Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Meinander, Konni - Meinecke, Friedrich - Meiningarna - Meiningen - Meinong, Alexius von - Meios - Meiringen - Meisenbach, Georg - Meissen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
767
Meinecke—Meissen
768
finländsk konsthistoriker och museiman (1872—
1933). Han blev 1900 amanuens och 1912
intendent vid nationalmuseum i Helsingfors, grundläde
s. å. Helsingfors stads museum, vars ledare han
blev. Efter doktorsavh. ”Medeltida altarskåp och
träsniderier i Finlands kyrkor” (1908) utg. M.
katalogöversikter av de historiska museerna i Åbo
(1906—11) och Helsingfors (Nationalmuseum
1916, flera uppl.), ”Finlands kyrkor”, 1 (1912),
”Porträtt i Finland före 1840-talet” (2 bd, 1931),
medarbetade i ”Medeltida kyrkokonst i Finland”
(1921) och ”Finlands konst” (utg. av L.
Wen-nervirta, 1926) och var från 1900 red. för tidskr.
Finskt museum.
Meinecke [måi’naka], Friedrich, tysk
historiker (f. 1862), 1901 prof, i Strassburg, 1906
i Freiburg i. Br., 1914—28 i Berlin. M. är en av
den sista generationens mest betydande europeiska
idéhistoriker. Den centrala frågan i hans
forskning rör förhållandet mellan nation och
mänsklighet. M. erkänner fullt ut de enskilda
nationernas på språk, kultur och historia vilande
självständighet, men betonar också deras inre
samhörighet och det fruktbara kulturutbytet mellan
dem. I mots. till Nietzsche och den nyare
kritiken av historismen har M. värdesatt denna
positivt. Bland M:s viktigaste skrifter märkas ”Das
Leben des Generalfeldmarschalls Hermann von
Boyen” (2 bd, 1896—99), ”Das Zeitalter der
deutschen Erhebung” (1906), ”Weltbürgertum und
Nationalstaat” (1908, flera utvidgade uppl.),
”Rado witz und die deutsche Revolution” (1913),
”Preussen und Deutschland im. 19. und 20.
Jahr-hundert” (1918), ”Die Idee der Staatsräson in
der neueren Geschichte” (1924), ”Staat und
Persönlichkeit” (1933), ”Die Entstehung des
Historismus” (2 bd, 1936), ”Vom geschichtlichen
Sinn und vom Sinn der Geschichte” (1939),
”Erlebtes” (2 bd, 1941—49) och ”Aphorismen
und Skizzen zur Geschichte” (1942). M. var utg.
av Historische Zeitschrift 1896—1935. Som
politisk publicist pläderade han under 1 :a
världskriget för försonings- och förhandlingsfred och
bekämpade skarpt alltyskarna (”Die deutsche
Erhebung von 1914”, 1914, och ”Probleme des
Welt-krieges”, 1917). Efter 2:a världskriget har M.
utgivit ”Die deutsche Katastrophe” (1945; sv.
övers. 1947), en skarp vidräkning med nazismen,
”Ranke und Burckhardt” (1948), ”1848. Eine
Säkularbetrachtung” (s. å.). —- Litt.: E.
Witten-berg, ”F. M.” (i Historisk tidskr., 1942, och i
Svensk tidskr., 1943, 1948); W. Hofer,
”Ge-schichtschreibung” (1950).
Meiningama [måi’-] (Die Meininger) kallas
från 1870-talet vanl. skådespelarensemblen vid
hovteatern i Meiningen (invigd 1831). Hertig
Georg II tog personlig del i teaterns arbete,
bl. a. såsom kostymtecknare, och sände den 1874
—90 under ledning av L. Chronegk ut på
europeiska propagandaturnéer (Stockholm 1889). Det
klassiska dramat, främst Shakespeare och
Schil-ler, utgjorde tyngdpunkten i M:s repertoar och
framfördes i lysande, noggrant tidstrogna
uppsättningar i en realistiskt dekorativ stil, som i
förening med den levande behandlingen av massorna
bildade epok och skola. M. bröto med tidens
virtuosa stj ärnspelskonst och förde en väckande
kamp för samspelet såsom teaterkonstens högsta
mål och främsta medel. Bland Chronegks
efterträdare märkes M. Grube. Hovteatern i
Meiningen är sedan 1919 Sachsen-Meiningens
Landes-theater med blott lokal betydelse. — Litt.: M.
Grube, ”Geschichte der Meininger” (1926).
Meiningen [måi’-], stad i mell. Tyskland, i
Thüringen, vid Werra; c:a 25,000 inv. Var före
1919 huvudstad i hertigdömet Sachsen-Meiningen.
Meinong [mäi’nåo], Alexius von,
österrikisk filosof (1853—1920), prof, i Graz 1889.
Urspr. starkt psykologiskt inställd, har M.
utarbetat en ”föremålsteori”, en ny filosofisk
disciplin, som närmast behandlar kunskapsteoretiska
problem. I denna indelas föremålen över huvud i
objekt, d. v. s. föremål för föreställningar, och
objektiv, d. v. s. omdömesföremål. Objektiven
kunna enl. M:s terminologi icke ha existens men
väl ha (el. sakna) fakticitet, och omdömets sanning
innebär, att objektivet
äger fakticitet. — Med
föremålsteorien
förbinder M. vidare
undersökningar över
kunskapens natur och
möjlighet, särskilt över
evidensens
betingelser. — Betydelsefull
är även M:s
undersökning över ” Annahmen”,
fattade som ett slags
”fantasiomdömen”,
vilka äro något förmer än
de blotta
föreställningarna men mindre än de
egentliga omdömena och föreligga t. ex. i
hypoteser, fiktioner, frågor etc. — M. har även givit
viktiga impulser till undersökningar över
värderingens och värdets natur. En viss
sammanfattning av resultaten på detta område
föreligger i den postumt (1923) utg. ”Zur
Grund-legung der allgemeinen Werttheorie”. — Bibliogr.
i M:s bidrag till ”Die deutsche Philosophie der
Gegenwart in Selbstdarstellungen”, 1 (1921) ; en
stor del av M:s tidigare produktion framlades
ånyo i ”Gesammelte Abhandlungen” (2 bd, 1913
—14). — Litt.: E. Liljeqvist, ”M:s allmänna
värdeteori” (1904); E. Tegen, ”De personliga
värdena hos M.” (1935).
Meios [-å’s], ärftl., dets. som
reduktionsdel-ning.
Meiringen [måi’-], turistort i schweiz. kant.
Bern, i övre Haslidalen, vid Aar och järnvägen
Interlaken—Luzern.
Meisenbach [måi’zanba^:], Georg, tysk
uppfinnare (1841—1912), särskilt bekant som
uppfinnare av autotypien.
Meissen [måi’-], stad i Sachsen, vid Elbe 25
km n. v. om Dresdens centrum; 48,300 inv.
(1946). J. F. Böttger inrättade här 1710 sin
porslinsfabrik, och det sachsiska porslinet hade
här sitt huvudsäte ända till 1863, då
fabriksverksamheten flyttades till förorten Triebischtal. På
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
