Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mikael (överängel) - Mikael I Rangabes (bysantinsk kejsare) - Mikael II Stammaren (bysantinsk kejsare) - Mikael III (bysantinsk kejsare) - Mikael IV Paflagoniern (bysantinsk kejsare) - Mikael VII Dukas (bysantinsk kejsare) - Mikael VIII (bysantinsk kejsare) - Mikael Wiśniowecki (konung av Polen)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mikael, över ängel, omtalad i G. T. som ”en
av de förnämsta furstarna” (Dan. 10: 13, 21) och
som Israels försvarare och hjälpare i den sista
nödens tid (Dan. 12: 1). Enl. Jud. 9 tvistade M.
med djävulen om Moses kropp, och enl. Joh.
Upp. 12: 7 ff. framstår han som ”drakens”
besegrare. Inom senjudendomen är M. den främste
överängeln. Han har förmedlat lagens
överlämnande samt är förebedjare och överbringare av
människornas böner; han blåser i basun vid de
dödas uppståndelse (jfr 1 Tess. 4: 16). — En
Mikaelsfest anordnades på påvligt
initiativ 493. Den egentliga Mikaelsdagen är i rom.
kyrkan 29 sept, i ortodoxa 9 nov. I Sverige
firades M:s dag till 1773 förstnämnda datum,
därefter, om nämnda dag är söckendag, följande
söndag.
Mikael, furstar.
Bysantinska riket. 1) Mikael I Rangabes,
kejsare 811—813, var måg till Nikeforos I och
fördrev efter dennes död hans son Staurakios. M.
var fullständigt beroende av kyrkan och
förföljde ikonoklasterna. Besegrad av bulgarerna,
avsattes M. av hären 813; han dog som munk 845.
2) Mikael II Stammaren, kejsare 820
—829, hade, liksom sina kamrater Leo (V) och
Tomas (se nedan), genom militär duglighet
tjänat sig upp. Han hade hjälpt Leo att bestiga
tronen men svek honom sedan: genom en
sammansvärjning mördades Leo, och M. blev
kejsare. I tre år måste han försvara sin krona mot
Tomas, vilken besegrades och avrättades 824.
Trots sin duglighet kunde M., upptagen av inre
strider, ej hindra saracenerna att grunda en
rö-varstat på Kreta och börja erövringen av
Sicilien. M. var född i Amorion i Frygien, varför
hans ätt kallas den frygiska el. amoriska.
3) Mikael III, kejsare 842—867, var vid
sin faders, kejsar Teofilos’, död blott tre år
gammal. Som förmyndare medverkade hans moder,
Teodora, att återställa ortodoxien (843). De
stora ting, som under hans tid uträttades, äro i
främsta rummet att tillskriva hans förmyndare,
Teoktistos och Bardas, Teodoras broder, vilken
efter det att han låtit mörda den förre
undanträngde sin syster och regerade enväldigt.
Bulgarerna och sydslaverna kristnades och infördes i
den bysantinska kulturvärlden; patriarken Fotios
hävdade med snille och kraft östroms
självstän-NF XV — i
dighet gentemot Rom. Bardas mördades 866
under medverkan av Basileios, den blivande
kejsaren, M:s nye gunstling, vilken följ, år mördade
sin ovärdige herre.
4) Mikael IV Paflagoniern, kejsare
1034—41, kom under Romanos III Argyros till
Konstantinopel, där han blev kejsarinnan Zoès
älskare. Då Romanos plötsligen dog, besteg M.
tronen. Denne styrde tills, m. sin duglige broder
eunucken Johannes riket med skicklighet.
5) Mikael VII Dukas, kejsare 1071—78,
en son till Konstantin X, uppsattes av sin
farbror Caesar Johannes Dukas på tronen. Litterärt
intresserad men utan förstånd på
regeringsären-dena, överlämnade M. styrelsen åt Mikael Psellos,
tidevarvets främsta intellektuella personlighet. Till
makten kom ett småsinnat ämbetsmannaparti.
Flera uppror tvungo M. att övergå i det
andliga ståndet. Han efterträddes av Nikeforos
(III).
6) Mikael VIII, kejsare (1224—82).
Tillhörande den förtjänstfulla släkten Palaiologos
samt befryndad med kej sarätterna Angelos och
Komnenos, gjorde sig M. till den unge kejsar
Johannes IV:s medregent (1260) genom en
militärrevolt. Genom en kupp intogs Konstantinopel
(juli 1261), varpå M. blev kejsare över det
återupprättade Bysantinska riket. Under oavbrutna
strider lyckades M. återställa betydande delar av
dettas forna område på Balkanhalvön. Han
förstod att begagna sig av motsättningarna i Italien
till att hindra planerna på det latinska
kejsardömets återupprättande. För att stärka sin
ställning i Västerlandet gjorde han allvar av
förhandlingarna om kyrkounion: på kyrkomötet i Lyon
(1274) besvor hans ombud den romerska
bekännelsen. Då trots detta faran för ett anfall av
Neapels och Siciliens konung Karl av Anjou var
överhängande, krossade M. dennes makt genom
den s. k. Sicilianska aftonsången. M., den siste
store härskaren över Bysantinska riket, blev
stamfader för den Palaiologiska kejsarätten (1261—
1453).
Polen. Mikael (po. Michal} Korybut Tomas
Wisniowiecki, konung (1638—73), krönt
1669. Under M:s regering inföll ett krig mot
Turkiet, varvid i freden i Buczacz 1672 Podolien
med Kamienec skulle avträdas. Den polska
riks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
