Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Marshall, Herbert - Marshallplanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
609
M ar shallplanen
610
där han förlorade ett ben, spelade sedan operett
i London och gjorde de följ, åren flera turnéer
till Amerika. M. debuterade i film i England
1927 och for 1932 till Hollywood, där han
spelat i ett stort antal filmer, av vilka de mest
kända äro ”Blonda Venus”, med Marlene Dietrich,
Lubitschs ”Tjuvar i paradiset”, ”Lady Marys
älskare” med Norma Shearer, Garbo-filmen ”Den
brokiga vävnaden”, ”Mörkrets ängel”, ”Tills vi
mötas igen”, ”Ängeln”, ”Brevet”,
”Utrikeskorrespondenten”, ”Kvinnan utan nåd”, ”Månen och
silverslanten”, ”Den vassa eggen”, ”Duell i solen”
och ”Skuggan” (1950). Vid ett par tillfällen har
M. spelat i engelsk film, t. ex. ”Jag var spion”
(1934). — G. m. skådespelerskan Edna Best.
Marshallplanen [mä’Jal-], plan för av U.S.A.
lämnad hjalp till Europas ekonomiska
återuppbyggnad efter 2 :a världskriget. I ett tal vid
Harvard Univ. 5/e 1947 framhöll amerikanske
utrikesministern, George Marshall, att om Europas
stater ville samarbeta för ekonomisk
återuppbyggnad, skulle de erhålla hjälp från U.S.A. Det
framhölls uttryckligen, att initiativet till detta
samarbete måste komma från Europas sida —
det var fråga om en hjälp till självhjälp — och
att hjälp skulle ges åt hela Europa.
Bakgrunden till M :s erbjudande var det ekonomiska
nödläget i Europa. 27/e sammanträffade Frankrikes,
Englands och Sovjetunionens utrikesministrar i
Paris för att fatta ståndpunkt till U.S.A :s
erbjudande. Enighet kunde här ej nås. Den
franskengelska uppfattningen skar sig mot den ryska,
enl. vilken varje enskilt land borde framlägga
sina önskemål och det amerikanska
hjälpprogram-met upprättas i anslutning härtill. Då det var
uppenbart, att detta program icke motsvarade
U.S.A :s krav på samarbete som förutsättning för
hjälp, kunde England och Frankrike ej ansluta
sig härtill utan riktade en inbjudan till övriga
europeiska länder — dock ej Spanien — att delta
i en konferens för vidare diskussion av M.
Inbjudan accepterades av 16 länder (de s. k.
Marshall-länderna): Belgien, Danmark,
Frankrike, Grekland, Holland, Irland, Island, Italien,
I.uxemburg, Norge, Portugal, Schweiz,
Storbritannien, Sverige, Turkiet och Österrike. Den
avböj des av samtliga länder bakom den s. k. j
ärn-ridån: Albanien, Bulgarien, Jugoslavien, Polen,
Rumänien, Tjeckoslovakien och Ungern. Polen
och Tjeckoslovakien hade dock först accepterat.
Även Finland såg sig nödsakat avböja.
Västtyskland var först ej representerat men har sedermera
samarbetat med Marshall-länderna och erhållit
betydlig hjälp. Senare ingick det som medl. av
OEEC (se nedan). Som motvikt mot M. slöt
Sovjetunionen en rad handelsavtal med länderna
bakom järnridån, den s. k. M o 1 o t o v p 1 a n e n.
Marshall-länderna sammanträdde till konferens i
Paris 12/t och offentliggjorde 22/9 sitt program.
Detta gick ut på en 4-årig uppbyggnad av
näringslivet, varefter Marshall-länderna skulle
kunna reda sig utan fortsatt amerikansk hjälp.
Härför erfordrades investeringar, främst inom
jordbruk, transportväsen, kraftförsörjning samt
stålindustri. Samtidigt måste penningvärde och
NF XIV — 20
valutor stabiliseras. I första hand skulle
ländernas egna resurser mobiliseras, varför man
enades om att så snabbt som möjligt söka avskaffa
onormala handelsrestriktioner.
Även i U.S.A. erhöll Marshalls tal ett
blandat mottagande. M. skulle innebära en belastning
på de amerikanska skattebetalarna. Inom af
färskretsar reagerade man mot att med amerikanska
pengar bygga upp konkurrensindustrier. Inom det
republikanska partiet var den isolationistiska
flygeln särskilt stark. De amerikanska
kommunisterna intogo samma ståndpunkt som de
europeiska. Det av Paris-konferensen beslutade
programmet bearbetades främst av den s. k. Ha
r-rimankommittén, vilken i huvudsak
anslöt sig till Paris-konferensens program. 17/n
1947 sammankallade president Truman kongressen
till en extra session och framlade vid denna ett
lagförslag om hjälp till Europa. Hela
programmet skulle omfatta 4 V2 år, räknat från V4 1948,
samt innebära gåvor och lån för sammanlagt 17
milliarder 8- Ytterligare tillskott skulle erhållas
från Internationella banken och privata
amerikanska investerare. Lagen om Marshall-hjälp
antogs 3/4 1948 med mer än 80 °/o majoritet. Redan
17/i2 1947 hade kongressen beslutat 522 mill. S
förskott till Frankrike, Italien och Österrike för
att avvärja de ekonomiska katastrofer, som
hotade dessa länder. M :s officiella namn blev
European Recovery Program (ERP). Något
anslag för hela perioden beviljades dock ej, utan
varje års kontingent skall fastställas för sig. Den
första kontingenten, gällande till 1949,
bestämdes till 5,055 mill. 8- Ett särskilt organ,
Economic Cooperation Administration (ECA),
med säte i Washington, upprättades med uppgift
att kontrollera, att de anslagna medlen användes
på överenskommet sätt.
Avtal angående M :s genomförande slötos
mellan U.S.A. och vart och ett av de deltagande
europeiska länderna. I dessa avtal förbinda sig
Marshall-länderna att öka produktionen,
stabilisera penningvärdet, samarbeta med övriga länder
i syfte att avskaffa handelsbarriärer, medge
U.S.A. rätt till inköp av vissa råvaror, där detta
kan ske utan men för det egna behovet därav,
låta amerikanska medborgare, som vilja göra
investeringar i syfte att öka produktionen av dessa
råvaror, få göra detta på samma villkor som
egna medborgare, avge kvartalsrapporter ang.
Marshall-medlens användning samt att underställa
den internationella domstolen i Haag eventuella
tvister angående avtalets innebörd.
Marshall-länderna antogo i Paris en konvention för europeiskt
ekonomiskt samarbete och bildade där 16/4 1948
en gemensam organisation, Organisation för
European Economic Co-operation (OEEC), med
säte i Paris, i anslutning till de vid ovannämnda
konferens i Paris uppdragna riktlinjerna. OEEC
fick ett råd, det s. k. Marshallrådet, vari
samtliga Marshall-länder voro representerade.
29/« 1948 antog svenska riksdagen regeringens
förslag om Sveriges anslutning till OEEC, och
20/s antog den förslaget om avtal rörande
ekonomiskt samarbete med U.S.A. efter ovannämnda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
