Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Loisy, Alfred - Lojal - Lojalister - Lojo - Lo-Johansson (Johansson), Ivar - Lojsta - Lojsta hed - Loka, Kungl. gyttjebad- och brunnsanstalten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
925
Lojal—Loka
926
2 dir, 1907—08, m. fl.), utvecklades han till en
rent positivistisk åskådning. I ”La naissance du
christianisme” (1933) behandlar han Jesus och
urkristendomen. 1930—31 utkommo hans
”Mémoi-res” i 3 bd. — Litt.: N. Söderblom,
”Religions-problemet inom katolicism och protestantism”, 1
(1910); M. J. Lagrange, ”L. et le modernisme”
(1932); M. D. Petre, ”A. L.” (1944).
Lojäl, laglig; laglydig; rättskaffens. — Subst.-.
Lojalitet.
Lojalfster, de engelska kolonister i
Nordamerika, som under oavhängighetskriget 1775—83
höllo fast vid Storbritannien.. Talrikast voro de
i staten New York, där 23,000 1. grepo till
vapen för moderlandets sak. I flera stater, där 1.
fört gerillakrig, antogos mot dem stränga lagar;
vanl. förvisades de, och deras egendom
konfiskerades. Omkr. 60,000 1. beräknas ha gått i
landsflykt 1775—87, de flesta till Canada och Nova
Scotia.
Lo’jo, fi. Lo’hja. 1) Kommun i Nylands län,
Finland, 242 km2; 9,500 inv., övervägande
finsktalande. Från kommunen avskildes dess centrum
kring kyrkbyn 1926 till Loj o köping (se L. 2).
Kyrkan av gråsten, uppf. på 1300-talet, är känd
för sina al secco-väggmålningar från början av
1500-talet. Det största industriföretaget är Lo j o
kalkverk a b. — Litt.: E. Nervänder, ”L.
kyrka och dess medeltidsmålningar” (1896).
2) Köping, omfattande Loj o kyrkby
(Lojo-backen) med omgivningar, gr. 1926; 6,700 inv.,
övervägande finsktalande. L. är ett av v.
Nylands livligaste handelscentra med
järnvägsförbindelse till Hyvinge och Karis. Bland
industriföretagen märkes ett industrikalkbruk, tillhörande
L o h j a-K o t k a a b.
Lo-Johansson (urspr. Johansson), Karl
Ivar, författare (f. 1901 28/2). L. föddes i
ösmo, Södertörn, där hans föräldrar, som
tillhörde statarsläkter,
hade skaffat sig ett
torp. Den torftiga
uppväxtmiljön blev
med tiden huvudkällan
för L:s författarskap.
Under stora
svårigheter skaffade han sig
kunskaper, samtidigt
som han försökte de
mest olika yrken. Han
bör j ade tidigt skriva
prosa och vers, han
lärde sig språk och
for utomlands 1925,
han uppehöll sig
som arbetare och vagabond i Frankrike, England,
Ungern och Österrike och utnyttjade sina
erfarenheter och upplevelser i reseböckerna
”Vaga-bondliv i Frankrike” (1927), ”Kolet i våld”
(1928), ”Nederstigen i dödsriket” (1929), en
skildring från Eastend, ”Zigenare” (s. å.), en
skildring av zigenarproletariatet i Ungern, och
”Mina städers ansikten” (1930); de fem
reseböckerna utkommo i en vol. ”Vagabondliv”
(1949). L. försökte sig också som skönlitterär
förf, och utgav 1928 ”Ett lag historier”, 1931
”Ur klyvnadens tid”, en saml. dikter, och 1932
”Måna är död”, en starkt personligt hållen bok,
där han berättar mycket om sin egen utveckling.
Efter att med skriften ”Jag tvivlar på idrotten”
(1931) ha dokumenterat sig som en allvarlig och
slagkraftig polemiker tog han itu med sin
förnämsta prestation som förf., att ge en så
mångsidig och fyllig skildring som möjligt av livet
bland statarna i Mellansverige. Hit höra
romanerna ”Godnatt, jord” (1933), där han berättar
om sitt uppbrott från sin ursprungsmiljö,
”Kungsgatan” (1935), som handlar om en bondsons och
en statar flickas möte med huvudstaden, ”Bara en
mor” (1939), en statarhustrus liv, och ”Traktorn”
(1943), en skildring av det moderna
storjordbruket under krisåren kring 1940, samt novellsaml.
”Statarna” (2 bd, 1936—37) och
”Jordproletärerna” (1941), förenade i vol. ”Statarnoveller”
(1945); ”Statarklassen i Sverige” (1939), ett
Ver-dandi-häfte, är en sociologisk-historisk studie och
”Statarna i bild” (1948) ett reportage. I nära
samband med L:s skildringar ur statarnas liv stå
en rad litteraturteoretiska uppsatser, samlade i
”Stridsskrifter” (1946). Romanen ”Geniet” (1947)
riktade med skildringen av en lantarbetarpojke,
som fick gå läsvägen, ett häftigt angrepp mot
”uppfostran i vår tid”; denna ”roman om
pubertet” framkallade en livlig debatt, vari L. deltog
med en rad essäer, samlade i skriften ”Monism”
(1948). En livlig diskussion uppväckte L. med
radioreportage och artiklar om åldringsvården i
Sverige, samlade i ”Ålderdom” (1949).
”Analfabeten” (1951) är en självbiografisk skildring.
1953 utkom romanen ”Gårdfarihandlaren”.
”Sta-tarliv”, ett urval av L:s statarnoveller, utkom
1941, ”Ungdomsnoveller” 1948. — Litt.: H.
Han-sen, ”1. L.” (1946; sv. övers. 1946).
Lojsta, sn på Gotland, Fardhems ting, n. om
Hemse; 22,12 km2, 224 inv. (1952). Höjer sig
mot n. upp på Lojstaheds skogsområde, där
Gotlands högsta punkt (83 m ö. h.) uppmätts. 475
har åker. Kyrkan tillskrives mäster Botvid från
Eskelhem och är möjl. byggd omkr. 1270. Ingår
i Fardhems, Linde och L. pastorat i Visby stift,
Södra kontraktet. Tillhör storkommunen Hemse.
— Det s. k. Lojsta slott (även kallat
Stånga slott) är en bygdeborgsanläggning
med igenrasade vallar och befästningsgravar samt
husgrunder (kämpgravar) från järnåldern. En
dyl. husgrund utgrävdes 1929 i närheten av
”slottet”, och med hjälp av bevarade rester
rekonstruerades en hallbyggnad, 26 m lång, 10 m bred
(den s. k. Lojstahallen). ”Slottet” med
område tillhör Lojsta slotts hembygdsförening.
Lojsta hed, gotländska Lojst haid, en ödslig
skogstrakt på mellersta Gotland. På L.
förekommer ännu den halvt förvildade gotlandsrussen.
Loka, Kungl. gyttj ebad- och brunn
s-anstalten L., i Grythyttans sn i
Västmanland, invid gränsen mot Värmland. L. ligger i den
storslagna Lokadalen, 4 km s. om L.
station på Bergslagernas järnväg. L. har berömda,
kiselhaltiga gyttjebad, anlitade sedan slutet av
1700-talet. L. hälsokälla började utnyttjas på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
