Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Palmén, Erik - Palmer, palmträd - Palmer, Roundell - Palmerston - Palmerston, John Temple
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
757
Palmer—Palmerston
758
publicerat ett 8o-tal avhandlingar, behandlande
bl. a. cyklonernas rörelse, atmosfäriska störningar,
uppkomsten av höjdcykloner i samband med
väst-strömningens ”meandring” samt den allmänna
atmosfäriska cirkulationen. Han har verksamt
bidragit till införande av det viktiga begreppet jet
stream i meteorologien. Som oceanograf har P.
företagit ett stort antal hydrografiska
expeditioner och bearbetat därvid insamlat material,
varjämte han utfört viktiga teoretiska undersökningar
av bl. a. den ekvatoriella motströmmen och den
cirkumpolära antarktiska strömmen.
Palmer, p a 1 m t r ä d, Pa’lmae, en egendomlig,
väl begränsad tropisk monokotyledonfamilj, omkr.
i,2oo arter, mest större el. mindre träd, mera
sällan buskar el. lianer. Stammen är jämntjock
(utom hos dumpalmen), ogrenad och ofta beklädd
med de stora, kvarsittande bladslidorna. Bladen
äro stora, ofta flera m långa och bilda hos äldre
träd en yvig krona i stammens topp. I
knoppstadiet äro de enkla och hela, men under
utvecklingen slitsas de upp och bli hos somliga p.
parflikiga el. parbladiga (”fjäderlika”), hos andra
handflikiga el. fingrade (”solfjäderlika”).
Blommorna äro små, vanl. enkönade och tretaliga, med
6 gröngula el. vita hylleblad, oftast 6 ståndare och
3 fruktblad, som äro fria el. bilda ett
en—tre-rummigt fruktämne. De äro samlade i rikt
förgrenade kolvar, omgivna av båtformigt, ofta
starkt förvedat hölster. Vanl. sitta kolvarna i
bladvecken, och stammen har då obegränsad
tillväxt; hos några släkten (t. ex. sagopalmen) finns
en ensam toppställd kolv, och hos dessa dör
stammen efter blomningen och fruktsättningen.
Frukten utgöres av bär, stenfrukt el. nöt. Stundom
når den gigantisk storlek. Hos den på
Seychellerna växande Lodoicea Seychellarum blir den
tvåflikiga stenkärnan nära 4 dm lång. Sådana
”nötter” (maldiviska nötter) kastas av
havsvågorna upp på Främre Indiens kust och
voro, innan trädet upptäcktes, föremål för en
mängd vidskepliga föreställningar. Hos flera
släkten är nöten el. stenfrukten omgiven av ett hårt
pansar, bildat av tegellagda, bakåtriktade fjäll.
Frövitan är stor, ofta mycket hård (vegetabiliskt
elfenben) el. köttig och rik på fet olja.
Frukterna hos dadel- och kokospalmerna m. fl.,
märgen hos sagopalmen och de späda skotten hos
kålpalmen m. fl. (”palmkål”) utgöra viktiga
näringsämnen. Fettet i frukterna hos kokos- och
oljepalmerna utgör en viktig artikel på
världsmarknaden. Den rikliga, sockerhaltiga saft, som
utrinner ur blomställningarna hos de
sydamerikanska buriti- el. vinpalmerna (Mauritia) m. fl.
palmer, utgör palmvin, varur vid indunstning
erhålles palmsocker. Från Copernicia och andra p.
erhålles vax. De sega ledningssträngarna
(fibrerna) i fruktköttet hos kokospalmen och i
bladskaften hos piassavapalmen (Attalea), Raphia m. fl.
lämna material till mattor, rep, borstar m. m.
Flera p. lämna ett mycket hållbart virke. Många
odlas även som prydnadsväxter, i tropiska länder
bl. a. den ända till 50 m höga kungspalmen
(Oreo-doxa regia-, från Västindien) med vita,
pelarlik-nande stammar, i Sverige i växthus och
bonings
rum arter av släktena Livistona, Chamaerops
m. fl.
Palmträdet har sedan urminnes tid betraktats
som sinnebild av segern, och palmblad
(”segerpalmen”, palma nobilis) gavs hos greker och
romare åt dem, som segrat i idrottsspelen. — De
”palmblad”, som användas i begravningskransar,
erhållas ej från palmer utan från Cycas.
Palmer [pä’ma], Roundell, jurist, se
Sel-borne.
Palmerston [pä’mastn], förr namn på
staden Darwin i Australien.
Palmerston [pä’mastn], Henry John
Temp le, Viscount P., engelsk statsman (1784
—1865). Han ärvde 1802 sin faders irländska
adelstitel och invaldes
1807 i underhuset.
S. å. blev P. yngre
amiralitetslord i
Portlands ministär. 1809—
28 innehade han som
”secretary at war”
under olika ministärer
den ena av
krigsmini-steriets båda ledande
poster. Han stod
denna tid torypartiet
närmast men var aldrig
egentlig partiman.
1830 blev P.
utrikesminister i Greys
ministär. Som sådan kom han att i Cannings spår
företräda en frihetsvänlig politik men vakade
tillika över att Englands intressen icke
tillbaka-sattes i den storpolitiska konkurrensen med andra
stater. Särskilt gjorde sig denna tendens gällande
i hans orientaliska politik, som bl. a. gick ut på
att i opposition mot ryska och franska
hegemoniplaner främja Turkiets föryngring. Då P. sept.
1841 avgick med ministären Melbourne, hade han
tryggat Belgiens oberoende, räddat Portugal och
Spanien från envälde, Turkiet från ryskt
övervälde och åt England vägen till Indien från
franska spärrningsplaner i Egypten. Ånyo
utrikesminister 1846, råkade P. i motsättning till
Ludvig Filip i frågan om ”de spanska
äktenskapen”, vilket i sin mån bidrog till franska
julimonarkiens fall 1848. Han stödde s. å. de
folkliga och nationella rörelserna här och var. Genom
allt större självrådighet i sin ämbetsutövning kom
P. tidtals i spänt förhållande till drottningen och
hennes gemål. 1851 måste han avgå, när han
oförsiktigt och utan drottningens och sina
med-ministrars vetskap i ett samtal med franska
sändebudet uttryckt sig gillande om Napoleons
statskupp av 2 dec. 1851. 1853 blev P. inrikesminister
i Äberdeens koalitionsministär. 1855 bildade han
eget kabinett och förblev, med undantag för tiden
1858—1859, i denna position till sin död. Under
Krimkriget ivrade han för energisk krigföring.
I Kina (Arrowaffären) och Indien
(seapoysupp-roret) ingrep han med kraft och beslutsamhet.
Ehuru P. städse med outtröttligt nit arbetat för
slavhandelns undertryckande, gynnade han dock
under amerikanska inbördeskriget sydstaterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
