Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maurepas, Jean Frédéric Phélipeaux de - Maurer - Maurer, 1. Georg Ludwig von - Maurer, 2. Konrad von - Mauretanien - Mauriac, François
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
701
M aur er—M auriac
702
—-8i). Han var länge marinminister men störtades
1749 på grund av ett bitande epigram mot
ma-dame de Pompadour. Vid den inrikespolitiska
omsvängningen efter Ludvig XVI :s tronbestigning
blev M. minister och Ludvigs förtrogne. M. var
själv ingen större statsmannabegåvning men
anlitade Turgot, Malesherbes och Necker för
reformarbetet. Då parlamenten opponerade, lät M.
snart dessa medhjälpare falla.
Mau’rer (lat. mauGi), invånare i det forntida
Mauretanien.
Måu’rer. 1) Georg Ludwig von M., tysk
rättshistoriker och statsman (1790—1872),
kallades 1826 till prof, i tysk och fransk rätt vid
Münchens univ. Av Ludvig I utnämndes M. 1832
till medl. av regentskapet i Grekland under dennes
sons, konung Ottos, minderårighet. Han
organiserade raskt rättsväsendet och frigjorde den
hellenska kyrkan från patriarkatet i Konstantinopel
men ådrog sig fiendskap och hemkallades 1834
till Bayern. Febr.—nov. 1847 var M. justitie- och
utrikesminister i en av honom bildad ministär.
M :s förnämsta rättshistoriska skrifter utgöras
av en serie arbeten om de tyska samfälligheternas
historia.
2) Konrad von M., den föreg:s son,
rättshistoriker (1823—1902). Sitt livsverk utförde M.
som prof. 1847—88 vid Münchens univ., från 1868
i nordgermansk rättshistoria. M. ägnade sig
hu-vudsakl. åt den isländska och norska rättens äldre
skeden, vilka han behandlade i en mängd om
noggrannhet vittnande avh. Hans främsta
fristående skrifter äro ”Die Entstehung des
is-ländischen Staats und seiner Verfassung” (1852),
”Die Bekehrung des norwegischen Stammes zum
Christenthume” (2 bd, 1855—56), ”Island von
seiner ersten Entdeckung bis zum Untergange des
Freistaats” (1874), ”Das älteste Hofrecht des
Nordens” (1877). Efter hans död utgavs i Norge
”Vorlesungen über altnordische Rechtsgeschichte”
(5 bd, 1907—10).
Mauretanien. 1) M., grek. Maurousi’a, lat.
Mauretänia, i antiken benämning på västligaste
delen av Nordafrika, ung. motsv. nuv. Marocko
och v. Algeriet. M., som uppkallats efter en
berbisk folkstam, maurerna (lat. mauri), blev
tidigt föremål för kartagisk handelsaktivitet, och
kusten, ned till trakten av Agadir, kantades av
en rad kartagiska faktorier. Huvudort var Tingis
(nuv. Tanger). Under Caligula blev M. romersk
provins. Claudius delade denna i två: den
östliga, Mauretania Caesariensis, med Caesarea (nu
Cherchel) till huvudstad, och den västliga, M.
Tingitana, med huvudstaden Tingis (nu Tanger).
På 200- och 300-talen fick kristendomen fast fot
M. 427 kom det i vandalernas händer. 534
erövrades det av kejsar lustinianus och omkr. 700
av araberna.
2) M., fr. Mauritanie, koloni i Franska
Väst-afrika; c:a 943,000 km2, 522,559 inv. (1949),
därav endast 267 fransmän. I stort sett tillhör M.
Sahara, med obetydlig nederbörd (250—100 mm
el. därunder årl.). Huvudnäringen är
boskapsskötsel, baserad på god tillgång på betesmarker.
Exportartiklar äro jordnötter, hudar, fisk, salt
och dadlar. Befolkningen är till största delen
maurer, ett berbisk-arabiskt, nomadiserande
bland folk. Järnvägar saknas. Förvaltningscentrum
är den lilla hamnorten Port-Étienne. — M. blev
protektorat 1903 och koloni 1920. M. sänder 1
representant till vardera franska
nationalförsamlingen, republikens råd och unionsförsamlingen.
Mauriac [mårja’k], Fr an q ois, fransk
författare (f. 1885). M. studerade vid univ. i
Bordeaux och kom 1906 till Paris, där han snart helt
ägnade sig åt
litteraturen. Han debuterade
1909 som lyriker med
diktsaml. ”Les mains
jointes” och har sedan
utg. ”L’adieu å
l’ado-lescence” (1911) och
”Orages” (1925), men
det är som berättare
han gjort sin
förnämsta insats som förf.
M. utgav 1913 sin
första roman, ”L’enfant
chargé de chaines”,
och har sedan utg.
”La robe prétexte”
(1914), ”La chair et le sang” (1920), ”Préséances”
(1921), alla fyra mer el. mindre självbiografiska,
”Le baiser au lépreux” (1922), ”Genitrix” (1923;
sv. övers. ”Mor och son”, 1947), som gav M. en
plats bland de främsta yngre romanförf. i
Frankrike, ”Le désert de 1’amour” (1925; sv. övers.
1950), ”Thérèse Desqueyroux” (1927; sv. övers.
1931), ”Destins” (1928), ”Ce qui était perdu”
G93O), ” Le nreud de vipères” (1932; sv. övers,
s. å.), ”Le mystère Frontenac” (1933; sv. övers,
s. å.), ”La fin de la nuit” (1935; sv. övers.
”Natten tar slut”, s. å.), ”Les anges noirs” (1936; sv.
övers. ”Fallna änglar”, 1939), ”Plongées” (1938),
”Les chemins de la mer” (1939; sv. övers. ”Mot
havet”, 1946) och ”La pharisienne” (1941; sv.
övers. 1948). Huvudmotivet i M :s romaner är
relationer mellan medl. av familjer. Han är i
främsta rummet människotydare; han ledes av
en skarp blick för mänsklig svaghet och
syndfullhet, bestämd av den katolska tro, som han
uppfostrades i. Sina religiösa erfarenheter och
åsikter har M. berört bl. a. i en rad studier och
biografiska framställningar, ss. ”Le jeune
hom-me” (1926; sv. övers. ”Unga män”, 1932), ”Dieu
et Mammon” (1929), ”Souffrances et bonheur
du chrétien” (1931; tills, m. föreg. övers, till sv.
i ”Två essayer”, 1948) och ”Vie de Jésus” (1936;
sv. övers. 1937). Av självbiografisk natur äro
”Journal” (4 bd, 1934—50), ”Les maisons
fugiti-ves” (1939), som i ord och bild skildrar hans
uppväxttid, och ”La rencontre avec Barrès (1945).
Under 2:a världskriget deltog han aktivt i
motståndsrörelsen och efter befrielsen har han som
ledarskribent i Le Figaro spelat en beaktad roll
i fransk politik. M., som 1937 debuterade som
dramatiker med skådespelet ”Asmodée”, har efter
2:a världskriget haft framgång på scenen med
”Mal-aimés” (1945) och ”Passage du malin”
(1948). — M. erhöll Nobelpriset i litteratur 1952.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
