Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryska språket (storryskan) - Rysk-japanska kriget 1904—05
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
399 Rysk-japanska kriget 1904—05 400
cent. De flesta konsonanter kunna muljeras. I
ljudförrådet ingå ett dovt, w-färgat i-ljud och ett
hårt l, vilket i vitryskan och lillryskan utvecklats
till io. Vitryskan står storryskan nära. Dess mul-
jering är starkt utvecklad och har medfört ljud-
förändringar av för polskan betecknande art. I
ukrainskan ha e och 0 i sluten stavelse samt ur-
sprungligt é övergått till i (Charkiv, ry. Charkov,
Dnjipro, ry. Dnjepr). I båda språken har (lik-
som i tjeckiskan) g utvecklats till tonande h.
Rysslands äldsta litteratur är avfattad på forn-
bulgariska, i vilken ryska ordformer uppträda. I
profanlitteratur, krönikor, diplom, köpehandlingar
o. dyl., framträder det ryska inslaget starkt. Vid
den under 1600-talet vidtagna revisionen av den
kyrkliga litteraturen fixerades kyrkspråket, ett
mellanting mellan den gamla kyrkslaviskan (fom-
bulgariskan) och ryskan, som offentligt språk.
Under Peter den store och särskilt genom Lo-
monosovs insatser upptogs folkspråket som lit-
teraturspråk. Senare verkade bl. a. Karamzin i
puristisk anda. Från början påverkades littera-
turspråkets satsbildning av grekiskans. Under
1600-talet kom latinsk periodbyggnad i hög grad
till användning. Sin nuv. typ kan ryskan anses
ha fått genom Karamzin, som ivrade för för-
enklad satsbildning med franskan som mönster,
och genom 1800-talets stora författare.
Ryskan är delad i en mängd dialekter, vilka
rätt obetydligt avvika från varandra. Man skil-
jer mellan en n. och en s. grupp. Den senare
kännetecknas av att obetonat 0 övergått till a.
Inom denna faller Moskvamålet, som i uttalsfrå-
gor betraktas som tongivande.
Det ryska alfabetet utgår från det ena av de
i de fornbulgariska bibelöversättningarna använ-
da alfabeten och erhöll genom Peter den store
sin nuv., mera avrundade typ. Ortografien bibe-
hölls länge utan nämnvärda förändringar. Under
revolutionen genomfördes emellertid en länge för-
beredd reform, varvid bl. a. fyra överflödiga
bökstavstecken uteslötos. Även i ukrainskans och
vitryskans ortografi ha förändringar vidtagits;
särskilt radikalt har man gått till väga i vit-
ryskan.
Litt.: Språkhistorien har behandlats i verk av
A. Sobolevskij, A. Sjachmatov m. fl., senast av
K. H. Meyer, ”Historische Grammatik der rus-
sischen Sprache” (1923), och N. Durnovo (”Ut-
kast till en r:s historia”, på ry. 1927). Rörande
det moderna litteraturspråkets uppkomst se A.
Martel, ”Michel Lomonosov et la langue littéraire
russe” (1933). För praktiskt bruk avsedda läro-
böcker finnas på sv. av J. A. Lundell, av R.
Ekblom och A. de Roubetz och av G. Gunnars-
son och A. de Roubetz, på da. av H. Pedersen,
på fr. av A. Mazon (3æ uppl. 1949). De utför-
ligaste på sv. skrivna grammatikorna äro N.
Åström, ”Rysk språklära” (1914), samt G. Gun-
narsson och G. Jacobsson, ”Rysk nybörjarbok”
(1947) och ”Rysk grammatik” (1950), ordböc-
ker för svenskar av P. Kijanen och J. Lundqvist
(1915—16), V. Zilliacus (1916), G. Gunnarsson
och A. de Roubetz (1948). Rikhaltigast bland
för utlänningar avsedda lexika är I. Pawlowsky,
”Russisch-deutsches Wörterbuch” och ”Deutsch-
russisches Wörterbuch” (3/4:0 uppl. 1924). Ett
förträffligt mindre ryskt-tyskt och tyskt-ryskt
lexikon är utg. på Langenscheidts förlag av K.
Blattner (1929, nytr. 1945).
Rysk-japanska kriget 1904—05. Om orsaker-
na se Japan, sp. 366 f. De pågående förhand-
lingarna mellan Ryssland och Japan om en gräns-
reglering blevo av japanerna avbrutna jan. 1904,
och de öppnade utan formell krigsförklaring
fientlighetema, i det att den japanska flottan un-
der amiral Togo natten till 9 febr. 1904 över-
raskande anföll den ryska flottan på yttre redden
av Port Arthur. Stridskrafterna till sjöss ut-
gjordes på den ryska sidan av 71 fartyg, tills,
nära 200,000 ton, och på den japanska av 133
fartyg om 260,000 ton. Ryska flottan i Gula
havet blockerades i Port Arthurs hamn. Men
denna blockad förmådde japanerna icke genomföra
med sådan effektivitet, att deras trupptransporter
över havet kunde verkställas enl. uppgjord plan.
Sedan ett utbrytningsförsök 23 juni misslyckats,
blev emellertid det ena fartyget efter det andra
av japanerna skjutet i sank.
Landkriget inleddes med att 1 :a japanska ar-
mén, general Kuroki, efter transport till olika
orter i Korea framryckte mot Manchuriets gräns,
där den möttes av ryska trupper, vilka i slaget
vid Yalu (gränsfloden) 1 maj 1904 blevo driv-
na tillbaka. Nu igångsattes landsättningen av 2:a
armén, general Oku; denna skedde vid Pi-tsi-wo,
120 km från Port Arthur, och var avslutad under
senare delen av maj, då armén började sin fram-
ryckning mot fästningen och efter den framgångs-
rika striden vid Ki n-c h o u 25 och 26 maj
kom fästningen nära. En ny armé bildades nu
(den 3;e) under general Nogi med uppgift att
intaga den ryska fästningen, under det att 2:a
japanska armén sändes norrut. — Den till rysk
överbefälhavare utsedde general Kuropatkin hade
efter hand samlat sina stridskrafter till Liao-
yang. Ett försök att undsätta Port Arthur gjor-
des men blev efter striden vid Vafangou
14 och 15 juni av japanerna under general Oku
avvisat. I mitten av juli 1904 inträffade den
japanske överbefälhavaren marskalk Oyama på
krigsskådeplatsen. Hans operationsplan var att
genom en koncentrisk f ramryckning mot Liao-
yang av 1 :a och 2:a arméerna samt en nybildad
4:e armé under general Nodzu slå den ryska
armén och tvinga den att gå tillbaka. Ryssarnas
styrka hade nu ökats till omkr. 220,000 man och
600 kanoner, mot vilka japanerna ej kunde ställa
mer än 150,000 man och 480 kanoner. Icke desto
mindre drogo sig ryssarna efter den första stora
kraftmätningen, slaget vid Liao-yang 26
aug.—3 sept. 1904, tillbaka till Mukden.
Port Arthur hade under tiden avsevärt
förstärkts. Rysk befälhavare på Kuan-tunghalvön
och närmast ansvarig för Port Arthurs försvar
var general Stössel. Denne sökte förgäves hind-
ra japanernas framryckning mot fästningen. Men
det dröjde ända till 29 juli, innan ryssarna blevo
drivna inom Port Arthurs befästningar; deras
inneslutning fullbordades av japanerna i mitten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
