Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Postulata nobilium - Postulera - Pstum, posthum - Postumia, Grotte di - Postverket - Organisation - Verksamhetsfält - Postväsen - Postväxel (postremissväxel) - Posör - Potage - Potala - Potamogeton, nate
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
431 Postulera—Potamogeton 432
kretsen, ledd av Erik Spar re, härrör från
Si-gismunds tronbestigning, då adeln, liksom när
Johan III 1569 blev kung, sökte utnyttja
situationen för att främja egna politiska syftemål.
Postulera, påstå, yrka.
Postüm, p o s t h ü m (lat. po^tumus), född
efter faderns död; utg. efter författarens död.
Postumia [påsto’-], Grotte di
Postu-m i a, italienska namnet på Adelsberggrottan.
Postverket. Historia. Svenska p. leder sitt
upphov från de åtgärder, som i äldre tider
vidtagits för befordran av regeringens skrivelser.
Den första regelbundna postgången anordnades i
förbindelsen med utlandet, och redan 1620 fanns
en svensk postmästare i Hamburg. Denna
postförbindelse anlitades även av enskilda
trafikanter. 1636 utfärdades den ”förordning om
Post-Boden”, vilken är att anse som svenska p:s
stiftelseurkund. Enl. denna bestämdes bl. a. ang.
postbönder (se Posthemman). I varje stad
skulle förordnas en postförvaltare. Organiserandet
av p. uppdrogs åt Andreas Wechel, en tysk, som
varit svensk postmästare i Leipzig. 1677 kom p.
under Kanslikollegii direkta ledning. P. erhöll
dock snart en särskild styrelse, se
Generalpoststyrelsen. P. utvecklades under de första årh.
endast långsamt. Först genom det samtidiga
införandet 1855 av likformigt porto och frimärken
skapades förutsättningar för posttrafikens
snabbare tillväxt. Med A. W. Roos, som 1867 blev
chef för p., inträdde detta i en period av
modernisering och utveckling, som sedan dess
oavlåtligt fortgått.
Organisation. Generalpoststyrelsen
har överstyrelsen över p. Landet är indelat i 7
postdistrikt, vart och ett under en
särskild förvaltning, postdirektion, vars chef
benämnes postdirektör. Under varje
postdirektion lyda samtliga postanstalter och
postlinjer — även järnvägs- och sjöposten — inom
dess distrikt. Postanstalterna äro dels
fasta, dels rörliga (jfr Postombud). De förra
äro: postkontor och
postexpeditioner, vilka äro fullständiga postanstalter, samt
poststationer, vilka ha i viss mån
begränsad befogenhet. Postkontoren äro med hänsyn
till rörelsens omfattning indelade i klasser och
förestås av postmästare i lönegrad Ca 31,
29, 27, 25 och 23. Postexpeditioner förestås av
stationsmästare i lönegrad Ca 20, 18, 16,
13 och u. De rörliga postanstalterna äro
postkupéer. P:s personal utgöres dels
av fast anställda tjänstemän, dels av
kontrakts-anställda. Generaldirektören, överdirektören,
överintendenten, postsparbankschefen och
postdirektörerna förordnas på viss tid (avlöning enl.
löneplan Cp). övriga ord. tjänstemän äro enl.
gällande avlöningsregl. för kommunikationsverken
fördelade på de 37 lönegraderna inom löneplan
Ca. Personalens utbildning handhas av p:s
undervisningsanstalt. För brevbärar- och
postiljonsgraderna är utbildningen huvudsaki.
praktisk. Förste postiljonskurs
fordras för befordran till förste postiljon el.
över-postiljon, därefter genomgången s ta tion s-
mä s t ar ku r s för befordran till
stationsmästare i lönegrad Ca 16, 18 el. 20. Utbildning för
de högre lönegraderna sker genom
postexpe-ditörskurs (2-årig) och
postassistent-k u r s (3-årig); den senare kursen är avsedd
för utbildning av den personal, bland vilken
be-fälstjänsterna vid p. rekryteras. Med kontrakt
äro anställda lantbrevbärare, vissa lådbrevbärare,
föreståndare för poststationer m. fl.
Verksamhetsfält. Vid sidan av sin
ursprungliga uppgift, befordran av postförsändelser, har
p. med tiden erhållit en mängd nya
arbetsuppgifter, ss. handhavandet av källskatteuppbörden,
stämpelväsendet, postsparbanksrörelsen,
postgirorörelsen, försäljning av radiolicenser och
premieobligationer, utbetalandet av folkpensioner och
allmänna barnbidrag, centralupphandling m. m. —
Litt.: T. Holm, ”Sveriges allmänna postväsen”
(5 bd, 1906—29; behandlar tiden 1620—1718);
”Svenskt postväsen” (1924); N. Forssell,
”Svenska p:s historia” (2 bd, 1936); E. Grape, ”Svensk
posthistoria” (1941), ”Postkontor och
postmästare” (1951)-
Postväsen. Det moderna p. leder sin
upprinnelse från regeringarnas budsändningar. I det
gamla Egypten använde man postlöpare åtm. 13
—15 årh. före vår tideräkning, och i Persien
inrättades en kungl. post omkr. 500 f. Kr. Mest
känd är dock den av kejsar Augustus i
Romerska riket grundade statsposten, cursus publicus.
Dessa liksom även senare postinrättningar
befattade sig dock uteslutande med statsstyrelsernas
post. Från medeltiden äro bl. a. klosterposter
och universitetsposter kända. Efter hand
började emellertid i olika länder uppstå
postinrättningar, varigenom gemene man fick tillgång till
en ordnad post- och personbefordran. Under
slutet av 1600- och särsk. under 1700-talet kom
denna att i allt större utsträckning verkställas
medelst diligenser. Denna postdiligenstrafik
pågick, tills den under 1800-talet ersattes av
jäm-vägsbefordran. Efter hand började olika
postverk träffa överenskommelse med varandra om
den inbördes postutväxlingen, och småningom
uppstod tanken på en postkonvention,
omfattande ett större antal länder, en tanke, som slutl.
ledde till bildandet av Världspostföreningen.
Postväxel (postremissväxel), endast i
Sverige och Finland använd benämning på av
bank utställda egna växlar el. av bankkontor på
dess huvudkontor el. på andra banker dragna
växlar. P., som alltid är en avistaväxel, köpes
i bank och översändes till betalningsmottagare för
verkställande av likvid. Genom överenskommelse
mellan Svenska bankföreningens medl. inlöses p.
utan någon provision vid alla bankkontor i hela
landet, oavsett om den är dragen på samma bank
el. ej.
Posör, person, som gärna poserar.
Potage [påtä’3], fr-, avredd soppa.
Potala, klosteranläggning vid Lhasa i Tibet.
Potamogeton, nate, släkte inom familjen
nateväxter. Hithörande arter ha tvåkönade,
nakna blommor, sittande i ax, som vanligen skjuta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
