Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristologi - Den gammalkyrkliga kristologiska dogmbildningen - Kristtorn - Kristus - Kristusmonogram - Kristusorden - Kristussymboler - Kristvalla - Krita, skrivkrita - Kritbruksbolaget i Malmö, ab.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
855
Kristtorn—Kritbruksbolaget i Malmö, ab.
856
(Kristus skenmänniska), som under inflytande av
mysteriefromheten tidigt framträda samt sedan
möta inom gnosticismen och hos Marcion, vidare
all k. av modalistisk typ, en riktning med
utomordentligt stort inflytande, vilken ville betrakta
förhållandet mellan Gud och Kristus såsom ett
rent identitetsförhållande. I försvagad form
fort-sättes denna kristologiska typ efter Nicaea av
monofysitism (en-naturslära: Kristus har
i grunden endast ”gudomlig natur”), efter
Chal-kedon av monoteletism (Kristus har endast
gudomlig vilja) och besläktade företeelser. Mot
dylika tendenser fastslog kyrkan i den berömda
Chalkedonformeln (451), att Kristus ägde en
person, odelad och oskiljaktig, men att i denna
person funnos två ”naturer”, den gudomliga och
den mänskliga, som icke få sammanblandas eller
förvandlas.
Medeltidskyrkan fasthöll troget vid de
gammalkyrkliga kristologiska formlerna, dock så
att kontakten med deras religiösa grundval blev
allt svagare. Först Luther väckte det gamla
kristologiska grundmotivet till nytt liv med sin
syn på den genom tron allena, d.v.s. genom
Kristus allena, grundlagda gudsgemenskapen. I
själva verket är Luthers rättfärdiggörelselära och
sola-fide-tanke ett fördjupat uttryck för samma
religiösa inställning, som urkristendomen sökte
uttrycka med sin Kristusbekännelse och
inkarna-tionstanke. De senaste århundradenas
k. har ofta sökt sig andra orienteringspunkter.
Man har fäst sig mindre vid Jesu person än vid
hans intellektualistiskt uppfattade lära
(upplysningstiden) el. framställt honom som
mänsklighetens ”urbild”, som genom sitt städse obrutna
guds-medvetande ger uttryck åt det ideala religiösa
förhållandet och vilkens frälsande betydelse
består däri, att han upptar de troende i sitt
guds-medvetandes kraft (Schleiermacher). Man har i
Kristus velat se realiserandet av
”gudsmänsklig-hetens princip” (F. Hegel, F. C. Baur, den
spekulativa teologien), el. man har riktat
uppmärksamheten på ”den historiske Jesus” (den ritschlska
teologien, se A. Ritschl och W. Herrmann). De
senaste decenniernas forskning har banat vägen
för en bättre förståelse för de religiösa
motiv, som ligga till grund för den
gammalkyrkliga k. —• Litt.: G. Aulén, ”Den kristna
försoningstanken” (1930); A. Nygren, ”Försoningen”
(1932); M. Werner, ”Die Entstehung des
christ-lichen Dogmas” (1941).
Kristtorn, bot., se Aquifoliaceae.
Kristus, se Jesus Kristus.
Kristusmonogram, förkortning av namnen
Jesus och Kristus, nyttjat som symboliskt tecken
i stället för Kristusbilder el. som förklarande
bi-hang till dylika. Den vanligaste formen är
sammanställd av de två första bokstäverna i det
grek, ordet Xqiotoq (Christo’s), vanl. hopsatta
till -P eller Begynnelsebokstaven i det grek,
ordet Igoov? (Jesus) infogas stundom, varvid
monogrammet får formen *. Genom korsformen
blir symbolen ytterligare fördjupad. Ett annat k.
är A och Q (el. a och co), Alfa och Omega, första
och sista bokstäverna i grekiska alfabetet, A och
Kristusmonogram på en
forn-kristen sarkofag. Museo
Laterano, Rom.
O, stundom
förekommande tillsammans med det förra
k. och syftande på ■
Jesus som
”begynnelsen och änden”
(Joh. upp. 22:13;
jfr 1:8). Ett senare
k. är IHS, vanl.
uttytt Jesus
Homi-num Salvator
(Jesus, människomas
frälsare) el. In
Hoc Signo
(underförstått vinces, I
detta tecken skall
du segra); flera
andra tolkningar
finnas, ss. den svenska allmogetolkningen Jesus,
Herrens Son. Detta sista på kyrkliga föremål
ytterligt ofta förekommande k. blev särsk.
populärt genom Bernardinus’ av Siena predikningar
över Jesu namn (och är även Serafimerordens
devis).
Kristusorden, portugisisk, påvlig och
brasiliansk orden. Stiftades i Portugal som andlig
rid-darorden och stadfästes av påven 1319. Orden
sekulariserades 1789 och upphävdes i Portugal
1910. Med portugisiska dynastien kom K. till
Brasilien men upphävdes där 1890. Om den
påv-liga K. se Orden.
Kristussymboler. Som symbol för Kristus
användes redan på 100-talet bilden av en fisk
(grek, ichthfs). Tidigt förekommer också
lammet med hänsyftning på Joh. 1: 29 och Upp. 5:
6; det är ofta försett med kors el. korsfana.
Dessutom framställes Kristus symboliskt i
gestalt av ett lejon, kopparormen,
enhörningen, vinstocken o. s. v. Som
gammaltestamentlig prototyp för Kristi seger över
dödsriket framställes Simson, uppbrytande
lejonets käftar. Under den äldsta kristna tiden
symboliseras Kristus stundom av O r f e u s.
Kristvalla, sn i Kalmar län, N. Möre hd n. v.
om Kalmar; 118,85 km2, 1,019 inv. (1952).
Ge-nomflytes i s. av Ljungbyån. 1,341 har åker. K.
är huvudsaki. skogsbygd. Kyrkan är från 1795.
Pastorat i Växjö stift, N. Möre kontrakt; tillhör
storkommunen Madesjö.
Krita, skrivkrita, en mjuk och jordartad
kalksten, främst bildad under senontiden av
krit-perioden; finnes i n. Tyskland, Danmark, Skåne,
n. Frankrike, s. England och Irland. Vanl. finnes
i skrivkritan flinta som bollar el. lager. K. är
bildad väsentligen av foraminiferskal och
kokkoliter samt mycket fint amorft kalkslam.
Senare undersökningar ha visat, att skrivkritan är
bildad på ganska ringa djup, knappast 200 m.
Kritbruksbolaget i Malmö, ab., grundat 1914,
tillverkar slammad krita, ävensom produkter
härav (vid ab. Svenska färg- och kritverken,
Göteborg). Företaget är huvudintressent även i Kvarn
-by jordbruks ab. K. bildades som en
sammanslutning av 6 skånska kritbruk, av vilka de äldsta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
