Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lebrun, Albert - Lebrun, Charles - Lebrun, E. L. - Lecanora - Le Cateau - Lecce - Lecco - Lech - Lech, Halvar - Le Chatelier, Henry - Le Chateliers princip el. Le Chatelier-Brauns princip - Leche, släkt - Leche, 1. Wilhelm - Leche, 2. Mia Leche Löfgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
499
Lebrun—Leche
500
meningsmotsättningar mellan den senare och L.,
i det Pétain vägrade lämna Frankrike, medan L.
önskade bege sig till Algeriet för att därifrån
fortsätta kampen mot Tyskland och hotade
Pétain att där bilda en ny regering, om denne icke
deltog i flykten. Först efter starka påtryckningar
från Lavals sida uppgav L. sin föresats och
stannade i Frankrike. Redan ll/i lät emellertid Pétain
L. veta, att han själv för framtiden fungerade
som statschef. L. fördes 1943 som fånge till
Tyskland men frigavs s. å. och återvände till
Frankrike, där han levde tillbakadraget till sin
död.
Lebrun [labro’], Charles, fransk konstnär
(1619—90). Han begav sig 1642 tills, m. Poussin
på en treårig studieresa till Rom. Efter
återkomsten till Paris deltog L. i grundandet av
Académie des beaux-arts, sysslade sedan med
dekorationsarbeten i Paris’ kyrkor och palats
samt utförde därjämte ett stort antal porträtt och
stafflibilder. 1658 fick L. i uppdrag att smycka
slottet Vaux-le-Vicomte. Han blev 1663 chef
för de kungl. konstsamlingarna och
gobelängmanufakturerna. Med en talrik medarbetarstab
utförde han den dekorativa utsmyckningen av
gemaken i Louvren och Versailles (se bild 4 å pl.
vid Barock) samt gjorde utkast till
trädgårds-skulpturer, fontäner m. m. L:s betydelse ligger
i den utomordentligt viktiga roll han spelade
såsom smak- och stilbildare inom hantverket. Han
är denna konstepoks monumentala
universalpersonlighet, som påtvingade konstlivet en enhetlig
prägel och blev skaparen av Ludvig XIV :s stil.
— Monogr. av P. Marcel (1909).
Lebrun [labro’], E. L., målarinna, se
Vigée-Lebrun.
Lecänora, bot., se Manna.
Le Cateau [la katå’], se Cateau.
Lecce [le’t/e], stad i sydöstligaste Apulien,
Italien, 10 km från Adriatiska havet; 61,000 inv.
Textilindustri. Från romartiden kvarstå bl. a.
resterna av en amfiteater.
Lecco [le’kkå], stad i n. Italien, vid s. ö.
ändan av Comosjön 45 km n. n. ö. om Milano;
41,000 inv. Rester av medeltida befästningar.
Lech [lä’^], högerbiflod till Donau, upprinner
i Vorarlberg i Tyrolen, omkr. 1,800 m ö. h.,
genomflyter Lechdalen samt rinner genom Bayern
åt n. förbi Augsburg. Längd 270 km. L. är
ej segelbar och flottning besvärlig. — Vid Rain,
nära L:s förening med Donau, ägde Gustav II
Adolfs övergång av floden rum 5 april 1632. I
striden blev Tilly dödligt sårad.
Lech [lä’k], Joel Christer Halvar,
ämbetsman (f. 1894 15/o), jur. kand. 1912, assessor vid
Stockholms rådhusrätt 1923, rådman där 1936,
justitieråd sedan 1944. L. var även krigsdomare
1941—44.
Le Chatelier [la fatalje’], Henry Louis,
fransk metallurg (1850—1936). Han bestred från
1877 åtskilliga professurer vid École des mines,
Collège de France och Sorbonne i kemiska
discipliner och företog banbrytande undersökningar
rörande järnets metallurgi. L. var en av
föregångsmännen inom metallografien.
Le Chateliers princip [la Jatalje’s] el. L e
C h a t e 1 i e r-B r a u n s princip, ett av H.
L. Le Chatelier och F. Braun samtidigt (1887)
gjort uttalande om förhållandena vid stabil
jämvikt, som kan formuleras sålunda: ”Varje yttre
påverkan framkallar i en kropp el. i ett system,
som är i stabil jämvikt, en förändring av sådan
riktning, att på grund av denna förändring
kroppens el. systemets motstånd mot den yttre
påverkan förstoras.”
Leche [lä’ke], skånsk släkt, urspr. från
Själland, inkom med kyrkoherden i Barkåkra Frans
L. (d. 1685).
1) Jakob Wilhelm Ebbe Gustaf L.,
zoolog (1850—1927). Han var docent i Lund 1876
—80 samt därefter lärare och 1884—1918 prof,
vid Stockholms
högskola, vars zootomiska
institut han från
början gav en utmärkt
organisation.
Lärjunge till Gegenbaur,
följde han livet
igenom dennes program
att genom jämförelse
av samma organ hos
högre och lägre
djurformer rekonstruera
de förras utveckling
ur de senare. Han
skrev bl. a. ”Zur Ent-
wicklungsgeschichte
des Zahnsystems der Säugetiere” (3 dir, 1895—
1907). Med särskild iver förfäktade L.
antagandet av förvärvade egenskapers ärftlighet. L. var
en kulturpersonlighet med betydande inflytande;
darwinismens utvecklingsteorier gällde för
honom som omotsägliga bevis för mänsklighetens
framåtskridande, och han hävdade sin liberala
framstegstro i mästerlig form i populära skrifter
(”Människan”, 1909) och i föreläsningar, t. ex.
på Arbetarinstitutet i Stockholm. I dettas styrelse
var han 1897—1922 ordf.
2) Ebba Maria (M i a) Lovisa L. L ö f g r e n,
den föreg:s dotter, publicist och författarinna (f.
1878 lo/io). L. tog bestämmande intryck av den
radikala inställning, som kännetecknade hennes
far, och påverkades bl. a. av sin lärarinna Ellen
Key. L. deltog 1914 i bildandet av Frisinnade
kvinnor och har som journalist och skribent
arbetat bl. a. för
fredsidén och mot
nationalistiska strömningar.
Hon deltog i bildandet
av Internationella
kvinnoförbundet för fred
och frihet (IKFF) i
Haag 1915 och har
sedan dess verkat i dess
svenska sektion; hon
är v. ordf, i
centralstyrelsen sedan 1946
samt var 1942—50
ordf, i
Göteborgskret-sen. Hon deltog 1916
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
