Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pettersson, Olof - Pettersson, 1. Otto - Pettersson, 2. Hans - Pettersson, Sten - Pettersson-Norrie, Anna, f. Pettersson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
169
Pettersson—Pettersson-Norrie
170
liga arbetet om Vilhelminas kolonisation, ”Gamla
byar i Vilhelmina” (3 bd, 1941—46). — Litt.:
H. Geijer och S. Liljeblad, ”Lapplandsforskaren
O. P. P.” (i Rig, 1935)-
Pettersson. 1) Sven Otto P., kemist och
oceanograf (1848—1941), fil. dr 1872, doc. i
fysikalisk kemi vid Uppsala univ. 1874, lärare i
kemi vid Stockholms
högsk. 1881—84, prof.
1884—1909. P. utgav
under 1870—1880-talen
talrika kemiska
arbeten, mestadels i
samarbete med L. F.
Nilsson m. fl., och på
uppdrag av Adolf
Nordenskiöld bearbetade
han Vegaexpeditionens
hydrografiska
observationer. Jämte Gustaf
Ekman m. fl.
utförde P. på i890Halet
förebildliga
under
sökningar över Skageraks och Kattegatts
hydro-grafi och dess förändringar med årstiden m. m.
samt ett pionjärarbete över Atlantiska oceanens
ytvatten. 1907 upptäckte P. i de danska Bälten
vågrörelser i det övergångsskikt, som skiljer det
salta bottenvattnet från det ytlager av bräckt
vatten, som från Östersjön strömmar ut genom
Bälten, s. k. interna vågor, samt påvisade, att
dessa vågor hade samma period som halvdagligt
tidvatten. Utforskandet av interna vågor
fullföljde P. under de följ, årtiondena med stor energi
och framgång i Gullmarsfjorden. Till deras
förklaring framställde han även, ehuru icke med
samma erkända framgång, en egen kosmisk teori.
P. hade ständigt blick och intresse för
oceanogra-fiens tillämpningar på fiskeri- o. a. praktiska
frågor. Hans metod för bestämning av i vattnet
upplösta gaser var länge den bästa existerande,
liksom även hans värmeisolerande vattenhämtare.
Hans fotografiskt registrerande strömmätare
(självverkande under 14 dagar och som sådan
oersättlig) användes med stor framgång av
svenska oceanografer. P. tog initiativet till grundande
av Svenska hydrografiska kommissionen (1892),
senare ombildad till Svenska
hydrografisk-biolo-giska kommissionen (1900), och till dess märkliga
forskningsstation på Bornö i Gullmaren samt
slutl. till Internationella rådet för havsforskning
(1902), för vilket P. var president 1915—20 och
vars hederspresident han blev 1937.
2) Hans P., den föreg:s son, fysiker och
oceanograf (f. 1888 26/e), fil. dr i Stockholm
1914, assistent i Svenska hydrografisk-biologiska
kommissionen 1913—24, led. av kommissionen
från 1930 till dess upplösning 1948, doc. 1914
och prof. 1930 i oceanografi vid Göteborgs
högsk. P. har på flera oceanografiska områden,
ofta i samarbete med andra forskare, utfört
betydelsefulla arbeten, särsk. över radioaktiva
ämnen i havsvatten och i bottensediment. Han
har utvecklat en numera oumbärlig metod för
mätning av ljuset och dess absorption i havet.
1935 framlade P. planen till det nuv.
Oceanogra-fiska institutet i Göteborg. Efter fleråriga
tekniska försök i samarbete med laboratorn B.
Kul-lenberg för att från havsbotten kunna upptaga
mycket långa sedimentproppar i orubbad
skiktning och sedan Kullenberg slutgiltigt löst
problemet medelst sitt kolvlod, kunde P. fullfölja
en länge närd plan
att från de tre
världshaven upphämta dyl.
skiktade bottenprov
för fysisk, kemisk och
biologisk analys.
Företaget möj liggj ordes
genom enskild
frikostighet, huvudsaki. av
dir. Gustaf Werner
och major Herbert
Jacobsson. Den
sålunda åstadkomna
svenska dj
uphavsexpeditio-nen med ”Albatross”
1947—48 har
hem
fört ett utomordentligt rikt fysiskt-oceanografiskt
och även biologiskt material. Främst äro att
nämna de ett par hundra sedimentpropparna med en
sammanlagd längd av c:a 1,800 m, vilka nu under
P:s organisatoriska ledning bearbetas av
specialister världen runt. Bland P:s skrifter märkas
”Djuphavets gåtor” (1943) och ”Med Albatross
över havsdjupen” (1950).
Pettersson, Sten (”Sten-Pelle”), idrottsman
(f. 1902 Wø), har innehaft världsrekord i no och
400 m häcklöpning (samtidigt) samt vunnit ett
30-tal SM, individuellt och i lag (löpning 100,
200 och 400 m, häck no och 400 m, höjdhopp
utan anlopp, resp, stafett 4 X 100 och 4 X 400
m.) I Sveriges landskamper i ffi-idrott 1923—35
var han en pålitlig poängtagafe (huvudsaki. i
häcklöpning) och en entusiasmerande kraft.
Sedan P. slutat tävla i fri-idrott, har han med
framgång idkat bowling och är en uppmärksammad
idrottskrönikör i pressen.
Pettersson-Norrie [-nå’rri], Anna Hilda
Charlotta, f. P e 11 e r s s o n, *öperettsångerska (f.
1860 V2). Efter teaterstudier för Emil Hillberg
debuterade P. 1882 på Nya teatern i Stockholm
som Antoinette i ”Gnistan”. Fr. o. m. följ, år
började hennes egentliga verksamhet på
operettens område. 1887—89 ledde P. tills, m. W. Kloed
och M. Gründer
Vasa-teatern och ägnade sig
sedan åt
framgångsrika gästspel på
olika Stockholms-scener
samt även i de
skandinaviska länderna. — P.
gjorde sig bemärkt lika
mycket genom sin
bländande apparition
som genom sitt
karakteristiska spel och sitt
mästerskap i
musikaliskt avseende. Som
hennes förnämsta scen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
