Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ridning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
Ridning
32
hästarna gått spänt och för hårt på hand. Den
franska däremot har genom för liten skänkelver-
kan och för långa tyglar icke fått hästarna att gå
med önskvärd schvung. Under den senaste tiden
har ett närmande skett mellan de tyska och frans-
ka åsikterna, och uppfattningen om god dressyr-
ridning torde nu vara ganska ensartad i de flesta
länder. Enl. nu gällande bestämmelser för Olym-
piska spelens hästtävlingar är dressyrens ändamål
att göra hästen lydig, användbar och angenäm
att rida. Dessa egenskaper skola ta sig uttryck i
fria och spänstiga gångarter samt genom att
hästen går utan märkbar inverkan från ryttarens
sida. — Hästens gångarter äro skritt, trav
och galopp, (fig. i—12). Alltefter skrittens
olika hastighet och samling kallas den samlad
el. fri. En särskild form av skritt är passgång.
— T r a v är en 2-taktig gångart; vid mycket sam-
lad el. ytterligt ökad trav blir den dock i stället
4-taktig. Alltefter den olika grad av hastighet
och samling, vari trav rides, kallas den kort,
samlad, manöver- el. ökad trav. Kort trav
användes mest på ridbana och bör ridas i ett
tempo av 200 m/min. Samlad trav skiljer
sig från kort trav genom kortare tempo, högre
resning och benlyftning samt mera undersatta
och böj da bakben. Manövertrav använ-
des i allm. utom ridbanan, t. ex. på landsväg,
och bör ridas i ett tempo av c:a 225 m/min.
ökad trav avser att upparbeta hästens fram-
åtbjudning och gång; den användes i sin högsta
form vid travtävlingar. — Galoppen be-
nämnes höger el. vänster efter det fram-
ben, som nedsättes främst. Vid ridning på rid-
bana rides i regel h. galopp vid ridning åt h.
och v. galopp vid ridning åt v.; galoppen kallas
i så fall rätt galopp. Med fel galopp
menas, att hästen vid ridning till h. (v.) mot
ryttarens vilja går i v. (h.) galopp; sker detta
med ryttarens vilja, kallas galoppen förvänd.
Vid korsgalopp, som är en felaktig form,
går hästen i h. galopp med frambenen och v.
galopp med bakbenen el. omvänt. Alltefter den
hastighet och samling, vari galoppen rides, kallas
den kort galopp, samlad galopp, manövergalopp,
ökad galopp och fyrsprång. Kort galopp
rides med en hastighet av c:a 250 m/min. Sam-
lad galopp skiljer sig från kort galopp ge-
nom långsammare tempo, högre resning och mera
krökta bakben. Vid manövergalopp är
tempot 350 samt vid ökad galopp 450 m/min.
Vid manövergalopp och ökad galopp skall hästen
tillåtas att intaga en ganska fri hållning. Vid
fyrsprång löper hästen med uppbjudande av
all sin kraft och snabbhet. — Den nuv. metoden
för hoppning grundlädes omkr. 1900 av dåv.
italienske löjtnanten Caprilli (1868—1907). Han
framhöll, att ryttaren vid och i språnget skall
lämna hästen fullständig frihet, så att den så
mycket som möjligt kan hoppa på samma sätt,
som om den icke hade någon ryttare på
ryggen. För att dettWslrdll vara möjligt, måste
ryttaren med överlivet och händerna följa väl
med i rörelsen framåt, då hästen hoppar. Capril-
lis åsikter stötte i början på motstånd, men den
Högre skolan: levad.
s. k. italienska hoppstilen anses numera som den
förnämsta i världen.
Den del av r., som avser att bringa hästen i
högre dressyr, än som erfordras för användning
i vanligt fält- och ridbruk, benämnes den höga
el. högre skolan. Härvid skiljer man mellan
skolorna på och över marken. De förra äro p i-
a f f, samlad trav på stället, passage, samlad,
kadenserad trav med höga, taktmässiga rörelser
under tydligt vilande i steget, levad el. p e s a d,
varvid hästen med väl krökta bakben lyfter fram-
delen med böjda knän, tills jämvikt uppnåtts,
samt piruett, helomvändning på bakdelen i
samlad galopp. Till de senare höra de s. k. skol-
sprången: croupade, hopp på stället, varvid
hästens fram- och bakben skola vara starkt och
lika mycket krökta; courbette, där häs-
ten med sänkt bakdel, upplyftad framdel och
starkt böjda framben utför ett flertal hopp fram-
åt på bakbenen; ballotad, hopp på stället,
varvid hästens fram- och bakben skola vara
starkt böjda och bakbenens hovar riktade bakåt;
k a p r i o 1, det svåraste av alla skolsprången,
där hästen först skall resa sig på bakbenen
med väl böjda framben och därefter med våld-
sam kraft slå bakut, varvid hovsulorna i det
närmaste böra vändas uppåt och ryggen på höj-
den av språnget ligga vågrät. Samtliga rörelser
i första gruppen utom levad ingå numera i pris-
ridningsprogrammet vid Olympiska spelen. Skol-
sprången övas numera endast vid Spanska hov-
ridskolan i Wien (f. n. ridskola i Wels i n.
Österrike) samt i någon mån vid franska rid-
skolan i Saumur. — Till dressyrridningens s. k.
lägre skolor höra bl. a. sidvärtsrörelserna
skänkelvikning, varvid hästen lösgöres från
spänning, vidare öppna, sluta och förvänt sluta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
