Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Månstad - Månsten - Månstorp - Månviol - Månår - Mår - Måra - Mårbacka - Mårdaklev - Mårdkatten - Mårdsläktet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
505
M ånsten—M år dsläktet
506
skogtäckt och myrlänt. 732 har åker. Kyrkan
är delvis medeltida; medeltida dopfunt, nu i
Göteborgs museum. Ingår i Länghems, Dannike,
M:s och S. Åsarps pastorat i Göteborgs stift,
Kinds kontrakt. Tillhör storkommunen Länghem.
Månsten, miner., se Fältspat.
Månstorp. 1) Storkommun i Malmöhus län,
Oxie och Skytts domsaga, omfattande S. Åkarp,
Mellan-Grevie, ö. Grevie, V. Ingelstad, V.
Kärrstorp, Törringe och Arrie socknar; 61,so
km2; 2,681 inv. (1953).
2) Kungsgård i V. Ingelstads sn i Skåne, 11
km n. om Trelleborg, omfattar 102 har; därav
89 åker. M. omtalas redan 1392, tillhörde på
1400-talet ätten Hack (till 1513), därefter bl. a. Bille,
Rantzau och Thott. 1660 överlämnades M. som
bornholmskt vederlagsgods till Kronan. Den
originella borgen, som uppfördes 1540—47 av Esge
Bille, var ett tvåvånings, rektangulärt stenhus
med c:a 3 m tjocka murar, vilket var radiellt
inpassat i en cirkelrund jordvall innanför en
vattengrav. Ekonomibyggnaderna förstördes 1678 under
det skånska kriget, själva borgen övergavs och
fick snart lämna material till andra byggnader.
Ruinen, Månstorps gavlar, konserverades
1928—36.
Månviol, Lunäria rediviva, hör till de
kors-blommiga växterna och träffas vild
i s. v. Sveriges lundar och
kontinentens skogar. M. är en omkr. 1 m
hög flerårig ört med ljusröda,
välluktande blommor och
elliptiskt—lan-settlika, i båda ändarna spetsiga
skidor med kvarsittande silverglänsande,
pergamentartad skiljevägg. En
närbesläktad art, L. annua, J udas’
silverpenningar, är en tvåårig ört
med runda skidor, som odlades till torkade
buketter; den förvildas stundom.
Månår, se Kronologi, sp. 885.
Mår, geol., en lös, lucker humusform, som
består av mer el. mindre sönderdelade växtrester.
M. är övergångsform mellan torv el. råhumus
och mull.
Måra, Ga’lium, hör till fam. krappväxter
(Rubiaceae) och
kännetecknas av
rudimentärt
foder samt
hjul-formig, fyr-,
sällan tretalig
blomkrona.
Bortåt 300
arter, örter med
skenbart
krans-ställda blad och
små blommor i
knippen. I
Sverige finnas 15.
Allmänna äro
bl. a. g u 1 m
å-r a, ”Jungfru
Marie
sänghalm”, G.
verum, och
Lunaria
annua.
Gulmåra (t. v.) och snärjmåra.
Mårbacka.
snärjmåra el. snärjgräs, G. aparine.
Den förra är flerårig, med finluden, vanl.
upprätt stjälk och gula blommor, den senare ettårig,
med krokborstig, nedliggande el. klättrande stjälk
och vita el. grönaktiga blommor.
Mårbacka, egendom i ö. Ämterviks sn i
Värmland, 8 km s. ö. om Sunne köping, omfattar
177 har, därav 74 åker. Huvudbyggnaden av trä,
uppförd 1793, påbyggdes 1921—23 efter ritningar
av G. Clason. M. tillhörde på 1800-talet släkten
Lagerlöf, gick ur släkten 1888 men åter inköptes
1910 och beboddes av Selma Lagerlöf, som i sitt
testamente överlämnade det till
Mårbacka-stiftelsen. — Litt.: Selma Lagerlöf, ”M.”
(1922).
Mårdaklev, sn i Västergötland, Älvsborgs län,
Kinds hd, kring Ätran, närmast n. om
Hallandsgränsen; 70,37 km2, 565 inv. (1953). Skogiga
bergplatåer, mellan dem sjöar, skogs- och
myrmarker och i Ätrans dal odlingsjord. 596 har
åker. Kyrkan av trä är från 1875. Ingår i Kalvs,
Håcksviks, M:s och Ö. Frölunda pastorat i
Göteborgs stift, Kinds kontrakt. Tillhör
storkommunen Kindaholm.
Mårdkatten, zool., se Tigerkattor.
Mårdsläktet, Ma’rtes, tillhör fam. mårddjur,
Mustelidae, av rovdjurens ordning och omfattar
medelstora, smidigt byggda djur med korta ben,
korta öron, fötter med fem tår, beväpnade med
vassa klor, samt långhårig, mjuk päls. Alla äro
snabba, starka, rovgiriga djur, som röra sig
livligt och äro skickliga trädklättrare.
Skogsmården, M. martes, blir omkr. 80
cm lång, varav 25 cm komma på svansen. Till
färgen är den ovan brun med en rundad, gul—
rödgul fläck på strupen och bringan, undertill
gul. Färgen växlar ej under vintern. Pälsen är
tät, mjuk, glänsande och består av långa
stickel-hår och kort, fin bottenull. I Sverige finnes m.
i alla skogbevuxna delar. Skogsmården är ett
utpräglat skogsdjur, som företrädesvis jagar i
gryningen och skymningen och då angriper allt
levande den rår på. Dess förnämsta föda utgöres
av ekorrar. Av alla svenska pälsdjur lämnar
mården det värdefullaste skinnet. Den är nu helt
fridlyst. — Is. och mell. Europa t<o. m. Dan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
