- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 13. Kufstein - Longör /
681-682

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Likvidation - Likvidationskassa - Likvidationskommissionen - Likvidator - Lividera, Likviditet - Likvoriststriden - Liköppning - Likör - Liköressens - Lila - Lilaceae - Lilie, Einar - Lilienberg, Albert - Liliencron, Detlev von - Lilienthal, David

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

681

Likvidationskassa—Lilienthal

682

sparbank säges vara i 1., då dess verksamhet ej
längre bedrives för dess ursprungliga ändamål
utan endast för att avveckla dess affärer. L.
verkställes (i motsats till konkursutredning) av
sammanslutningens el. inrättningens egna
förtroendemän, s. k. 1 i k v i d a t o r e r.

Likvidationskassa, börsinst. för avräkning
och avveckling av uppgjorda affärer.

Likvidationskommissionen, ett av Karl XI :s
många reduktionsverk, tillsattes 1680. K:s
uppgift var urspr. att upprätta likvidationer med
kronans fordringsägare, men den fick snart även
i uppdrag att uträkna de ersättningsbelopp, som
skulle utkrävas efter Stora kommissionens och
Kammarkommissionens allmänt formulerade
domar, vartill efter 1686 års riksdag kom
behandlingen av pantegodsen och deras räntor.
Arbetsuppgifterna inskränktes väsentligen genom 1700
års eftergiftsplakat, men kommissionen fortsatte
till 1717, då den upplöstes. Jakob Gyllenborg
blev 1685 L:s ordf, och var länge den drivande
kraften.

Likvidätor, se Likvidation.

Likvidera, Likviditet, se Likvid.

Likvori’ststriden, lärotvist under Erik XIV:s
regering om bruket av vin el. annan vätska (lat.
li’quor) i nattvarden. I brist på kommunionvin
hade man på vissa orter börjat i stället använda
vatten, mjöd el. körsbärssaft (de, som förordade
detta, kallades likvorister). Häremot
uppträdde 1564 ärkebiskop Laurentius Petri och
hävdade, att nattvarden måste inställas, om vin ej
kunde erhållas. Biskop Johannes Ofeegh i
Västerås och calvinisterna i Sverige med Beurreus
i spetsen ställde sig på likvoristernas sida.
Striden avslutades 1565 genom ett gemensamt
uttalande av biskopar och präster: ”Fundamenta nostræ
fidei” etc., i vilket uttryckligen bruket av varje
annan materia än vin förkastades. — Litt.: O.
Norberg, ”Två skrifter från den s. k.
likvoristis-ka striden” (i Strängnäs’ läroverks program 1899).

Liköppning, se Obduktion.

Likör, en starkt sockerhaltig spritdryck,
hållande 25—60 volymprocent alkohol samt smaksatt
med kryddor, växtextrakter, eteriska oljor el.
andra aromatiska ämnen. Beredes antingen
genom digerering av växtdelar (bär, skal, kärnor,
blad o. dyl.) med sprit och den erhållna
tink-turens försättande med sockerlösning el. genom
tillsats av sprit och socker till fruktsalt,
frukt-etrar, eteriska oljor o. dyl. Allmänt kända
likörsorter äro anisette (anissmak), crème de cacao
(chokladsmak), curaqao (pomeranssmak),
mara-schino (körsbärssmak), munk el. benediktiner
(smaksatt med diverse örter och kryddor,
däribland kryddnejlika). En av de förnämsta 1. är
vidare chartreuse; i receptet, som befinner sig i
ordensgeneralens förvar, ingå 130 olika
växtin-gredienser jämte utsökt konjak.

Liköressens. 1) Essens för smaksättning av
likör. — 2) Färdigberedd blandning av
ingredienser till någon likör med undantag av erforderlig
sprit, som måste tillsättas särskilt.

Lila (fr. lilas), eg. syren (färgad), blekviolett.

Liliäceae, bot., se Liljeväxter.

Lilie, Einar Theodor, skolman och
idrottsledare (f. 1890 26/7), fil. dr i Göteborg 1923,
rektor vid Göteborgs kommunala mellanskola
sedan 1926. L. har bl. a. haft flera förordnanden
som undervisningsråd, var sekr. hos
läroverks-sakkunniga 1931—32, ordf, i Pedagogiska
sällskapet i Göteborg 1936—42 och är sedan 1928
ordf, i kommunala mellanskolornas
rektorsföre-ning. — Själv god idrottsman, har L. uträttat
mycket för skolidrotten och verkat även i andra
idrottsliga sammanhang; han har bl. a. tillhört
Svenska idrottsförb:s styrelse 1921—39, varit
ordf, i Sveriges kvinnliga idrottsförb. 1925—27,
v. ordf, i Internationella kvinnliga
idrottsförb. 1926—34 och ordf, i örgryte I. S. 1932
—38. Han är led. av Riksidrottsförb:s
överstyrelse sedan 1925. — L. har även utg. el. varit
medutgivare av ett flertal läro- och läseböcker,
bl. a. ”Vårt svenska språk i tal och skrift”, 1—3
(1939—47).

Lilienberg, Albert, stadsplaneexpert (f.
1879 15/io). Han var 1907—27 i:e stadsingenjör i
Göteborg och 1927—44 stadsplanedir. i
Stockholm. L. har utarbetat ett stort antal stadsplaner,
bl. a. för Göteborg, Uppsala, Örebro och Bergen.
1929 framlade han en livligt diskuterad
generalplan för Stockholm, som delvis följts, särsk. vad
de v. ytterområdena beträffar, och 1936 en
reg-leringsplan för nedre Norrmalm. L. har ofta
anlitats som prisdomare vid stadsplanetävlingar
och var sakkunnig för 1931 års stadsplanelag.

Liliencron [-kran], Detlev von, frih.,
tysk författare (1844—1909). Han deltog som
officer i krigen 1866 och 1870—71, vistades sedan
en tid i Amerika,
varpå han återvände till
sin nordtyska hembygd
och blev domare. Från
1887 ägnade han sig
helt åt litteraturen. L.
var en av de främsta
bland den tyska
lyrikens förnyare på
1880-talet. Han fann
rätt sent sin egen ton
och en självständig
stil men uppenbarade
då en av program
och teorier
oberoende originalitet.

Hans lyrik har en heroisk-junkerlig prägel. Han
skildrade också hembygdens landskap, den
hol-steinska heden, kusten och Nordsjön med elementär
stämningsstyrka. Skr.: ”Adjutantenritte” (1884),
”Der Heidegänger” (1890) m. fl. diktsamlingar,
ett lyriskt ”epos”, ”Poggfred” (2:a, utvidgade
uppl. 1904), åskådliga realistiska krigsskildringar,
”Unter flatternden Fahnen” (1888) m. fl., dåliga
romaner och svaga dramer; saml. arbeten i 8 bd
1911—13, brev i 4 samlingar 1910—25. —
Mo-nogr. av FI. Spiero (1913) och H. Maync (1920).

Lilienthal [lidjanbål], David Eli,
amerikansk jurist och förvaltningsexpert (f. 1899).
L. blev 1933 en av dir. för Tennessee Valley
Authority och var 1941—46 ordf, i dess styrelse.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:18:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffm/0421.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free