Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Moser, 1. Karl - Moser, 2. Werner - Moser, Lukas - Moses - Moses brinnande buske - Mosesson, Gustav - Mosheim, Johann Lorenz - Mosjö - Mosjöen - Moské - Moskenesöy - Moskiter - Moskitokusten (Mosquito-) - Moskosel, Muoskosel - Moskoviter - Moskva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
285
Moser—Moskva
286
banat väg för den nya arkitekturen. I sina verk
når M. över jugendstil och nyklassicism på
1920-talet fram till en konstruktiv och dekorativ
betongstil. Bland hans verk märkas Pauluskyrkan i
Basel (1901), konsthall (1910) och univ. (1914)
i Zürich samt framför allt Antoniuskyrkan i
Basel (1926).
2) Werner M., den föreg:s son, arkitekt (f.
1896), har efter studie- och praktikår hos bl. a.
sin fader och F. L. Wright skapat några av de
bästa verken i Schweiz’ moderna byggnadskonst.
Bland hans arbeten kunna nämnas bostadsområdet
Neubühl (1930—32; tills, m. flera andra
arkitekter), kongressbyggnaden (1938—39; tills, m. M.
Haefeli och R. Steiger) och Altstettenkyrkan
(1939—41), alla i Zürich.
Moser [må’zar], Lukas, tysk målare
(1400-talet), känd genom ett signerat verk, ett
flygelaltare i Tiefenbronn (daterat 1431). M. visar sig
däri som en förmedlare av nederländsk och
bur-gundisk realism, framför allt i den
utomordentligt fina, av miniatyrkonsten influerade
landskaps-skildringen.
Moses, se Mose.
Moses brinnande buske, bot., se Dictamnus.
Mosesson, Gustav Adolf, frikyrkoman (f.
1877 ®/u), fil. kand, i Uppsala 1911, rektor för
Svenska missionsförbundets skola på Lidingön
1912—43, medl. av religionsfrihetssakkunniga
1925—26, av kommittén för utredande av frågan
om riksdagens arbetsformer 1930, av 1943 års
dissenterlagstiftningssakkunniga, led. av A. K.
(frisinnad) 1925—33 och 1937—51 (folkpartiet).
M. var 1941—47 fångvårdsfullmäktig.
Mosheim [må^häim], Johann Lorenz
von, tysk lutersk teolog (1694—1755). 1747
förste teol. prof, och kansler vid Göttingens univ.
M. var som kyrkohistoriker metodiskt
banbrytande (se Kyrkohistoria, sp. 142).
Mosjö, sn i Örebro län, Örebro hd, på
Närkes-slätten, strax s. om Örebro; 33,80 km2, 1,496 inv.
(1953). Genomlöpes i ö. av en n.—s. rullstensås
(Mosjöåsen). 2,495 har åker. I
stationssamhället Mosås (447 inv. 1951) finnes skofabrik m. m.
Mosås var förr militär övningsplats. Medeltida
kyrka av sandsten. Ingår i M. och Täby
pastorat, Strängnäs stift, Örebro kontr. Utgör tills,
m. Täby storkommunen Mosjö; 5631 km2, 1,905
inv. (1953); i östernärkes domsaga.
Mösjöen, ladested i Nordland fylke, n. Norge,
längst in i Vefsnfjord; c:a 3,500 inv., Utförsel
av trävaror. Nordlandsbanan passerar genom M.;
centralslakteri.
Moské (arab. me’sdjid), muhammedanskt
gudstjänsthus, där männen samlas på bönetimmarna
för rituell tvagning och tillbedjan och där
koranen föreläses och predikan, chutba, hålles varje
fredag. Till de större m., vilka benämnas djämi,
samlingsplats, hör vanl. utom den egentliga
byggnaden med pelargångar och brunn för tvagningen
även en yttre gård med planteringar,
springbrunnar, gravmonument o. s. v. Ofta äro även
bibliotek och skolor med bostäder för personalen och
celler för elever och pilgrimer samt anordningar
för de fattigas bespisning inrymda inom samma
område. Utom den till dessa annex hörande
personalen äro i regel vid m. en scheich,
föreståndare, en chatib, predikant, en imäm,
gudstjänstledare, ofta flera, samt en mue’ddin, utropare av
bönetimmarna, anställda. Liksom de inre
anordningarna och utsmyckningarna variera från de
förnämsta alster av muhammedansk konst till en
av fattigdom betingad naken enkelhet, så växlar
arkitekturen i alla grader från majestätiska
basilikor och indiska praktbyggnader till Afrikas
primitiva gräshus och det inre Asiens enkla
lerhyddor. — Se bilder vid Muhammedansk konst.
Moskenesöy [må’skanèsöi], se Lofoten.
Moskiter (sp. mosqui’tos), benämning på
tropikernas myggor.
Moskitokusten (Mosquito-), se Nicaragua.
Mo’skosel, Muoskosel, samhälle i
Arvidsjaurs sn i Lappland; 491 inv. 1951.
Moskoviter, urspr. invånare i Moskva,
sedermera ryss i allm.
Moskva’ [ry. utt. maskva’], huvudstad i
Sovjetunionen och RSFSR, Sovjetunionens största
stad och en av världens största städer; 4,137,018
inv. (1939; folkmängden torde 1953 kunna
beräknas till c:a 7 mill.). M. utbreder sig i en
små-kullig terräng på ömse sidor om den härifrån
segelbara Moskvafloden, som via Oka förenar
sig med Volga. Klimatet är utpräglat
kontinentalt.
M. nämnes f. ggn 1147 och lydde då under
storfursten i den angränsande större staden Vladimir.
Självständigt storfurstendöme blev M. 1328 under
Ivan I Danilovitj, som utvidgade det moskovitiska
furstendömet högst betydligt. Samtidigt flyttade
metropoliten dit, varigenom M. blev centrum för
Rysslands kyrkliga liv. Redan 1256 hade M. fått
sina första fästningsverk av ekvirke och vallgrav.
M. omfattade då endast nuv. Kreml, men stadens
militära betydelse växte med den genom det
centrala läget framkallade handeln och folkökningen.
M. förde segerrika krig både mot andra ryska
furstendömen och de påträngande tatarerna. Med
Novgorods underkuvande och besegrandet av
tatarerna i slutet av 1400-talet började M:s
storhetstid; det blev den ledande makten i Ryssland och
Östeuropas handelscentrum. Kreml omgavs med
tegelmurar, och av Ivan III (1462—1505)
tillkallade arkitekter prydde staden med kyrkor och
palats. Under de följande årh. växte M:s makt
och rikedom. Genom att flytta regeringen till det
nygrundade S:t Petersburg sökte Peter den store
bryta med M:s gammalryska traditioner, men
kröningarna ägde alltjämt rum i Kreml, och
viktigare beslut proklamerades där. 1811 hade M.
c:a 270,000 inv. Aret därpå intogs M. av
Napoleon och brändes samtidigt av de retirerande
ryssarna, varvid större delen av staden ödelädes.
Den byggdes emellertid åter upp och undergick
senare med tillkomsten av järnvägar och
industrier en hastig utveckling. 1862 hade M. 364,000,
1871 602,000 och 1897 1,036,000 inv. Den stora
industribefolkningen i M. var en av
huvudfaktorerna i 1917 års revolution. På gr. av den
följande desorganisationen och
livsmedelssvårigheter-na gick M:s folkmängd ned från 1,8 mill. 1915
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
