- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 15. Mikael - Noma /
889-890

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nilsson, August, i Kabbarp - Nilsson, Axel (målare) - Nilsson, Axel (museiman) - Nilsson, Birgit - Nilsson, Christina (de Casa Miranda)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

889

Nilsson

890

Axel Nilsson: Åldring på sjukbädden, 1931.
N ationalmuseum.

Sedan N. lämnat journalistiken, var han till yrket
verksam som trädgårdsodlare. Som politiker
tillhörde N. länge socialdemokraternas mera
uppmärksammade representanter. Han förfäktade
med formell skicklighet sina föga dogmatiska
ställningstaganden. Efter att 1902 ha invalts i
Malmö stadsfullmäktige tillhörde N. A. K. 1906
—14 och 1915—19 samt F. K. 1919—36, som 2:e
v. talman 1921—28, som 1 :e v. talman 1929—31.
N. verkade även som skönlitterär förf, och utg.
bl. a. ”Soliga Kabbarp” (1916), ”Lustgården”
(1918), skådespelet ”Skåningarna” (1898; uppf.
1919), ”Olympen på sommarnöje” (1923) och
”Krönikeboken” (1936).

Nilsson, Axel, målare (f. 1889 V7). N.
började sina konstnärliga studier vid Tekniska skolan
i Stockholm 1906 och fortsatte dem vid
Konst-högsk. 1908—10. Efter en naivistisk period på
1910-talet övergick han från 1920 till en saklig
redogörelse för landskap och människor. Under
studieuppehåll i Italien 1922—-24 och i Frankrike
1926—27 blev denna strävan mot ”den nya
sakligheten” alltmer markant. I sitt måleri från de två
senaste decennierna har N. tagit avstånd från
både naivismen och nya saklighetens preciösa
elegans för att med naturalistisk uppriktighet
skildra svenska motiv. Han är representerad i
Nationalmuseum, Stockholm, Göteborgs museum,
Malmö museum, Nasjonalgalleriet, Oslo, och med
två monumentalmålningar (”Fönsterutsikter över
Stadsgården”) i Marabous fabriker, Sundbyberg
(1943—44). N. tillhör gruppen ”Färg och form”.

Nilsson, Axel Rudolf, museiman (1872—
1924), blev fil. kand, i Lund 1900, amanuens vid
Kulturhistoriska museet i Lund 1893 och vid
Nordiska museet i Stockholm 1902, intendent för
sistnämnda museums byggnads- och textilavd.
1906 samt intendent
och chef för
Konst-slöj dmuseet i
Göteborg 1914. 1916
utnämndes han till fil.
hedersdr vid Göteborgs
högskola. — När
Nordiska museets
samlingar inordnades i
museets nya byggnad, tog
N. en mycket
betydande del i detta
arbete, och han
ledde Livrustkammarens
installation. Det
praktiska anläggandet och

ordnandet av Röhsska konstslöj dmuseet i
Göteborg är N:s förtjänst. På grund av sin ovanliga
klartänkthet och praktiska blick anlitades N. som
rådgivare vid ordnandet av ett flertal
kulturmu-seer i Sverige. Bland hans tryckta arbeten må
nämnas ”Skansens kulturhistoriska af delning”
(vägledning; 1905, flera senare uppl.) samt
”Vägledning för besökande i Livrustkammaren” (1909,
flera senare uppl.) och ”Ett borgarhus från
storhetstiden” (i Örebro Läns Fornminnesfören:s
Tidskr. 1912).

Nilsson, Märta Birgit, opera- och
konsertsångerska (f. 1918 17/5). N. genomgick 1941—
45 Musikhögskis solosångklass och 1944—46
Operaskolan, fick 1946 stipendiekontrakt med
Kungl. teatern i Stockholm och engagerades där
1948. Alltsedan debuten 1946 som Agatha i
”Friskytten” har N. med sin vackra och expansiva
stämma befäst sin ställning som en av teaterns
främsta och mest anlitade tillgångar i
sopranfacket. N. är även mycket anlitad som
konsertsångerska.

Nilsson, Christina (grevinna de C a s a
Mi randa),
sångerska (1843—1921),
dotter till en småländsk
torpare, börj ade
nioårig spela fiol och
sjunga vid marknader.
1859 kom hon till
Stockholm, där Frans
Berwald blev hennes
lärare, for 1860 till
Paris, där hon i fyra
år undervisades av
Masset m. fl. och 27
okt. 1864 med
glänsande framgång
debuterade på Théätre lyrique

som Violetta i ”La Traviata”. 1868 övergick hon
till Stora operan, där hon hänförde särskilt genom
sin mästerliga tolkning av Ofelias roll i Thomas’
”Hamlet”. Från 1867 uppträdde hon ofta även i
London. 1870—71 och 1873—74 företog hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:20:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffo/0549.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free