Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Piano, pianoforte, fortepiano, hammarklaver - Pianoforte - Pianoindustri - Pianola - Pianospelapparater - Piasecki, Sergiusz - Piassaba, piassabapalm, piassava - Piast - Piaster - Piatigorsk - Piatti, cymbaler - Piauhy - Piave - Piazza - Piazzetta - Piazzetta, Giovanni Battista - Piazzi, Giuseppe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
187
Pianoforte—Piazzi
188
mann i Sachsen. Intill 1750 användes blott
flygelformen, sedan byggdes hammarklaveren även
i rektangulär form (t a f f e 1) och i slutet av
årh. till 1800-talets mitt ofta i upprättst
å-ende flygelform. 1826 konstruerades det
första p ian in o t. — Till p:s speciella
företräden framför de äldre klaveren (klavikord och
klavicymbal) hör framför allt pedalen
(fortepedalen), varigenom en anslagen ton efter spelarens
önskan kan dämpas el. ljuda efter. Innan
instrumentet trängt fullt igenom, kombinerades p.
ej sällan med klavicymbal el. orgel. P:s främsta,
ledande konsertform har alltsedan Cristoforis
dagar varit flygeln, vilken särskilt på 1830- och
1840-talen betydligt förbättrades i tonstyrka. För
hemmen har dock pianinot fått större betydelse.
Ehuru i sina väsentliga delar färdigt redan 1826
(genom Wornum), dröjde det dock rätt länge,
innan det fullt undanträngde taffeln och den
upp-rättstående flygeln. Den senare försvann omkr.
1850, men taffeln upphörde först omkr. 1880
att ha betydelse. Av stor betydelse blev
kors-besträngningen, varigenom särskilt bassträngarna
fingo ökad tonstyrka. Ett utpräglat
heminstrument är det på 1930-talet konstruerade
minipianot (kammarpianot), som genom en
särskild konstruktion av mekanismen kan göras
litet till formatet. Det hade från början endast
6 oktavers omfång och endast en sträng för varje
ton men bygges nu med 7 oktavers omfång och
med tre strängar för en och samma ton i
samma utsträckning som större p.-typer. — Ett
mekaniskt spelat p. kallas autopiano. — Litt.:
C. Sachs, ”Das Klavier” (1923); R. E. M.
Har-ding, ”The Piano-forte” (1933); E. Closson,
”History of the p.” (1947).
Pianoforte [-få’r-], äldre namn på piano.
Pianoindustri. Bland de firmor inom p., som
genom högklassiga produkter förskaffat sig
världsrykte, märkas först och främst Steinway &
Sons, New York (1853), samt de tyska firmorna
Blüthner (1853), Bechstein (1856) och Grotrian
Steinweg (1880). Andra kända märken äro
Érard, Pleyel och Gaveau i Frankrike, Chappell,
Danemann, Kemble och Welmar i England samt
Streicher i Österrike. I Sverige äro de tre största
pianofabrikerna ab. Förenade piano- och
orgelfabriker (numera fabricerande bl. a. märkena
Malmsjö och östlind & Almquist), ab. J. P.
Nyströms orgel & pianofabrik, Karlstad, och
Nylund & son pianofabrik, Uppsala. Svensk
tillverkning är väsentligen inriktad på pianinon och
kammarpianon.
Pianola [-nå’la], se Pianospelapparater.
Pianospelapparater (”självspelande” pianon).
Man skiljer mellan två olika typer: pianon, som
helt automatiskt återgiva ett musikstycke, och
sådana, där den, som sköter instrumentet, kan
inverka på föredraget. Till den förra gruppen
hör reproduktionspianot (Mignon, Dea).
Genom en sinnrik elektro-pneumatisk el. enbart
elektrisk inrättning kan detta instrument på ett
naturtroget sätt återge föredraget av ett
musikstycke. Till den senare gruppen höra pianola
och f o n o 1 a, på vilka den spelande genom
häv
stänger och trampinrättningar kan reglera
tempot och anslagets styrka. Jfr Mekaniska
musikinstrument.
Piasecki [pjasä’tskji], Sergiusz, polsk
författare (f. 1901). P. deltog som gymnasist i
den polska armén mot de ryska bolsjevikerna,
genomgick militärakad. i Warszawa, anslöt sig till
den vitryska armén, uppträdde som smugglare
och rånare, blev upprepade gånger ådömd straff,
till sist dödsstraff, men benådades till livstids
fängelse som gammal frihetskämpe. Under
fängelsetiden skrev han en skildring av sina
upplevelser på gränsen mellan Polen och Ryssland, som
blev internationellt beaktad (sv. övers. ”Under
Karlavagnen”, 1938); på gr. av sina litterära
insatser frigavs P. Han har sedan utnyttjat sina
brokiga upplevelser för flera dramatiskt
berättade romaner, av vilka på sv. föreligga ”Femte
etappen” (1939), ”Mörkrets makter” (1940) och
”Goda och dåliga människor” (1947).
Piassäba, piassäbapalm, p i a s s ä v a,
bot., se Attalea.
Piast [pjast], enl. traditionen en bonde, som
blev Polens förste furste. Den förste kände
härskaren av hans ätt var Mieszko I (d. 992). På
11 oo-talet delade sig ätten i flera grenar, av
vilka den förnämsta 1370 utdog med Kasimir
den store, medan andra grenar fortlevde i
Maso-vien (till 1526) och Schlesien (till 1675).
Senare fick piast betydelsen folkvald konung av
inhemsk börd.
Pia’ster. 1) Spanskt silvermynt från 1500- och
i6oo-talen. Kvarlever under namnet peso (se
d. o.) i f. d. spanska kolonier i Sydamerika. —
2) Turkisk myntenhet (1 p. = 40 para). — 3)
Egyptiskt mynt, se Egypten, sp. 312. — 4) Mynt
i Indokina och på Cypern.
Piatigorsk, se Pjatigorsk.
PiaTti, cymbaler, mus., slaginstrument,
bestående av två mässingstallrikar, 25—40 cm i
diam., vilka trakteras genom sammanslagning el.,
för vissa effekter, med en pukstock el. trumpinne.
Piauhy [piaui’], stat i n. ö. Brasilien, vid
Atlanten; 245,582 km2, 1,064,000 inv. Klimatet
är hett och vid kusten osunt. Vegetationen
består vid kusten av palmer och mangrove;
högländerna i det inre äro grässtäpper. Samfärdseln
försiggår huvudsaki. på Parnahyba. Huvudstad
är Therezina.
Pia’ve (lat. Flävis), flod i n. Italien,
upprinner i Karniska alperna och faller ut i Adriatiska
havet ö. om Venedig; 220 km lång. Segelbar
35 k™.
Piazza [pia’tsa], it., torg.
Piazzetta [piatsä’ta], it., litet torg.
Piazzetta [piatsä’ta], Giovanni B a 11 i
s-ta, venetiansk målare (1682—1754). Trots sin
i allm. dunkla färgskala måste P. räknas som
en av rokokons huvudrepresentanter i Italien.
Han har målat bibliska scener och genrebilder.
Piazzi [pia’tsi], Giuseppe, italiensk
astronom (1746—1826). Han blev 1780 prof, i
Palermo och chef för observatoriet där samt 1817
chef för observatorierna i Palermo och Neapel.
P. var en av alla tiders främsta observatörer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
