Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nattvarden, Herrens heliga nattvard, altarets sakrament, eucharisti, kommunion - Nattvardskärl - Nattvardsläsning - Nattviol, nattyxne, nosserot - Natur - Naturahushållning - Naturalia non sunt turpia - Naturaliekabinett - Naturalisation - Naturalisera - Naturalism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
677
N attvar dskär 1—N atur alism
678
segrande kärlekens sakrament. N. åskådliggör
närmast den kärlek, som utgivit sig till det
yttersta. Men denna lidande kärlek är för den
kristna tron på samma gång den segrande och
därför i alla tider suveräna kärleken. Med
denna utgångspunkt komma alla urkristna och
gammalkyrkliga nattvardsmotiv till sin rätt. —
Skillnaden mellan lutersk och reformert
nattvardsupp-fattning kommer klart till synes i k u 11 e n. I
de luterska kyrkorna (liksom i de anglikanska
och i den romerska) mottages n. knäböjande.
Nattvardsgästerna förberedas genom ett
skriftermål med syndabekännelse och avlösning. Den
reformerta n. är framför allt en måltid, avsedd
att fördjupa gemenskapen mellan de
nattvardsfirande inbördes, även om åminnelsemomentet
också betonas. Kommunikanterna taga plats vid
ett bord el. också mottaga de n. på sin plats i
kyrkbänken. I de kristna samfund, som utgått
från de reformerta kyrkorna, intar n. i regel
en ganska undanskymd plats. — Litt.: E. Rodhe,
”Svenskt gudstjänstliv” (1923); N. Johansson,
”Det urkristna nattvardsfirandet, dess
religions-historiska bakgrund, dess ursprung och innebörd”
(1944); J. Jeremias, ”Die Abendmahlworte Jesu”
(2:a uppl. 1949); Y. Brilioth, ”N. i evangeliskt
gudstjänstliv” (2:a uppl. 1951).
Nattvardskärl (lat. väsa sa’cra, heliga kärl),
de för nattvardens firande använda kärlen.
Viktigast är kalken, ur vilken vinet utdelas.
Sedan medeltiden utföres kalken vanl. av ädel
metall, i regel silver (se bild 5 och 10 å pl. vid
Guldsmedskonst). Den beestår av fot, skaft och
cuppa (skål); på skaftet finnes i regel en
ansvällning (n o d) för åstadkommande av säkrare
grepp. Nattvardsbrödet utdelas från en paten,
en tallrik, vanl. av samma material som kalken
och formad så, att den bör kunna nyttjas som
lock för kalken. Bröd och vin förvaras före
användandet i o b 1 a t a s k och vinkanna (se
bild 12 å pl. vid Guldsmedskonst). Den förra,
urspr. en enkel ask (grek, pyxi’s), brukade
under medeltiden stundom anbringas upphängd
över altaret och fick då ej sällan form av en
duva. Under medeltidens senare del brukades för
hostians förvaring ett tornformigt skrin
(cibo-rium; se bild vid d. o.) med fot och skaft,
liknande kalkens. I nyare tid har man ofta nyttjat
oblataskar av godtycklig form. — I det katolska
nattvardsfirandet ingår uppvisandet av den till
Kristi lekamen förvandlade hostian som ett
centralt moment. För denna akt och för brödets
föregående invigning nyttjas en monstrans
(se d. o.). — Litt.: J. Braun, ”Das Christliche
Altargerät” (1932).
Nattvardsläsning kallas ofta
konfirmationsundervisningen, emedan denna utgör förberedelse
till ungdomens första nattvardsgång.
Nattviol, nattyxne, nosserot,
Platan-thèra, orkidésläkte med hela knölrötter och i glest
ax sittande vita el. gulgröna blommor med de
tre översta hyllebladen hjälmlikt sammanstående.
Läppen är hel och försedd med en vanl. lång
sporre. I Sverige finnas 3 arter. Vanligast är
P. bifolia, som har två stjälkblad och rent vita
Nattviol,
Pia-tanthera bifolia.
blommor, som dofta starkt,
särskilt fram på kvällen; den växer
i skogsängar ända upp till s.
Lappland. Även Hesperis (se
d. o.) benämnes stundom n.
Natür (lat. natüra). Själva
grundbetydelsen av n. avser det
ursprungliga i mots. till det
förvärvade. Grekerna på Sokrates’
tid skilde sålunda på det, som
var rätt enl. n., och det, som
var rätt enl. (den av människor
stiftade) lagen. En motsv.
skillnad har sedan dess brukat göras
på livets olika områden. Därvid
kan ursprunglig el. naturlig
tagas i två olika bemärkelser, dels
temporärt, dels konstitutivt. Hos
Rousseau betyder n. i hans
första skrifter snarast det till tiden
föregående, naturtillståndet. I
senare skrifter menar han
därmed det konstitutiva i
människonaturen, t. ex. den psykiska lag,
som gör, att begrepp ej kunna
fattas utan åskådningar. — N. har särsk.
kommit att beteckna den kroppsliga världen men
betecknar också (t. ex. hos Spinoza) hela tillvaron
som både kroppslig och andlig.
Naturahushållning, sådan form av det
ekonomiska samhällslivet, där livsbehoven fyllas
hu-vudsakl. genom produktion på ort och ställe och
endast i relativt obetydlig mån genom byte samt
där såväl egentliga arbetslöner som
ämbetsmännens avlöning utgå i naturaförmåner. N. var
utmärkande för Europa under äldre medeltiden
och ersattes sedermera med penninghushållning.
Naturälia non sunt tu’rpia, lat., naturliga
ting äro ej skamliga (att skämmas för).
Naturäliekabinett, rum el. skåp för och med
däri uppställd samling av naturalier (se d. o.).
N. kan även beteckna själva samlingen.
Naturalier, äldre namn på de naturalster
(preparerade djur och växter, mineral, petrifikat
m. m.), som pläga förvaras som museiföremål.
Naturalisatiön, den akt, varigenom en
utlänning efter egen ansökan genom särskilt beslut
upptages till en stats medborgare (naturaliseras).
I Sverige beslutas n. enl. RF § 33 av K. m:t.
Naturaliserad utlänning är helt likställd med
infödd svensk utom såtillvida, att han icke kan
bli statsråd. Till RF:s bestämmelser ansluter sig
lagen 22/e 1950 om svenskt medborgarskap, där
§ 6 upptager de närmare villkoren för n. Se
vidare Medborgarrätt.
Naturaliséra, se Naturalisatiön.
Naturali’sm. 1) (Filos.) Den ståndpunkt, enl.
vilken naturen är det enda verkliga. N.
bestrider sålunda tanken på en högre och en lägre
verklighet, artskillnaden mellan ande och natur,
frihet och naturnödvändighet, sedlighet och
naturligt driftliv. Naturalistisk etik förklara moralen
som uppkommen ur naturliga drifter.
Naturalistisk och religiös livsuppfattning bruka särskilt
betraktas som kontraster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
