- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 18. Ribb - Selene /
145-146

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rode, Hermen - Rode, 1. Ove - Rode, 2. Helge - Rode, 3. Edith - Rode, 4. Ebbe - Rode, Pierre - Roden - Rodenbach, Georges - Rodenstam, Stina - Rodentia - Rodenwaldt, Gerhart - Rodeo - Roder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

145

Rode—Roder

146

ett altarskåp (se bild 2 å pl. vid d. o.) i Stock-
holms storkyrka (1468); skulpturen antages vara
av B. Notke. Antagl. har R. själv utfört även
skulpturarbetet till ett altarskåp för Salems kyr-
ka (nu i Statens hist. museum i Stockholm).

Rode [rö’Öa], 1) Ove R., dansk politiker och
publicist (1867—1933). Efter att ha redigerat ett
par mindre tidningar knöts R. 1892 till Politiken,
vars politiske red. han var 1905—13. Under stark
påverkan av Hörup ställde han sig på vänsterns
yttersta flygel och var ledande vid bildandet av
den radikala vänstern 1905. R. var 1909—27 led.
av folketinget. Som inrikesminister i ministären
Zahle 1913—20 fick han under i:a världskriget
huvudarbetet med och huvudansvaret för regering-
ens ekonomiska politik. Efter ministärens avske-
dande var han partiets ledare i riksdagen och
närmade sig vänstern.

2) Helge R., den föreg:s bror, författare
(1870—-1937). R. debuterade med berättelsen ”Styr-
ke” (1891), som följdes av en utomordentligt rik
produktion av dikter,
skådespel och kritiska
arbeten. I diktsam-
lingar som ”Hvide
blomster” (1892),
”Ariel” (1914), ”Den
stille have” (1922)
och ”Den vilde rose”
(1931) skapade han en
enkel och själfull poe-
si, som i djup och
välljud hör till Dan-
marks ädlaste. Hans
talrika skådespel, bl. a.
”Kongesönner” (1896),
”Kampene i Stefan

Borgs hjem” (1901), ”En mand gik ned fra
Jerusalem” (1920) och ”Moderen” (1920), stå
högre genom rikedom på idéer och poesi än ge-
nom teknisk färdighet. Genom kritiska och reso-
nerande arbeten som ”Regenerationen i vort
aandsliv” (1923), ”Pladsen med de grönne træer”
(1924), ”Det store ja” (1926) och ”Det sjælelige
gennembrud” (1928) blev R. en av de ledande i
dansk kultur; från en mystisk-oklar religiositet
angriper han materialism och mekanisering.

3) Edith R., f. Nebelong, den föreg:s hustru,
författarinna (f. 1879). R. framträdde först med
romaner, där hon bl. a. gav tidstypiska teckningar
av unga kvinnor, ss. i ”Maja Engell” (1901),
men har gjort sig mest känd som en betydande
novellist. R. har skrivit skådespel och lyrik samt
populärfilosofiska och självbiografiska arbeten,
ss. ”Livskunst uden filosofi” (1948), ”1 Tidens
klo” (1949), ”Smaa börn og store” (1950) och
”Der var engang —” (1951).

4) Ebbe R., de föreg:s son, skådespelare (f.
1910). R. började sin teaterbana 1931 vid Dag-
marteatret och är sedan 1932 knuten till Det
Kongelige teater, där han snart blev en av de bä-
rande krafterna och har framträtt i ett stort
antal huvudroller. R. har även filmat sedan 1933
och gestaltat en rad karaktärsuppgifter.

Rode [rå’d], Jacques Pierre Joseph, fransk

violinist (1774—1830), elev av Viotti. Plan blev
prof, vid det nygrundade konservatoriet i Paris
1795, företog talrika konsertresor och verkade
1803—08 i Petersburg. R. utgav flera violinkon-
serter; hans 24 capricer för violin räknas ännu
till standardverken. Han övade stort inflytande
på violinspelet i Frankrike och Tyskland.

Roden, medeltida benämning på Upplands kust-
trakter, nuv. Roslagen (jfr d. o.).

Rodenbach [rådänba’k], Georges, belgisk
skald (1855—98). R. är en flamländsk mystiker,
som i av fransk symbolism inspirerad poesi och
prosa återgivit stämningar från ”döda städer”,
vari han vuxit upp, främst Gent och Brygge,
vilkas melankoliska äreminne han rest i bl. a.
romanen ”Bruges-la-morte” (1892; sv. övers.
1904). Bland hans diktsamlingar, utmärkta av
samma översvinnliga dödslängtan och raffinerade
lyhördhet för tystnadens språk bland vittrade mu-
rar och gröna kanaler, må nämnas ”La jeunesse
blanche” (1886), ”Le règne du silence” (1891)
och ”Les vies encloses” (1896). — Monogr. av
P. Maes (1926); jfr även O. Levertin, ”Utländsk
litteratur” (1909).

Rodenstam, Kristina (S t i n a) Maria, f. Jans-
son, hemslöjdsexpert (1868—1936), upprättade ef-
ter lärarverksamhet i Stockholm en slöjd- och
hushållsskola i Hudiksvall 1897, var från 1906
ledare för hemslöj dsverksamheten i övre Häl-
singland och blev 1922 statens instruktris i hem-
slöjd. R. var en av de centrala krafterna i hem-
slö jdsarbetet och utgav ett antal skrifter i an-
slutning till sin verksamhet. — G. 1894 m. före-
ståndaren för Hälsinglands museum i Hudiksvall,
lärov.-adjunkten fil. lic. Frans Rodenstam.

Rode’ntia, zool., se Gnagare.

Rodenwaldt [rå’danvalt], G e r h a r t, tysk
klassisk arkeolog (1866—1945), prof, i Giessen
1916, president i tyska arkeologiska inst. 1922
—32, prof, i Berlin 1933. R. var en framstående
kännare av antikens konst, särsk. måleriet och den
romerska skulpturen, och författade ett stort an-
tal betydande konsthistoriska arbeten, bl. a. ”Die
Kunst der Antike” (1927). R. skrev även tyska
arkeologiska inst:s historia och publicerade de ar-
kaiska monumenten från Korfu (”Korkyra. Ar-
chaische Bauten und Bildwerke”, 2 bd, 1939—40).

Rodeo [råÖä’å] (sp., eg. inhägnad för boskap),
urspr. cowboyuppvisning med ridning på otämda
hästar o. dyl.; även benämning på avancerade bil-
och motorcykeltävlingar och -uppvisningar.

Roder. 1) Den i vattnet verkande delen av ett
fartygs styranordning. R. placeras vanl. i
fartygets aktra del (för-r. användas dock tillika
med akter-r. på färjor och en del torpedbåtar).
I äldre tider utgjordes ett fartygs styranordning
av en vanlig åra, som akterut om styrbord stacks
ut från fartyget och medelst vilken styrningen
ägde rum. Denna åra ersattes sedermera av en
längre åra, benämnd styråra. Omkr. 1200 börja-
de r. av ung. samma konstruktion, som nu är
allmänt bruklig, att användas som styranordning
för fartyg. R.-areans storlek bestämmes i förh.
till produkten av fartygets längd och djupgående;
detta förhållande uppgår för t. ex. vanliga han-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:21:28 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffr/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free