Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ling, 2. Hjalmar - Linga - Lingbo - Lingerie - Lingförbundet i Göteborg - Linghed - Lingiad - Lingman, John - Lingon - Lingoner - Lingonris - Lingonsvulst - Lingua - Linguaphone institute, The - Lingula - Lingulidsandsten - Lingvist - Liniment - Linjal - Linje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
Linga—Linje
772
gymnastikvän, 500 st., vilka nu förvaras vid
Gymnastiska centralinst. — Litt.: ”Kungl. gymnastiska
centralinst: s historia 1813—1913” (1913); C. A.
Westerblad, ”Hj. L.” (1939); P- J- G. G.
Moberg, ”Hj. L.” (1941); ”Rörelselära av Hj. L.
Omskrivning av Allan Broman” (1949).
Linga, skt, manslem, ”fallos”, fallosliknande
bild av sten, metall el. dyl., som anses vara en
symbol av Siva och ägnas gudomlig dyrkan.
Lingbo, församling i s. v. delen av Skogs
kommun i Sydöstra Hälsinglands domsaga, vid
gränsen mot Gästrikland; 74,41 km2; 964 inv. (1952).
Bebyggelsen är samlad i industrisamhället
Lingbo (969 inv. 1951) vid N. stambanan med
sågverk, hyvleri och snickerifabrik.
Lingerie [la^ri’], fr., finare vit- el.
linnevaror, damunderkläder av dyl.
Lingförbundet i Göteborg stiftades 1912 för
att ”sprida kunskap om och höja intresset för
den svenska gymnastiken samt bereda tillfällen
till dess allmännare utövande”. Fr. o. m. 1928
utgives Lingförbundets Gymnastikblad.
Linghed, samhälle i Svärdsjö sn, Dalarne.
Lingiäd, gymnastikfest i Stockholm, avsedd att
hållas vart 10 :e år (hittills 1939 och 1949). Vid
1949 års L. var deltagarantalet 15,000 från 66
nationer och gåvo 112 trupper från 18 nationer
uppvisningar.
Lingman, John, politiker, avtals- och
löne-expert (f. 1901 19/n), anställdes 1918 som
verkstadsarbetare vid Statens järnvägar och blev 1936
ombudsman i
Svenska järnvägsmannaförb.
(i:e förbundsordf.
1946—47) och 1945
i Statstjänarkartellen,
1946 led. av LO:s
sekretariat och 1947
ordf, och chef med
generaldir:s titel för
den nyinrättade
Statens avtalsnämnd. 1945
—47 var han led. av
dåv. Allmänna
löne-nämnden (numera
Statens lönenämnd). När
ett särskilt dep. för
avtals-, löne- och pensionsärenden blev aktuellt,
blev L. dess förste chef; konsultativt statsråd i
jan. 1950, blev han % s. å. statsråd och chef
för det nyinrättade Civildep.
Lingon, se Lingonris.
Lingoner [-gå’-] (lat. Wngones), gallisk
folkstam, bosatt vid Marnes och Maas’ källor, kring
det nuv. Långres. En avd. bosatte sig vid Pos
mynning.
Lingonris, Vaccinium vitis idaè’a, en till
ljungväxterna hörande liten buske (högst 2 dm) med
omvänt äggrunda, läderartade blad, som på
undersidan äro blekt gröna och försedda med små
hartsprickar. Blommorna sitta i täta klasar i
grenspetsarna och äro rödlätta el. vita, med
klocklik krona. Frukterna, lingon, i Götaland ofta
kallade k r ö s o n, äro runda, röda (mycket
sällan vita); de mogna i början av september. L.
växer i gles tallskog o. dyl. allmänt i hela
Sverige. — Lingonen ha en angenäm, syrlig smak,
och lingonsylt spelar i Sverige en betydande roll
i hushållet. De äro en ej obetydlig exportartikel.
Lingonsvulst, Exobasidium Vacclnii, till
hattsvamparna hörande svampart, som bildar
röd-aktiga, vitpudrade ansvällningar på blad och unga
skott av lingon, blåbär m. fl. ljungväxter.
Li’ngua, lat., it., tunga, tungomål. — L.
f r a’n c a, den med diverse tillsatser
uppblandade italienska, som sedan medeltiden talas i
Me-delhavshamnarna.
Linguaphone institute, The [öa li’ugæafåun
i’nstitjöt], institut i London, gr. 1923 för
framställning och spridning av grammofonskivor för
språkundervisning, i synnerhet självstudium.
LFngula, ett brachiopodsläkte av ordn.
Inarti-culatae. Skalen bestå av horn och kalk. Mellan
skalen framskjuter ett långt, muskulöst skaft.
De-recenta arterna leva i varmare hav.
Lingulidsandsten, se Fukoidsandsten.
Lingvi’st, språkhistoriker, -forskare. —
Lingvistik, språkhistoria, språkvetenskap.
Linime’nt, medikament, avsett för ingnidning
i huden. L. äro oftast beredda av hudretande
ämnen, ss. flyktiga oljor (terpentinolja,
rosmarinolja), kamfer, ammoniak, ättiksyra, tvål, spansk
fluga o. s. v., och blandade vanl. med olja
(olivolja, linolja). I vissa 1. ingå smärtstillande
medel (kloroform, opium), i andra ingå antiseptiska
ämnen (salicylsyra, tymol m. m.).
Linjal (av lat. linea, linje), instrument, efter
vilket räta linjer kunna uppdragas.
Linje. 1) {Mat.) L. (r ä t 1 i n j e) är ett
geometriskt grundbegrepp i likhet med punkt, plan
och kropp. Förklaringar som att en 1. har
längd men ej bredd el. höjd äro icke några
definitioner av 1.; dylika äro omöjliga att
åstadkomma. I stället bestämmes en 1. genom att man
medelst ett antal axiom, grundsatser, anger ett
tillräckligt antal av dess egenskaper (t. ex. att en
1. är bestämd av två punkter). Genom att göra
detta på olika sätt kan man få olika geometrier,
där begreppet ”en rät linje” betyder olika saker,
t. ex. den vanliga ”euklidiska” geometrien och
den ”icke-euklidiska” geometrien, där
parallellaxiomet (genom en punkt utanför en rät 1. går
en och endast en rät 1., parallell med den förra)
icke gäller.
2) Underindelning av den äldre svenska
längd-måttsenheten, enl. duodecimalsystemet = V12 tum
= Vim fot =2,06 mm (verklinje), enl.
decimalsystemet = V10 tum = V100 fot = 2,97 mm
(d e c i m a 11 i n j e).
3) a) {Krigsv.) Organisatoriskt de yngsta
utbildade el. under utbildning varande årsklasserna
värnpliktiga, linjetrupperna, i motsats till
lantvärn och landstorm. — På 1700-talet som
regel använd stridsformering, som gav namn åt den
då tillämpade lineartaktiken. Genom
truppernas ordnande på bredden avsågs att bringa så
många eldvapen som möjligt till verkan. Det med
bajonettgevär enhetligt beväpnade fotfolket
ordnades på långa vanl. 3-lediga, slutna linjer i 2
träffen. Fotfolket bildade slagordningens mitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
