Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Polarländer - Is- och terrängförhållanden, geologi - Suveränitetsförhållanden - Polarnatt - Polarnoje (Poljarnoje) - Polarräv - Polarsken - Polcirkel - Polcirkeln (station) - Polder - Poldistans - Pole, Reginald - Polemark - Polemik - Polemonium - Polen - Geologi och terrängformer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
335
Polarnatt—Polen
336
med en medeltemp. för juli av io°. Enl. denna
definition omfattar Arktis också delar av
Ca-nada och Sibirien. Det har en areal av ung. 26
mill. km2, varav 70% utgöres av hav. Polar
-kalotten har en areal av 21,2 mill. km2.
Mittpunkten i det sålunda definierade arktiska området
sammanfaller icke med den geografiska
nordpolen utan är en punkt vid n. kusten av Ellesmere
land, v. om nordligaste Grönland.
Is- och terrängförhållanden, geologi. Mer än
hälften av Arktis utgöres av isöknar.
Polarbas-sängen är uppfylld av polaris el. packis (d. v. s.
tunga, sammanhängande isfält), och isen är 2—3
m tjock. Ström och vind hålla isen i rörelse, och
när de stora ismassorna stöta samman, pressas
isen ihop och skruvas upp till ryggar och högar
av betydande tjocklek. Om sommaren är en del
av Polarhavet öppet vatten, dock knappast mer
än 10%. Ismassorna driva ständigt över
polar-bassängen och ut därifrån genom öppningen
mellan Spetsbergen och Grönland och längs
Grönlands ö. kust, tills isen smälter. Vid kusterna av
Arktis och i fjordarna bildas om vintrarna ett
orörligt bälte av fast is, som om somrarna smälter
bort el. brytes upp. Det istäckta, stora, centrala
Polarhavet är och kommer alltid att vara
otillgängligt för all sjöfart. — Även stora delar av
landområdena äro dolda under mäktiga istäcken,
glaciärer, som särsk. på Grönland ha karaktär
av inlandsis. Där glaciärerna nå ned till havet,
brytas stora stycken bort, vilka driva omkring
som isberg, tills de smälta. I det egentliga
Polarhavet finnes blott is, som frusit på havet, och
icke några isberg. Allm. förekommer vid
ishavsstränderna drivande timmer, s. k. drivved. Det är
trädstammar el. stockar, som av floderna förts
ut till havs och som driva omkring, tills de slängas
upp på någon kust.
Den geologiska uppbyggnaden ansluter sig till
de omkringliggande kontinenternas och
karakteriseras bl. a. av att tre stora urbergsområden
sträcka sig in i Arktis, näml, det kanadensiska,
det fennoskandiska, som också omfattar hela
Kola-halvön, samt ett sibiriskt mellan Jenisej och
Lena. Grönland bildar ett eget urbergsområde.
Veckzoner med yngre bergarter finnas bl. a. på
Spetsbergen och Grönland (kaledonisk veckning).
Novaja Zemlja har också veckade lager
(per-misk veckning). På andra platser ligga de
geologiska lagren mer el. mindre horisontalt, ss. på
Frans Josefs land. Vulkaniska bergarter, t. ex.
basalt, finnas bl. a. på Grönland, Jan Mayen och
Frans Josefs land. Se även Arktiskt klimat,
Arktisk fauna och Arktisk flora samt art. om de
särsk. områdena.
Suveränitetsförhållanden. Norge äger den lilla
ön Jan Mayen och Svalbard, som omfattar de
egentliga Spetsbergen och de intilliggande öarna
Vitön, Kung Karls land, Hopen samt Björnön.
Sovjetunionen hävdar suveränitet över Frans
Josefs land och äger alla öarna n. om Sibirien.
Till U.S.A. hör Alaska (sedan 1867). De
amerikansk-arktiska öarna äro kanadensiska, och
Grönland är danskt (sedan 1814). Svalbard
betraktades allm. som ingen mans land, tills Norge
genom traktat av 9A 1920, undertecknad i Paris,
tillerkändes överhögheten. Den herrelösa ön Jan
Mayen lades under norsk statsöverhöghet genom
k. k. 9/s 1929. 1930 erkände Norge Canadas
suveränitet över Sverdrupöarna i den
amerikanskarktiska arkipelagen.
2) Sydpolslandet, se Antarktis. Se även
Polarexpeditioner.
Polarnatt, se Polardag.
Polamoje [palja’rnaje] (P o 1 j a r n o j e),
sedan 1937 namn på Alexandrovsk på Kolahalvön.
Polarräv, dets. som fjällräv (se d. o.).
Polarsken, se Norrsken.
Polcirkel, benämning på de båda
parallellcirklar på jordklotet, vilkas geografiska bredd äro
resp. n. 66° 33’ och s. 66° 33’ (norra, resp,
södra p.).
Polcirkeln, station (306 m ö. h.) på järnvägen
Luleå—Riksgränsen, 1 km n. om polcirkeln, i
Jokkmokks sn.
Polder [på’l-], geogr., se Marskland.
Poldistans, se Polardistans.
Pole [påul], Reginald, engelsk statsman,
kardinal (1500—58). Tidigt bestämd för kyrkan,
studerade P. i Oxford och Padova. Han stod högt
i Henrik VIILs gunst, tills han vägrade att
biträda konungen i den bekanta skilsmässesaken.
P. ansåg därefter klokast att (1532) lämna landet.
P. blev 1536 romersk kardinal och utförde
därefter flera viktiga uppdrag åt påvestolen. Sedan
Maria Tudor 1553 blivit drottning i England,
återvände P. 1554 till fosterlandet med fullmakt
som påvlig legat, blev drottningens förtrogne
rådgivare och efter Cranmer 1556 ärkebiskop i
Canterbury. Han medverkade kraftigt i den katolska
reaktionen men blev 1557 av sin gamle fiende
Caraffa (påven Paul IV) berövad sin
legatvär-dighet.
Polema’rk (grek. pole’marchos, krigsöverste),
forngrekiskt namn på militär befälhavare, i Aten
den tredje arkonten.
Polemik (av grek. po’lemos, krig), pennfejd,
skriftlig meningsstrid. — Polemiker,
me-ningskämpe. — Polemisera, föra en p. —
Polemisk, som innebär p.; benägen för p.,
stridslysten.
Polemönium, bot., se Blåljus.
Polen, po. Polska, off. Rzeczpospolita Polska,
republik, belägen mellan Tyskland och
Sovjetunionen, i s. i huvudsak begränsad av
bergskedjorna Sudeterna och Karpaterna, i n. av
Östersjön (se karta vid Tyskland); 311,730 km2,
24,976,926 inv. (1950), inkl, de områden av ö.
Tyskland och Ostpreussen, som de facto
införlivats med P. Huvudstad Warszawa.
Geologi och terrängformer. P. kan topografiskt
indelas i en rad parallella zoner av höjder och
sänkor, genom vilka landet liksom i vågor
sänker sig från s. mot n. S. P:s geologiska
karaktär har i väsentlig grad gestaltats genom den
hercyniska veckningen. Karpaterna ha emellertid
bildats under tertiärtiden och utgöra en del av
det stora v.—ö. veckningsbälte, som sträcker sig
genom hela det eurasiska kontinentblocket. Kar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
