöt-
lands rika fyndskatter och fasta fornlämningar i
deras samband med landets geologiska och topo-
grafiska förhållanden.
Säida, stad i republiken Libanon, vid kusten
35 km s. s. v. om Beirut; 19,296 inv. (1949).
Här mynnar den stora oljeledningen från Per-
siska viken. Stora apelsin- och citronodlingar. S.
är antikens Sidon, den äldsta staden i Fenicien
och jämte Tyros den viktigaste.
Säi’gaantilop el. s t ä p p an t i 1 op, Saiga ta-
tärica, till gasellgruppen bland antiloperna hö-
rande antilopart av egendomligt utseende. Krop-
pen är klumpig, benen smala och korta, pälsen
tät och långhårig, hornen, som i regel endast fin-
nas hos bocken, lyrformade och ringlade, öronen
korta och trubbiga. Nosen är mycket stor och
rörlig. Färgen är övervägande grågul. Kropps-
längden är 1,3 m men boghöjden endast 0,8 m.
S. lever i stora hjordar och förekommer i stäpp-
trakter i s. Sibirien, Turkestan ända till Dsunga-
riet och Mongoliet.
Saigon, huvudstad i Syd-Viet-Nam (före 1949
Kochinkina), Indokinesiska federationen, Bortre
Indien. Tills, m. industristaden Cholon har S.
1,179,000 inv., därav 22,000 européer. S. ligger
vid floden Dong-nai, 45 km från kusten och är
förbundet med havet genom en även för ocean-
ångare trafikabel flodarm. S. är därför s. Indo-
kinas största oceanhamn. Risexport. S. har ståt-
liga planteringar, botanisk och zoologisk träd-
gård, univ., rundradiostation samt järnväg längs
kusten till Annam och Tongking. — 1877—1902
var S. residens för generalguvernören i Franska
Indokina. Det är sedan 1945 säte för den franska
representanten i Indokina; det var 1946—49 hu-
vudstad i den inom Indokinesiska federationen
autonoma republiken Kochinkina och överfördes
i juni 1949 med denna till kungariket Viet-Nam.
Säima el. S a i m e n, fi. Saimaa, i s. ö. Fin-
land, centralsjö för Finlands största vatten-
system, utfaller genom Vuoksen älv i Ladoga.
Nederbördsområde för hela vattensystemet 60,220
km2; areal 4,400 km2, 76 m ö. h.; längd 160 km;
största djup 82 m. S. består eg. av en serie sjöar,
av vilka de viktigaste äro, räknat från n. till s.:
Pyhäselkä, Orivesi, Haukivesi och Puruvesi. S.
om Nyslott stå dessa genom Puumala sund i för-
bindelse med Egentliga el. Södra S., areal
c:a 1,300 km2. Denna sträcker sig i s. till Sal-
pausselkä randmorän. Den är uppdelad i två större
fjärdar, Lilla S. i n. och Stora S. i s. —
De mest betydande tillflödena till S. äro Pielis
älvs system i n. ö. och Kallavesivattnen i n. v.
De sistn. mynna genom 2 armar, vid Varkaus
och Pilppa. Sjöarna i S:s vattensystem äro i
allm. uppfyllda av öar och splittrade av uddar.
Bottenreliefen är synnerligen ojämn. S. stod under
ancylustiden i förbindelse med Kymmene älvs
system. Denna förbindelse avbröts genom land-
höjningen, och vattenmassan sökte sig sitt nuv.
utlopp vid Vuoksenniska i ö. delen av Stora S.
—- Som sjöfartsleder äro Saimavattnen av utom-
ordentlig betydelse för hela ö. Finland. Genom
att tillflödena Pielis älv och Kallavesisystemet
kanaliserats går ångbåtstrafiken ända till Nur-
mes och Idensalmi i n. samt till S:t Michel i
v. — Under tiden 1856—-1944 voro Saimavattnen
förbundna med Finska viken genom Saima
kanal. Godstrafiken genom kanalen var synner-
ligen livlig, spec. transporten av trävaror för ex-
port, varför kanalen fungerade som hela ö. Fin-
lands trafikpulsåder. Den nya gränsen mot Sov-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
