Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nietzsche, 1. Friedrich - Nietzsche, 2. Elisabeth - Nieuport - Nieuwediep - Nieuwe Maas - Nieuwe Waterweg - Nieuwpoort - Nieve penitente - Nièvre - Nife - Nifeackumulator - Niflhel - Niflhem - Niflungar - Nigella - Niger (flod)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
867
Nieuport—Niger
868
09. — Litt. om N. är oerhört stor.
Grundläggande för N:s biografi är alltjämt trots sina
brister E. Förster-Nietzsche, ”Das Leben F. N:s”
(2 bd, 1895—1904, även senare uppl.), ”Der
wer-dende N.” (1924), ”Der junge N.” (ny uppl.
1925), ”Der einsame N.” (ny uppl. s. å.). Det
moderna huvudarbetet om N. är Ch. Andler,
”N., sa vie et sa pensée” (6 bd, 1920—31).
Översiktliga monografier av bl. a. H.
Lichten-berger (1898; ty. övers., ny uppl. 1928, tills, m.
E. Förster-Nietzsche); på tyska: E. Horneffer
(ny uppl. 1920); A. Drews (1904); R. M. Meyer
(1913); R. Richter (4:e uppl. 1922); A. Riehl
(8:e uppl. 1923); A. Vetter (1926); H.
Vaihing-er (5:e uppl. 1930); A. Baeumler (1931); Th.
Steinbüchel (1946); H. A. Reyburn (s. å., tills,
m. H. E. Hinderks); på franska: D. Halévy
(1909; även på eng.); J. de Gaultier (1926);
G. Walz (1932); på engelska: M. A. Mügge
(1908); A. M. Ludovici (1910); G.
Chatterton-Hill (1912); W. M. Salter (1918); G. B.
Foster (1931); C. Brinton (1941); F. Copleston
(1942); J. Lavrin (1948). Bland svenska
skrifter om N. äro att nämna: Ola Hansson (i ”Ur
dagens krönika”, 1890, och i ”Samlade skrifter”,
10, 1921); V. Norström (i ”Tankelinier”, 1905);
H. Larsson (i ”Idéer och makter”, 1908); A.
Nyman (i ”Kämpande intelligens”, 1911, och i
”Nutidstänkande”, 1927); H. Rosén,
”Livsproblemet hos N.” (1923); A. Ahlberg, ”F. N.”
(s. å.); S. Sjöholm, ”övermänniskotanken i
Gustaf Frödings diktning” (1940); A. Virtanen, ”N.
den otidsenlige” (1945); H. Reuter,
”Grundbegreppen i N:s moralfilosofi” (1948); O. Enckell,
”Esteticism och nietzscheanism i Edith
Södergrans lyrik” (1949); R. Ekman, ”Vilhelm
Ekelund och N.” (1951).
2) Elisabeth N., den föreg:s syster,
författarinna, se Förster-Nietzsche.
Nieuport [njöpå’r] (fr.), flarn. Nieuwpoort,
stad i Belgien, vid Yser, 15 km s. v. om Ostende;
5,500 inv. Tyska anfall mot det av belgiska
trupper försvarade N. under Yserstriderna i okt.
1914 hejdades genom att området sattes under
vatten.
Nieuwediep [m’vadip], örlogshamn i
Nederländerna, se Helder.
Nieuwe Maas [ni’va mä’s], en av Rhens
myn-ningsarmar.
Nieuwe Waterweg [m’va vä’tarvek], se
Rotterdam.
Nieuwpoort [ni’vpärt], stad i Belgien, se
Nieuport.
Nieve penitente [njä’æä pänitä’ntä] (sp., eg.
”botgörande snö”), ablationsform på ytan av
gla-ciärer i tropikerna (mellan 400 n. och s. bredd).
Vidsträckta snöytor äro här uppdelade i långa,
parallella rader av figurer (ända till flera m
höga), som på avstånd te sig som beslöjade,
knä-böjande kvinnogestalter. Företeelsen sättes i
samband med den starka solstrålningen och har
anträffats bl. a. i Argentinas och Ecuadors
kor-dillerer, på Kilimandjaro, i Himalaja och
Karako-rum, vanl. på över 5,000 m ö. h.
Nièvre [njävr], dep. i mell. Frankrike,
om
Nigella damascena.
fattar som huvuddel forna prov. Nivernais; 6,888
km2, 249,000 inv. Tillhör Parisbäckenet och
sträcker sig mellan Loire och det skogbevuxna
Morvan i ö. Det har sitt namn av Loires
biflod N. Huvudstad: Nevers.
Nife (av de kemiska beteckningarna för nickel,
Ni, och järn, Fe), geol., jordens förmodade
kärna av nickeljärn (se Jorden, sp. 557).
Nifeackumulator, se Elektrisk ackumulator,
sp. 474-
Niflhel, den ”töckniga underjorden”, varom
Snorres Edda säger, att de onda fara till
dödsriket (Hel) och därifrån till N., det är ned i
den nionde världen.
Niflhem, enl. Snorres Edda köldens värld,
på n. sidan om Ginnungagap.
Niflungar, se Gjukungar.
Nige’lla, släkte av fam. ranunkelväxter. Omkr.
16 arter, upprätta,
ettåriga örter med
vanl. finflikiga
blad, 5 stora,
oftast blå el.
vitak-tiga foderblad och
5 el. 8 till
strut-formiga nektarier
ombildade
kronblad. N.
damasce-na, flickan el.
jungfrun i det
gröna, har
blommorna omgivna av
finflikiga högblad;
odlas allmänt som
prydnadsväxt, ofta
med fyllda
blommor. De
aromatiska fröna av N. sa-
tiva, svartkummin, brukas i s. Europa som
brödkrydda.
Niger, Västafrikas största och Afrikas 3:e
flod, 4,160 km lång, flodområde 2,1 mill. km2.
N. upprinner under namn av Djoliba (Joliba)
på Konkonanteberget på gränsen mellan
Franska Guinea och Sierra Leone 745 m ö. h. Den
flyter som en forsande ström till Kouroussa (370
m ö. h.). 400 km längre mot n. ö. genombryter
den vid Bamako i en trång dal den västsudanska
sandstensplatån och flyter sedan ut på en
vidsträckt slätt, där den delar sig i flera armar
och bildar ett 100—150 km brett inlandsdelta,
som vid högvatten är översvämmat på c:a 40,000
km2. Vid Timbuktu vänder floden definitivt mot
ö. Från dess bädd stryka dock flera torrdalar
(wadis) norrut mot Sahara, angivande övre N:s
gamla dräneringsriktning. Nedanför Timbuktu
flyter N. i en i berggrunden nedskuren dal. Den
är här täml. strid och bildar flerstädes forsar,
särsk. kring Bussa. Vid Lokoja mottager N. sin
största biflod, Benue, som tillför huvudfloden
stora vattenmassor från Kameruns högland. Till
denna plats är N. segelbar året om för stora
ångare. 200 km längre ned börjar N:s 24,000
km2 vida delta. Dess talrika flodarmar, på gr. av
rikedomen på olj epalmer med ett gemensamt namn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
