Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rödkulla - Rödkullig boskap, Rödkullor - Rödlakan, röllakan - Rödlonke - Rödlök - Rödmöllaområdet - Rödplister - Rödsjuka - Rödskinn - Rödskörhet - Röd snö - Rödsot el. dysenteri (rödsjuka, blodsot)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
523
Rödkullig boskap—Rödsot
524
Röd-
kulla.
längre än den undre. Allmännast i
Sverige är den rödblommiga O. verna
(O. rubra).
Rödkullig boskap, Rödkullor, se
Nötkreatur, sp. 348.
Rödlakan, r ö 11 a k a n (av fsv.
ryglakan), täcke för ryggsidan av
bänk, har övergått till namn på en
teknik för förfärdigande av bänk-
och stolsdynor samt täcken. Nära be-
släktad med flamskvävnaden, är r. en
kraftig vävnad, vars ullinslag täcker
linvarpen, så att ytan blir ripsartad
på båda sidorna. Vid r. tillkomma på
avigsidan upphöjda, flätlika ränder,
som markera färgövergångarna i dia-
gonal- och varpriktning: inslagen, in-
förda längs en rät linje, slingas näml,
vid färgbyte om varandra, s. k. d u b-
belslingning. Mönstren, mest av
gammalorientaliskt, senantikt och by-
santinskt ursprung, ordnas geomet-
riskt, vanl. i rutor. Främst märkas
de ståtliga bäckahäst- och hjorttäcke-
na i Skåne. R. förekommer i s. och
s. v. Sverige t. o. m. Bohuslän och
sporadiskt än nordligare samt i Norge delvis med
avvikande teknik.
Rödlonke, Pe’plis po’rtula, hör till fam. fac-
kelrosväxter, en vanl. nedliggande liten ört med
spadlika blad och små, sextaliga blommor. Växer
på sjöstränder.
Rödlök, bot., se Löksläktet.
Rödmöllaområdet, se Skåne, geologi.
Rödplister, bot., se Plister.
Rödsjuka (lat. erysi’pelas su’is), hos svin före-
kommande smittsam sjukdom, som oftast angriper
djur i en ålder av 3-—12 mån. och yttrar sig i hög
feber, stor mattighet, upphörd foderlust och
kräkningar samt såsom särskilt karakteristiskt
symtom uppkomsten av först ljusröda, sedermera
bruna—blåröda fläckar på kroppen. Sjukdoms-
orsaken är en bakterie, rödsj ukebacillen,
Rödlakan. Detalj av dyna med hjort. Sydöstra Skåne.
och smittan sprides lätt från djur till djur. In-
kubationstiden är 3—4 dagar, och döden inträf-
far vanl. först på 2:a—3:e dagen. Viktigaste
behandling är avskiljande av de sjuka djuren
och ympning med rödsj ukeserum. Som följ dsjuk-
dom till akut r. uppträder stundom s. k. r ö d-
sjukeendokardit, av rödsjukebacillen för-
orsakade svulstbildningar på vänstra hj ärthalvans
klaffar; utgången är alltid dödlig.
En lindrigare form av r. är n ä s s e 1 f e b e r,
som även yttrar sig i hög feber och uppkomsten
av till en början röda men sedan blåvioletta—
svartröda, vanl. regelbundet fyrkantiga fläckar.
Sjukdomen varar 8—12 dagar med vanl. god-
artat förlopp.
Rödskinn, benämning på indianer.
Rödskörhet, metallogr., se Rödbräcka.
Röd snö, bot., en i arktiska och alpina trakter
förekommande rödfärgning av snön, beroende på
ymnig förekomst av encelliga grönalger. I Sve-
riges fjälltrakter är r. ej sällsynt. Jfr Blodregn.
Rödsot el. d y s e n t e r 1, förut även kallad
rödsjuka, blodsot. Den omtalas under nam-
net ”blodsot” i Stora rimkrönikan, då sjukdomen
rasade 1452 i danska hären i närheten av Jön-
köping. Omkr. 1770 och 1789 uppträdde sjuk-
domen med fruktansvärda epidemier i stora delar
av Sverige. Under 1808—09 års krig rasade sjuk-
domen svårt bland lantvärnet. 1808—13 avledo
inemot 50,000 människor i Sverige i r. Även 1852
—59 härjades landet av r., och 1880—83 gick en
epidemi i Malmö. Under senare årtionden har
den svåra formen av r. praktiskt taget försvunnit
ur Sverige. De lättare formerna äro dock ännu
ganska vanliga. Dysenteri förekommer i en s. k.
bacillärform och en a m ö b f o r m el. tro-
pisk form. Det är den bacillära formen av sjuk-
domen, som uppträder epidemiskt i Europa. Den
bacillära r. orsakas av ett flertal olika bakterie-
arter, som skiljas genom serologiska och kemiska
reaktioner. Den svåraste s. k. toxiska formen
framkallas av Shiga-Krusebakterien, medan and-
ra arter ge upphov till de i Sverige numera upp-
trädande lättare rödsotsfallen, vilka vanl. kallas
paradysenteri. Bakterierna förekomma i
avföringarna, i de sjuka delarna av tarmen och i
mesenterialkörtlarna. Infektionen sker sannolikt
oftast genom livsmedel och dricksvatten. Flu-
gorna kunna även spela en roll vid dess spridning.
Patologiskt-anatomiskt karakteriseras sjukdomen
av nekrotiserande inflammation av tjocktarmens
slemhinna; även djupa sår i tarmen kunna bildas.
Sjukdomen börjar i allm. plötsligt, ofta med
koleraliknande symtom. Avföringarna förlora
snart sitt vanliga utseende, små mängder slem,
blod och serös vätska uttömmas med täta mellan-
rum under smärtsamma trängningar. Påfallande
hastigt uttömmas den sjukes krafter och föränd-
ras hans utseende. Efter 4—8, i svårare fall
först efter 14 dagar och längre antaga avföring-
arna mera normalt utseende med mindre inbland-
ningar av blod och slem. Sjukdomen kan även
börja småningom och ha ett mera utdraget men
lindrigare förlopp.
De tropiska dysenteriformerna framkallas ge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
