Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pikrotoxin - Piksborg - Pikter - Piktur - Pikör - Pil (vapen) - Pil (botanik) - Pilaff - Pilaster - Pilatus (massiv) - Pilatus, Pontius - Pilatuslitteratur - Pilblad - Pilcomayo, Río - Pilea - Pilefyndet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207 Piksborg—Pilefyndet 208
som förefinnes i kockelkärnor (se
Ana-mirta). Det är kvävefritt och tillika kemiskt
indifferent men mycket giftigt. P. retar häftigt
vissa nervcentra i förlängda märgen och
förorsakar egendomliga krampryckningar jämte
krampaktig andning, långsam puls och stegrat
blodtryck. Inom den kliniska medicinen har p.
kommit till användning vid sömnmedelsförgiftningar.
Piksborg, fordom fäste på en ö i Bolmen,
under Kalmarunionen fogdesäte. Det förstördes
1434 och har utgrävts i våra dagar.
Pikter (lat. pi’cti), ett folk av oviss härkomst
på Brittiska öarna. På Irland kallades de cruithne,
på kymriska motsvarat av pretani = britanner,
vilket betyder, att Britannien uppkallats efter dem.
Namnet picti går kanske tillbaka på ett
fornkel-tiskt quicto och tyder på deras sed att tatuera
sig, vilket de hade gemensam med åtskilliga
kel-ter. Då romarna erövrade Britannien, lyckades
de ej kuva de i Skottland boende p., och då
romarna i början av 400-talet lämnade ön, härjade
p. i förening med de från Irland invandrade
sko-terna landet, tills de blevo tillbakaträngda av de
inkallade angelsaxerna. Ända in på 800-talet
fanns ett piktiskt rike i Skottland. Av pikternas
språk känner man blott några namn, av vilka
framgår, att språket ej var gaeliskt men
möjligen kymriskt. — Litt.: H. Hubert, ”Les celtes”
(1932).
Piktur, handstil.
Pikör (fr. piqueur), se Jaktridning.
Pil (av lat. pilum, kastspjut), vapen, som
slungas med handen el. skjutes med båge (se bild
vid d. 0. och Bågskytte) el. biåsrör (se bild vid
d. o.). Den utgöres, med undantag för
blåsrörs-pilen, som endast består av en smal, spetsig
sticka, i sin enklaste form av skaft och spets. Skaftet
är av trä el. rör och är ofta försett med
inskärning för bågsträngen. Längden är mycket
växlande; indianer i s. Brasilien ha sålunda pilar
av 3 m längd. Spetsen är av trä, bambu, ben,
sten el. metall. Stundom, ss. i Sibirien, Kongo
och Sydamerika, är den klumpformad, för att
det träffade djurets fjädrar el. päls ej skola
skadas. Vid fiskskytte brukas flerspetsade p. Ej
sällan är spetsen bestruken med något starkt gift,
t. ex. kurare. För att höja träffsäkerheten är
p. oftast utrustad med fjädrar av fågel, blad,
läder el. trä. Genom fjädrarna bringas p. oftast
att rotera, vilket ökar genomträngningsförmågan.
— P. torde ha utvecklats ur spjutet och är ett
av mänsklighetens äldsta vapen. De äldsta
pilspetsarna i Sverige från ”benåldern”, äro
förfärdigade av ben med insatta små flintskärvor.
För armborst (se bild vid d. o.) funnos p. av
olika typer, ss. s k ä k t a, dalpil och k o 1
v-el. k 1 u m p p i 1. Av dessa var dalpilen försedd
med rombisk spets utan hullingar samt vingar
av trä i ett stycke med skaftet (se bild å färgpl.
vid Landskapsvapen, Dalarne). P. får i Sverige
numera ej användas vid jakt.
Pil, bot., se Salix.
Pila’ff, orientalisk rätt, bestående av
förvällda risgryn, övergjutna med fett el. smält smör,
beströdd med peppar och vanl. tillsatt med
hackat kött av får el. höns.
Pila’ster (it. pila’stro), mur- el. väggpelare,
vars mått svara mot någon av de olika
kolonnordningarna och som har bas, kapitäl,
räff-ling o. s. v. utbildade i överensstämmelse med
motsv. ordnings kolonntyp (jfr Lisen). P.
springer jämförelsevis obetydligt framför väggen i
förhållande till sin bredd (se bild 5 å pl. vid
Drottningholm). En serie av p.
(pilasterställning) med tillhörande entablement el.
arkivolter är det oftast använda medlet att ge
rytm åt en annars oartikulerad väggyta. Den
dekorativa omfattningen kring en fönster-,
dörr-el. spisöppning antar ofta formen av på ömse
sidor om öppningen stående p., som bära ett
entablement med el. utan fronton.
Pilätus [-os], nordostligaste massivet i
Em-mentalalperna i Schweiz, närmast v. om
Vier-waldstättersjön, s. om Luzern. P. når i toppen
Tomlishorn 2,133 m ö. h., men Esel (2,122 m)
har den praktfullaste utsikten och är därför
mest besökt. Från Alpnachstad för en 4,6 km
lång kugghjulsbana upp på P.
Pilätus, Pontius, romersk prokurator i
Ju-déen 26—36 e. Kr. Det föll på hans lott att
döma Jesus, varför hans namn lever kvar i den
kristna trosbekännelsen, över P. fällas skarpa
domar av de judiska författarna Filon och
Jose-fos, vilka beteckna honom som grym och
våldsam. Uppenbarligen var han också en
obalanserad natur, som lätt överilade sig och ej var vuxen
det svåra läget i Palestina. Efter en obefogad
massaker på samariterna på berget Gerissim
återkallades P. till Rom. Evangeliernas skildring av
P. är starkt färgad av tendensen att skjuta
all skuld på judarna. — Litt.: F. Doerr, ”Der
Prozess Jesu” (1920).
Pilatuslitteratur. De kanoniska evangeliernas
tendens att skjuta skulden för Jesu död på
judarna och framställa domaren, Pilatus, i
gynnsam dager fortsattes i fornkyrkan och alstrade
en P. Äldst är ”Pilatus’ brev till Claudius”,
författat omkr. 150, som ingår i Petrus- och
Paulusakterna. Det s. k. Nikodemusevangeliets
första del berättar om förhöret med Jesus inför
Pilatus (Acta Pilati el. Gesta Pilati) och har
uppkommit omkr. 300. Även under följ,
århundraden tog sig denna tendens litterära uttryck. —
Litt.: E. Hennecke, ”Neutestamentliche
Apokry-phen” (2:a uppl. 1924).
Pilblad, bot., se Svaltingväxter.
Pilcomayo [-kåma’jå], Rio P., högerbiflod
till Rio Paraguay i Sydamerika, upprinner på
4,000 m höjd i närheten av Lago de Poopö i
Bolivia, är efter utträdet ur Anderna gränsflod
mellan Bolivia—Paraguay och Argentina och
mynnar strax nedanför Asuncion. C:a 1,800 km
lång, ej segelbar.
Pilea, bot., släkte av fam. nässelväxter (jfr
d. o.), ett- el. fleråriga örter med nedliggande,
krypande el. upprät stam; c:a 160 arter finnas
i tropikerna.
Pilefyndet. Vid Pile by i Tygelsjö sn, s. om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
