Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Röntgen, Wilhelm von - Röntgenanalys - Röntgenapparatur - 1. Röntgengeneratorer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
535
Röntgenanalys—Röntgenapparatur
536
magnetiska verkningar
av en dielektrisk kropp
som rör sig snabbt i
ett elektriskt fält. Sin
största berömmelse
har R. erhållit ge-
nom upptäckten (1895)
av de efter honom
uppkallade röntgen-
strålarna (se
Röntgenstrålning). Av
R. sj älv benämndes
de X-s trålar. För
dessa arbeten fick han
det första nobelpriset
i fysik 1901. — Litt.: O. Glasser, ”W. C.
R. und die Geschichte der Röntgenstrahlen”
(i93i).
Röntgenanalys. 1) Bestämning av strukturen
hos ett ämnes kristaller genom undersökning
medelst röntgenstrålar. 2) Förfarande för be-
stämning av ett preparats beståndsdelar genom
röntgenspektrografisk undersökning av prepa-
ratet.
Röntgenapparatur. I ett fullständigt röntgen-
instrumentarium ingå följ, tekniska huvuddelar:
1) apparater, som alstra den behövliga elektriska
högspänningen (röntgengeneratorer), 2) anord-
ningar för dess överledning till röntgenrören, 3)
mätningsinstrument, 4) apparater för undersök-
ning, resp, behandling av patienterna samt 5)
skyddsanordningar mot skadligt röntgenljus och
elektrisk högspänning.
1) Röntgengeneratorer. Den urspr. använda
apparaten var induktorn, som med hjälp av
en i primärledningen inkopplad, automatiskt ver-
kande ström-
avbrytare
alstrar en hög-
spänd, pulseran-
de växelström,
vars öppnings-
faser äro star-
kare än slut-
ningsfaserna.
Dessa senare
försvagas ge-
nom s j älvinduktion och elimineras ytterligare
genom infogande i högspänningskretsen av
ventilrör, vakuumrör, som endast genomsläp-
pa öppningsfaserna. Induktorn lämnar en mycket
begränsad effekt och är komplicerad i skötseln.
1910 övergick man därför allmänt till apparater
av växelströmstransformatorns typ.
Medelst denna åstadkommes en sinusoidal växel-
ström, som i transformatorn bringas upp till
önskad spänning och sedan likriktas. De numera
alltid använda elektronrören kunna vid apparater
med lägre belastning själva tjänstgöra som ventil-
rör, enär de ej kunna passeras av de negativa
strömvågorna, så länge ej antikatoden är upp-
hettad till vitglödning. Dessa s. k. halvvågsappa-
rater äro alltså användbara endast vid svagare
spänningar och brukas t. ex. för tandläkarprak-
tik. De moderna transformatorerna, som äro
byggda för kraftiga belastningar (ända upp till
50—80 kW), äro i st. f. mekaniska likriktare för-
sedda med glödventilrör i växlande antal
vid olika apparattyper (1, 2, 4 el. t. o. m. 6 rör
vid trefasström). De arbeta med kall anod, ha
ett relativt lågt spänningsfall och en mycket ef-
fektiv ventilverkan. Varje ventilrör matas av en
särskild glödströmstransformator. För terapiän-
damål, då det gäller att uppnå en så långt möj-
ligt konstant, hög spänning i sekundärkretsen, in-
sättas i densamma 2 kondensatorer, vilkas kapa-
citeter addera sig till varandra och höja trans-
formatorspänningen till det dubbla (”1 i k s p ä n-
ningsapparate r”). — De spänningar, var-
med man nu för tiden rör sig inom röntgendiag-
nostikens område, ligga mellan c:a 30 och 200
kV, strömstyrkan åter kan växla mellan några
få mA vid genomlysning upp till 400—-1,000 mA
vid hastiga momentfotograferingar, t. ex. av
lungor. Det är av högsta vikt, att behövliga för-
ändringar av strömstyrka och spänning inom få
ögonblick med full precision kunna vidtagas
ävensom att in- och utkoppling av strömmen sker
på ett exakt och för den arbetande personalen
riskfritt sätt. Alla dyl. regleringsanordningar äro
på moderna apparater sammanförda i ett m a-
nö ve r bo r d, som utgör den central, från vil-
ken läkarens order utföras av personalen. Hu-
vudströmbrytaren, som alltid är så konstruerad,
att ljusbågebildning undvikes, kompletteras genom
en parallellkopplad, automatiskt verkande m o-
m en t a vb r y t a r e, försedd med tidsinställ-
ning från 0,01 upp till 10 å 20 sek. — Vid rönt-
genbehandling måste bestrålningens likfor-
mighet hållas absolut konstant. Manöverborden
äro därför försedda med finregleringsanordningar
för strömstyrka och spänning hos såväl röntgen-
transformatorn som hos ventilrörens glödtransfor-
matorer, vilket möjliggör en ytterst noggrann in-
Fig. 2. Kopplingsschema för modern röntgengenerator
för 3-fas växelström.
Fig. 1. Schema av halvvågsapparat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
