Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lindahl, Per Eric - Lindalssundet - Lindare - Lindau, im Bodensee - Lindau, Arvid - Lindberg (socken) - Lindberg, 1. Adolf - Lindberg, 2. Erik - Lindberg, 3. Folke - Lindberg, 1. August - Lindberg, 2. Augusta, f. Blomstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
719
Lindahl—Lindberg
720
Lindahl, Per Eric, zoolog (f. 1906 31/i),
fil. dr vid Stockholms högsk. 1936, laborator där
1942, prof, i zoofysiologi vid Uppsala univ. 1946.
L. har gjort sin huvudsakliga insats som
expe-rimentalzoolog, utvecklingsfysiolog och biokemist.
Han har dock även arbetat på det jämförande
anatomiska området, särsk. med kraniets
utveckling hos ryggradsdjuren.
Lindalssundet, farled i Stockholms skärgård,
n. om Värmdön, förbinder Trälhavet i v. med
ö. Saxar fjärden i ö.
Lindare, zool., sutare (se d. o.).
Li’ndau, L. im Bodense e, stad i Bayern,
vid Bodensjöns ö. strand och vid järnvägen
Innsbruck—Strasbourg; c:a 20,000 inv. L. nämnes
f. ggn 882. Den måleriska gamla staden med ung.
Vs av befolkningen ligger på en ö, som med
gatubro och järnvägsbank förenas med
fastlands-delen. Kurort; livlig turisttrafik.
Li’ndåu, Arvid Vilhelm, läkare (f. 1892
23/v), med. lic. 1923, bataljonsläkare vid
Fältläkarkåren 1924, med. dr 1926, doc. i patologisk
anatomi vid Lunds univ. s. å., prof, i allmän
patologi, bakteriologi och allmän hälsovård där
1933, i bakteriologi sedan 1947. L:s till ett
40-tal uppgående arbeten beröra områden inom
patologi, neurologi och bakteriologi. Hans
förnämsta arbete är ägnat frågan om angiomatosis
retinae och dess samband med vissa hjärnsvulster.
Lindberg, sn i Hallands län, Himle hd,
närmast n. om Varberg; 42,26 km2, 1,537 inv. (1952).
Huvudsaki. kustslätt med kala berg. 2,395 har
åker. Egendomar: Lindhov (se d. o.). Nuv.
kyrkan är från 1853. Ingår i L:s och Torpa pastorat
i Göteborgs stift, Varbergs kontrakt. Tillhör
storkommunen Lindberga.
Lindberg. 1) Johan Adolf L., mynt- och
medaljgravör (1839—1916). L. började sin bana
hos Lea Ahlborn på Kungl. myntet, blev 1859
elev vid Konstakad. och arbetade ett par repriser
på P. Tassets ateljé i Paris. Han blev vice-prof.
i teckning vid Konstakad. i Stockholm 1892 och
gravör vid Myntverket 1897. L:s många
medaljer till kongresser o. dyl. samt över personer äro
väl utförda, vanl. i en hård, klar stil, som röjer
påverkan av 1800-talets franska medalj konst.
2) Johan Erik L., den föreg:s son,
medaljgravör (f. 1873 31/i2), studerade vid Konsthögsk.,
hos fadern samt hos J. C. Chaplain, Paris,
mynt-gravör 1916—44, t. f. sekr. vid Konsthögsk. 1920,
ord. sekr. 1922—49, vice-prof. 1930. En måttfull,
väl behärskad realism i L:s medalj porträtt
förenas med en mjukt målerisk skildring av den
gärna allegoriska frånsidessymbolen. Hans
särmärke är ett omsorgsfullt artistiskt och tekniskt
förarbete. L. har också utfört reliefen över
Riksdagshusets portal samt Alfred Nobels byst
(Karolinska inst. 1911).
3) Folke Adolf L., den föreg:s son,
historiker (f. 1903 27/s), fil. lic. 1932, fil. dr 1933 och
doc. 1939, allt vid Stockholms högsk., sedan 1936
föreståndare för Stadshistoriska inst. L. har
framför allt ägnat sig åt svensk stadshistoria.
Bl. a. har han förf, monografierna ”Västerviks
historia 1275—1718” (gradualavh. 1933),
”Linkö
pings historia 1567—1862” (2 bd, 1946; tills, m.
S. Kraft) och ”Hantverkarna. 1. Medeltid och
äldre vasatid” (i ”Den svenska arbetarklassens
historia”, 3:11, 1947) samt varit flitigt verksam
som källutgivare. Utanför stadshistorien har L.
författat bl. a. ”Kunglig utrikespolitik” (1950).
Under 2:a världskriget var L. aktiv inom
organisationen Nordens frihet och 1944—45 red. för
dess tidskr. med samma namn.
Lindberg. 1) Johan August L., skådespelare
och teaterledare (1846—1916). L. var 1865—66
elev vid de kungl. teatrarna, 1866—71 anställd
vid olika sällskap i landsorten, 1871—72 vid de
kungl. teatrarna, 1872—74 och 1876—77 vid
Svenska teatern i Helsingfors, 1876 och 1879—
82 vid Nya (sedermera Svenska) teatern, 1877—
79 vid Elfforsska
sällskapet, även såsom
regissör, ledde 1882—
84 detta sällskap, var
1884—85 anställd vid
de kungl. teatrarna,
även såsom regissör
vid tal scenen, ägnade
sig 1885—88 åt
gästspel, bl. a. i
Köpenhamn, Oslo och
Helsingfors. L. ledde
1888—90 eget sällskap,
1890—93 Stora
teatern i Göteborg, 1893
—94 Svenska teatern i
Helsingfors och 1894—96 åter eget sällskap, var
1897—98 och 1900—01 anställd vid Dramatiska
teatern, 1898—1900 vid Svenska teatern, företog
från 1901 uppläsningsturnéer med Shakespeares
”Stormen” och Goethes ”Faust”, 1911 även till
Amerika, var 1903—06 regissör vid Kungl.
teatern (Operan) och från 1906 anställd vid
Dramatiska teatern.
Bland L:s roller märkas Hamlet, Kung Lear,
Macbeth, Leontes i ”En vintersaga”, Richard II,
Egmont, Daniel Hjort, Gringoire, Brand, Per
Gynt, Guldstad i ”Kärlekens komedi”, Stensgård
i ”De ungas förbund”, Bernick i ”Samhällets
pelare”, Osvald i ”Gengångare”, Hjalmar Ekdal i
”Vildanden”, Rosmer och Kroll i ”Rosmersholm”,
Byggmästar Solness, J. G. Borkman, Olaus Petri
i ”Gustav Vasa” och Levin d. ä. i ”Innanför
murarna”. L. var en av de originellaste och
intressantaste skådespelare Sverige någonsin ägt,
besynnerlig, bisarr, affekterad och med stötande
egendomligheter i röst och deklamation men
fascinerande och i sina bästa stunder djupt
mänsklig. L. förde som teaterledare en utmärkt
repertoar och kämpade bl. a. med entusiasm för
en rätt uppskattning av Ibsen. L. utgav
”Barndoms- och ungdomsminnen” (1915) och ”De
första teaterminnena” (1916). Han var sedan
1884 g. m. L.2). — Litt.: P. Lindberg, ”A. L.”
(1943)-
2) Augusta L., f. Blomstedt, den
fö-reg:s hustru, skådespelerska (1866—1943). Hon
var anställd 1882—84 vid Elfforsska sällskapet,
1888—96 vid av August L. ledda teatrar och
säll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
