Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryd (Skaraborgs län) - Ryd, Västra och Östra - Ryd (Småland) - Ryd, 1. Carl - Ryd, 2. Edvard - Ryda - Rydaholm - Rydaholmsalnen - Rydal - Rydbeck, 1. Otto - Rydbeck, 2. Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
371
Ryd—Rydbeck
372
serverad ruin av medeltidskyrka. Ingår i Skövde,
öms, R:s, Hagelbergs, N. Kyrketorps och Våmbs
pastorat i Skara stift, Billings kontrakt. Tillhör
storkommunen Skövde.
Ryd, Västra och östra, socknar, se Västra
Ryd och östra Ryd.
Ryd, municipalsamhälle (sedan 1905) i Al-
mundsryds sn i Småland, vid järnvägslinjen
Karlshamn—Vislanda—Halmstad och vid Äsnens
sydligaste del, 5 km från blekingegränsen; 0,94
km2, 943 inv. (1954). R. har provinsialläkare,
apotek, glasbruk m. m.
Ryd. 1) Carl Magnus R., målare (f. 1883
13/s). R. målade först på egen hand och gick se-
dan på Konstnärsförbundets skola som elev av
Karl Nordström. Han deltog 1909 i ”De Unga”s
första utställning med arbeten i en varm, djup
kolorit. 1911 vistades han i Paris och fängslades
där av Renoirs måleri, som kom att bestämma
inriktningen av hans konst. Han har bl. a. må-
lat porträtt med stark känsla för det mänskliga
samt landskap, särsk. från Småland. 1919 var han
lärare vid Valands målarskola i Göteborg. —
Litt.: Monogr. av B. Lindberg (1933) och M.
Strömberg (1938).
2) Gustaf Edvard R., den föreg:s kusin,
Ingenjör (f. 1893 5/io), ex. från Tekniska högsk.
1920 och sedan dess knuten till Värmelednings-ab.
Calor i Stockholm (ingenjör 1920, ritkontorschef
1932, överingenjör 1940). R. är känd som fram-
stående konstruktör av bl. a. steriliseringsappa-
rater och tvättmaskiner.
Ryda, sn i Skaraborgs län, Barne hd, strax
v. om Vara köping; 32,38 km2, 1,005 inv. (1954).
Bördig slättbygd, i ö. begränsad av Lidans biå
Af sån, i v. av Kedumsbergen. 2,127 har åker.
Kyrkan är från 1801. Ingår i R., Naums och S.
Kedums pastorat i Skara stift, Barne kontrakt.
Utgör tills, m. Naum, S. Kedum, Hällum, Skär-
stad och önum storkommunen Ryda; 141,38
km2, 4,213 inv. (1954); i Åse, Viste, Barne och
Laske domsaga.
Rydaholm, kommun i Jönköpings län, östbo
och Västbo domsaga, s. ö. om Värnamo; 216,77
km2, 3,423 inv. (1954). Höglänt, småkuperad och
Carl Ryd: Smålandsmosse, 1934—35.
sjörik skogsbygd. 2,403 har åker. I stationssam-
hällena H o r d a (c:a 325 inv.) och Smålands
Rydaholm (1,100 inv.) möbelfabriker m. m.
Kyrkan är byggd 1793; västtornet är en rest
av en medeltida, ståtlig kyrka. Pastorat i Växjö
stift, Östbo kontr.
Rydaholmsalnen, se Aln.
Rydal, industrisamhälle i Seglora kommun,
Älvsborgs län, vid fall i Viskan, s. s. v. om
Borås; 602 inv. (1951). Här ligger Sjuhärads-
bygdens äldsta mekaniska bomullsspinneri, gr. av
Sven Erikson 1853; äges av Rydahls Manufak-
tur ab. (c:a 325 arb.).
Rydbeck. i) Sven Otto Henrik R., förhisto-
rikter och medeltidsarkeolog (1872—1954), fil. dr
1905, doc. i nordisk konstarkeologi 1909, kallad
1919 till prof, i nor-
disk och jämförande
fornkunskap vid Lunds
univ.; emeritus 1937.
Som föreståndare för
Lunds univ:s historiska
museum samt mynt-
och medalj kabinett
1904—37 skapade R.
av denna inst. ett
sydsvenskt centralmu-
seum av ansenliga
mått; härtill knöts
1932 på hans initiativ
och under hans person-
liga ledning ännu en
museiinst., Lunds domkyrkomuseum. På konstar-
keologiens område genomförde R. banbrytande
undersökningar i Skånes kyrkliga konst- och ar-
kitekturhistoria. Resultaten av dessa arbeten ha
framlagts i bl. a. ”Medeltida kalkmålningar i Skå-
nes kyrkor” (1907), ”Bidrag till Lunds domkyrkas
byggnadshistoria” (1915), ”Lunds domkyrkas
byggnadshistoria” (1923) och ”Knut den heliges
Laurentiikyrka” (i ”Humanist, vetenskapssamf.
Årsberättelse” 1941/42). Forskningsresultat inom
den nyare tidens skånska konsthistoria har R.
framlagt i bl. a. ”Studier i Skånes renässans-
och barockskulptur” (1917) och ”Två märkliga
konstnärer, Adam van Düren och mästaren med
signaturen A. S.” (1918). Till den profana me-
deltidens kulturhistoria lämnade han värdefulla
bidrag med ”Den medeltida borgen i Skanör”
(1935). Som förhistoriker ställde R. främst
den nordiska stenålderns problem under ingåen-
de debatt och utformade i bl. a. ”Stenåldershavets
nivåförändringar och Nordens äldsta bebyggelse”
(i ”Humanist, vetenskapssamf. Årsberättelse”
1927/28), ”Nordens äldsta bebyggelse” (i Forn-
vännen, 25, 1930) och ”Aktuelle Steinzeitpro-
bleme” (i ”Humanist, vetenskapssamf. i Lund.
Årsberättelse” 1933/34) en teori, som starkt av-
viker från gällande uppfattningar. — Till R:s
65-årsdag utkom festskriften ”Från stenålder till
rokoko” (1937).
2) Olof Erik Hans R., den föreg:s brorson,
fysiker och teletekniker (f. 1911 12/2), civilingen-
jör vid Tekniska högsk. 1937, D. Sc. vid Harvard
Univ., speciallärare i teleteknik samt doc. i till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
