Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Romerska riket - Den äldre republiken till Italiens enande - Erövringen av Medelhavsväldet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
191
Romerska riket
192
grund för den form av folkförsamling, som heter
comitia centuriata. Såväl i denna som i den
andra, ovan nämnda formen av folkförsamling
hade på grund av röstordningen den jordägande
befolkningen övervägande inflytande. Vid årh:s
slut började Rom att gripa omkring sig och
gjorde sin första större erövring 396, den när-
belägna staden Veji. Därpå (387) inträffade en
fruktansvärd katastrof, nederlaget vid Allia mot
gallerna och Roms förstöring. Rom hämtade sig
emellertid åter, och striderna mellan stånden bi-
lades genom de licinisk-sextiska lagarna (366),
som beredde plebejerna tillträde till konsulatet,
vilket återupprättades. Snart erhöllo plebejerna
tillträde även till andra ämbeten.
Vid mitten av 300-talet började Roms starka
expansion. Latinerna, som gjort uppror (340—
338), kuvades, deras förbund upplöstes, de och in-
vånarna i Kampanien, som gjort gemensam sak
med dem, blevo beroende av Rom. Samtidigt voro
samniterna, bergsstammarna i s. Italien, stadda i
utbredning söderut och västerut och sammanstötte
med romarna. Följden blev ett långt och växlings-
rikt krig, under vilket Rom även fattade fast fot
i Apulien, andra samnitkriget (326—304).
De besegrade samniterna reste sig snart ånyo och
därjämte andra stammar, sabinare, etrusker, gal-
ler. Avgörandet föll i slaget vid Sentinum (295);
hela Mellanitalien var nu i Roms besittning. De
besegrade folken behandlades olika. De flesta
blevo bundsförvanter med skyldighet att
ställa sin härsmakt till Roms förfogande, andra
erhöllo hel el. halv romersk medbor-
garrätt. En del av de besegrades jord in-
drogs. Vissa närbelägna områden införlivades
med Rom; i andra trakter anlades kolonier,
vilka avsågo dels att militäriskt trygga landets
besittning, dels att skaffa försörjning åt romerska
medborgare. Under 300-talet befästes Rom, och
starka fästningar anlades i Latium; själva sta-
den var därefter tryggad mot angrepp.
Genom de nämnda erövringarna kom Rom i
beröring med de grekiska städerna i s. Ita-
lien. Den förnämsta av dessa, Tarentum, som
kände sin makt hotad, råkade i strid med Rom
och kallade till hjälp konung Pyrrhos av Epirus
(280). Mot dennes överlägsna krigskonst och
hans elefanter ledo romarna ett par nederlag,
men då han återvänt till Italien efter ett försök
att underlägga sig Sicilien, lyckades han i ett
tredje slag, vid Beneventum (275), icke segra.
Följden blev, att han återvände till Grekland
(272) och lämnade sina bundsförvanter åt deras
öde, att underkasta sig Rom.
Erövringen av Medelhavsväldet. Erövringen av
s. Italien betecknar en vändpunkt i Roms historia.
Det fick grekiska undersåtar och kom i omedel-
bar beröring med grekisk kultur. Det blev också
indraget i den dåtida världspolitiken. På Sicilien
hade greker och kartager i århundraden fört en
oavgjord strid. Nu provocerade Rom krig med
kartagerna (264), första puniska kriget,
det enda stora krig, som Rom fört huvudsaki.
till sjöss. Efter mycket starka växlingar och stora
förluster på båda sidor måste det utmattade Kar-
tago sluta en fred (241), i vilken det erlade en
stor krigsskadeersättning och avstod från Sicilien
och kringliggande öar, till vilka snart även Sar-
MELLERSTA ITALIEN
vid början av3-e Samniter-kriget
år 298 f.Kr.
Skala 1 = 2600000
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
