- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Fjärde upplagan. 12. Karl - Kufra /
493-494

(1951) [MARC] - Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kolera - Koleriker - Kolerin - Kolesteatom - Kolesterin - Kolficka - Kolföreningar - Kolgujev - Kolhapur - Kolhydrat

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

493

Koleriker—Kolhydrat

494

antal personer samtidigt. — Då vibrionerna
kommit in i tarmkanalen och förökat sig tillräckligt,
uppstår en inflammation av tarmens slemhinna.
Någon gång inställer sig endast en lätt och
hastigt övergående diarré, den lindrigaste formen.
I regel inträder dock en våldsam diarré med
ofta upprepade, häftigt påkommande,
risvatten-liknande uttömningar, följda av svår törst,
mat-tighet och kramp i vaderna, den medelsvåra
formen, stundom kallad k o 1 e r i n. Inträder icke
förbättring, inställer sig den svåra formen,
stadium algidum, som karakteriseras av svår kramp
i muskulaturen, cyanotisk blåröd hudfärg, kalla
extremiteter, våldsamma kräkningar och diarréer,
hj ärtsvaghet med dålig puls samt
intorknings-symtom. Detta stadium kan ibland inträda
omedelbart. I regel överlever ej patienten den svåra
formen. Inkubationstiden räcker i—3 dagar.
Behandlingen går ut på att genom stora,
subku-tana el. intravenösa, infusioner av
koksaltlösning motverka vattenförlusten.
Hjärtverksamheten måste understödjas och värmeförlusten
motarbetas. Sulfapreparat och streptomycin synas
kunna vara av ett visst understödjande värde vid
behandlingen. Chloromycetin anges verksamt,
åtm. vid behandling av experimentell k. hos möss.
Av största betydelse äro åtgärder för
förhindrande av k:s spridning. Alla personer, som
komma från smittad ort, isoleras och undersökas
på förekomsten av koleravibrioner. Kolerasjuka
isoleras och utskrivas icke, förrän
uttömningarna vid upprepade tillfällen visat sig vibrionfria.
Under epidemitid är det av vikt att uppspåra
friska bacillbärare och undersöka alla fall av
även den lindrigaste diarré. All uppmärksamhet
måste riktas på att dricksvattenförhållandena äro
absolut oklanderliga. Redan tidigt försöktes
vaccination mot k., till en början med levande
bakterier, numera endast med dödade. Framför
allt erfarenheterna under 1 :a världskriget
visade klart, att koleravaccineringen är av god
pro-fylaktisk verkan.

2) Inhemsk el. sporadisk k. (cholera
nostras), d. v. s. akut tarmkatarr med diarré,
förorsakas av paratyfus- och andra infektioner.

3) Cholera infantum, barnkolera (se d. o.).

4) Om hönskolera se Hönssjukdomar.

Koleriker (av grek, cholè, galla), gallsjuk,
uppbrusande, häftig person, snar till vrede. —
Adj.: Kolerisk.

Kolerin, se Kolera.

Kolesteatom [-å’m] (av grek, cholè, galla, och
stegar, gen. ste’atos, talg, fett), en tumör, som
hu-vudsakl. består av en gul- el. blåvit,
stearinliknan-de massa, sammansatt av tätt packade,
hornvand-lade celler och (vanl.) mellan dem inlagrat
koles-terin (se d. o.). Typiska k. förekomma mest i
yttre hörselgången, mellanörat och mjuka
hjärnhinnan på undre ytan av hjärnan. De uppkomma
vanl. i anslutning till kroniska inflammationer
med perforation av trumhinnan. Vanl. växa de
mycket långsamt och äro oftast godartade.
Behandlingen är kirurgisk.

Kolesterin (av grek, cholè, galla, och ste’ar,
talg, fett), kolesterol, gal 1 fett, i galla,

hjärna, blod, djurfetter m. m. förekommande
högre cyklisk alkohol, C27H45. OH, som
kristalliserar ur alkohol i pärlemorliknande blad. K.
igenkännes bl. a. på att dess kloroformlösning
med en droppe konc. svavelsyra ger en blodröd
färg (Salkowskis reaktion). Det är
jämte lecitin den förnämsta representanten
för en viktig grupp organiska ämnen, de s. k.
1 i p o i d e r n a. Dessa bilda en aldrig felande
beståndsdel i cellerna och utmärka sig framför
allt därigenom, att de äro lösliga i samma
lösningsmedel som fetterna och olösliga i vatten.
De äro själva goda lösningsmedel för fetter och
spela antagl. härigenom fysiologisk roll som
förmedlare av fetternas transport från cell till cell.

Kolficka, trattliknande behållare av järnplåt
el. betong, placerad så, att kolen kunna direkt
tömmas ned i ångpannerummet el. kolboxarna.

Kolföreningar, eg. sådana ämnen, i vilkas
molekyl kol ingår; numera dets. som organiska
föreningar, ämnen tillhörande den organiska
kemin.

Kolgujev [kalgojif], rysk ö i Ishavet, n. ö.
om Kaninhalvön; 3,500 km2, omkr. 200
samo-jediska inv. K:s inre är tundra och besökes
under sommaren av ryska och syrjänska jägare
och fiskare.

Kolhapur [eng. utt. kaulapo’a], förutv. stat
i Indien på V. Ghats ö. sida; 8,360 km2, 1,092,000
inv. K. uppgick Vs 1949 i prov. Bombay.
Huvudstad Kolhapur (93,000 inv.).

Kolhydrat kallas sedan gammalt en grupp
organiska ämnen, som äro mycket utbredda i
synnerhet i växtriket. De äro kvävefria och
innehålla kol, syre och väte. Syret och vätet
in-gingo i de först kända kolhydraten alltid i
samma förhållande som i vatten, d. v. s. två atomer
väte på en atom syre. Detta förhållande gav
anledning till namnet ”hydrat”. I kemiskt
hänseende utmärka sig k. genom att samtidigt
innehålla alkohol- och aldehydgrupper el.
alkohol-och ketongrupper (se Aldehyder och Ketoner).
De ha därför egenskaper, karakteristiska för
både alkohol-, aldehyd- och ketongrupperna. De
ge t. ex. estrar med syror och reducera Fehlings
lösning el. ammoniakalisk silverlösning. Högre,
mer sammansatta k. uppkomma ur de lägre
genom anhydridbildning. Härvid förstöres
stundom aldehyd- el. ketongruppen, till följd varav
dessa högre k. då ej längre utvisa några
aldehyd- el. ketonegenskaper. — Som ett
internationellt namn för k. har man föreslagit g 1
y-cider. De högre (sammansatta) k. kallas även
disackarider (dubbelsocker) och p o 1
y-sackarider.

K. indelas vanl. i följ. 4 grupper: 1)
sockerarter, lösliga i vatten, med söt smak; 2)
stärkelsearter, lösliga el. svällande i
vatten, utan söt smak; 3) cellulosaarter,
olösliga i vatten, utan söt smak; 4)
gummiarter, växtslem och pektinämnen,
lösliga i vatten till slemmiga vätskor el.
svällande till geléartade massor. Gelébildningen i
sylter och safter förorsakas vanl. av dem. Till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:18:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nffl/0309.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free