Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 13. Kufstein - Longör / 789-790 (1951) - Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Linoleum - Linoleum-ab. Forshaga - Linolja - Linoljesyra - Linong - Linorsyris - Linota - Linotype - Linoxyn - Lins

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bindemedel tillverkats av Forshaga under namnet
forbolinmatta.

Linoleum-ab. Forshaga, Göteborg, ett 1896
grundat företag för tillverkning av
linoleummattor. L. bildade 1928 tills. m. Deutsche Linoleum
Werke i Tyskland, Linoleum-A.G. Giubiasco i
Schweiz och N. V. Nederlandsche linoleumfabriek
i Holland en kartell, Continentale
Linoleum Union, Zürich, med vilken delföretagen
ha ett under 50 år gällande försäljnings- och
vinstfördelningsavtal. Det tyska företaget
utträdde dock 1939 ur koncernen, vilken även äger
S. A. Rémoise du linoléum sarlino, Reims,
Frankrike. — L:s aktiekapital är 4 mkr, antalet
industriarb. 280.

Linolja, utvinnes ur linfrö genom pressning
el. i enstaka fall genom extraktion. Vid
pressning vid vanlig temp. erhålles en ljus produkt,
som t. o. m. kan användas som matolja. Man
utvinner emellertid vid kallpressning endast c:a
22% olja av fröna. Genom uppvärmning av det
sönderdelade pressgodset till 60 à 70° erhåller
man betydligt större utbyte (c:a 28%) men
också en mörkare l. Råoljan, som är
ljusgul—mörkgul och grumlig av vatten och äggvite- och
pektinämnen, lagras, då det mesta av slammet
sjunker, varefter den filtreras el. centrifugeras.
Under luftens inverkan övergår l. till linoxyn,
en oxidations- och polymeriseringsprodukt, och
på egenskapen hos l. att utstruken i tunt lager
”torka” grundar sig hela dess ofantliga
användning för färg-, ferniss-, lack- och kittberedning
samt för tillverkning av linoleum.
Omvandlingen till linoxyn sker avsevärt hastigare, om l. först
blivit kokt med vissa syrerika ämnen, s. k.
sickativ. Utom till de nämnda ändamålen användas
stora mängder l. inom tvål- och såpindustrien.
Kemiskt karakteriseras l. som en blandning av
enkla och blandade glycerider av oljesyra,
linolsyra och linolensyra. Dessa syror
innehålla resp. 1, 2 och 3 dubbelbindningar,
vilket är orsaken till att l. så lätt oxideras av
luften.

Linoljesyra, se Linolja.

Linong [-å′ŋ], fint, genomskinligt tyg, ett
mellanting mellan batist och flor, urspr. av linne
men numera oftast av bomull.

Lino′syris, bot., se Gullborste.

Linota, zool., se Hämplingsläktet.

Linotype [lainåtaip], se Sättmaskin.

Linoxyn, se Linoleum.

Lins. 1) (Fys.). En genomskinlig kropp, vars
begränsningsytor äro symmetriskt krökta i
förhållande till en bestämd axel. Ytorna kunna
(båda el. endera) vara sfäriska el. cylindriska; ena
ytan kan vara plan. En linje genom två sådana
sfärers medelpunkter, ev. genom en dylik punkt
och vinkelrätt mot en plan yta el. mot en cylinders
axel, kallas l:s huvudaxel el. optiska
axel. Man skiljer på två huvudslag av
sfäriska l., näml, konvexa l. (kollektiva,
positiva el. samlingslinser), som äro
tjockare på mitten än längs kanten, och
konkava l. (dispansiva, negativa l. el.
spridningslinser), som äro tunnast på
mitten. Till det förra slaget höra den bikonvexa,
den plankonvexa och den konkav-konvexa; till
det senare slaget räknas den bikonkava, den
plankonkava och den konvex-konkava (fig. 1).

Fig. 1. Linstyper. a bikonvex, b plankonvex, c konkavkonvex, d bikonkav, e plankonkav, f konvexkonkav. De streckade linjerna ange läget av huvudplanen.

Vid den optiska avbildningen genom en l.
intaga 3 punktpar, de s. k. kardinalpunkterna, en
särställning. Dessa punktpar äro
brännpunkter, huvudpunkter och nodpunkter.
Varje med den optiska axeln parallell ljusstråle
skär axeln efter genomgång av l. i ena
brännpunkten el. fokus, och omvänt bli alla från
brännpunkten utgående strålar efter passage av linsen
parallella med axeln. 2 brännpunkter finnas, en
på vardera sidan av l. De genom brännpunkterna
lagda, mot axeln vinkelräta planen kallas bränn-
el. fokalplan. Det existerar 2 plan så
beskaffade, att ett objekt i ena planet alltid ger
en lika stor och lika riktad bild i det andra.
Dessa plan benämnas huvudplan och deras
skärningspunkter med axeln huvudpunkter.
Nodpunkterna definieras därigenom, att en ljusstråle,
som är riktad mot den ena nodpunkten, efter
passage av l. har en med infallsriktningen
parallell riktning och förlängd bakåt går genom den
andra nodpunkten. Båda äro belägna på axeln.
De genom nodpunkterna vinkelrätt mot axeln
lagda planen kallas nodplan. Avståndet
mellan en brännpunkt och motsvarande huvudplan
kallas brännvidd el. fokaldistans.
Begränsas l. på ömse sidor av medier med samma
brytningsindex, äro de båda brännvidderna lika
stora, och nodpunkterna sammanfalla med
huvudpunkterna. Bilden av huvudpunkterna i resp.
linsytor kallas l:s optiska medelpunkt.

Fig. 2. Bildkonstruktion vid bikonvex lins. A föremål, B bild, F1 och F2 brännpunkter, H1 och H2 huvudpunkter, C1 och C2 brytningscentra, O optisk medelpunkt.

Fig. 2 och 3 visa konstruktionen av bilden
(B) av ett föremål (A) vid en positiv, resp.
negativ l. Är l:s brännvidd f och föremålets
avstånd från motsvarande huvudplan a, så faller
bilden på ett avstånd b från det andra
huvudplanet, som bestämmes av relationen 1/a + 1/b = 1/f,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>