Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klöversläktet - Klöverål - Klövja - Klövröta - Klövsadel - Klövsadelkyrkor - Klövsjö - Klövsjöfjällen - km - k. m. (kmt) - K. M. K. - K. M. O. - K. M:t - Knaben - Knack - Knackning - Knackvurst - Knaggrocka - Knalle - Knallebygden - Knallespråk - Knallgas - Knallgasbläster - Knallguld - Knallhatt - Knallkvicksilver - Knallpulver - Knallstubin - Knallsyra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
435
Klöverål—Knallsyra
436
Klöversläktet. I rödklöver, 2 alsikeklöver, 3 vitklöver,
4 skogsklöver, 5 blodklöver.
en riklig honungskälla för bin, samt
två—tre-fröiga baljor med mörkgröna frön. Arten är
allmänt vildväxande och odlad i fodervallar, i
synnerhet på fuktig mark. 3) Vitklöver, T.
repens, en lågvuxen, krypande och rotslående ört
med vita blommor, tre—fyrfröiga baljor med
gula frön. Är till följd av sin förmåga att
utbreda sig och oavbrutet utskjuta nya blad den
viktigaste beståndsdelen i betesvallar. Värdefulla
betesväxter äro även de i Sverige vildväxande
skogsklöver, T. medium, liknande rödklöver
men mindre högväxande, med smalt lansettformiga
småblad och träig stjälk, samt biåsklöver,
7’. fragiferum, som växer vid havsstränder och
liknar vitklöver men har blåslikt uppsvällda
baljor. I sydliga länder, och någon gång i Sverige,
odlas till foder den ettåriga blodklövern,
T. incarnatum, utmärkt av spetsiga, högröda
blomhuvud och ogrenad stjälk.
Klöverål, se Nematoder.
Klövja, forsla varor på hästryggen, lastade
över en klövsadel.
Klövröta (Panari’tium), en särskilt hos
nötkreatur, stundom även hos får och svin
förekommande inflammation i klövspalten, förorsakad av
ett smittämne, som intränger genom smärre
sår-nader i huden mellan klövarna. K. yttrar sig i
stark ansvällning och ömhet med betydande hälta,
och vanl. uppstår brand i huden med vargöring,
som kan tränga ända in i leden. Behandlingen
består till en början i användning av omslag med
Burows lösning el. is och vid inträdande brand
och vargöring noggrann rengöring av såren,
pensling med jodsprit och antiseptiskt sårförband.
Klövsadel, packsadel för varor, som hänga
på dragdjurets sidor.
Klövsadelkyrkor, en särskilt för Öland
egendomlig form av romanska kyrkor med två torn,
ett i ö. över koret och ett i v.
Klövsjö, sn i s. Jämtland, Bergs tingslag,
kring den av Ljungan genomflutna Klövsjön (25
km2, 437 m ö. h.), vid Klövsjöf jällens fot;
496,10 km2, 1,076 inv. (1952). 579 har åker.
Kyrkan av trä uppf. 1795; restaur. 1929. Ingår i
Rätans och K. pastorat i Härnösands stift,
Härjedalens kontrakt; tillhör storkommunen övre
Ljungadalen. — Litt.: G. Ullberg, ”Bönder,
tor-pare och knektar i det gamla K.” (2 bd, 1933).
Klövsjöf jällen, gränsfjäll mellan Jämtland
och Härjedalen, resp. Klövsjö och Vemdalens
socknar, nå med Oxsjövålen i den senare 1,022
m ö. h.
km, off. förk. för kilometer.
k. m. (km; km t), förk. för kopparmynt.
K. M. K., förk. för Kungl. Motorbåt
Klubben.
K. M. O., Kunglig Majestäts Orden.
K. M:t (K. m:t), förk. för Kunglig majestät.
Knaben, molybdengruva i Fjotland hd,
Vest-Agder fylke, Norge, ö. om Kvina, c:a 45 km n.
om Kvinesdals kyrka. Molybdenglans, M0S2,
förekommer här som impregnationer i grå
gnejsgranit.
Knack, ett hasardspel med kort.
Knackning, se Förbränningsmotor sp. 447.
Knackvurst (av ty. Knackwurst), lättrökt
korv av samma storlek och utseende som
lunchkorv men med den skillnaden, att det är
grov-malet kött i k.
Knaggrocka, zool., se Rockor.
Knalle. 1) Skeppsbröd i skorpform, bestående
av torkat rågbröd. 2) Gårdfarihandlare i
Knalle-bygden.
Knallebygden, folklig benämning på
”knallarnas” hembygd, d. v. s. Sjuhäradsbygden (se
d. o.).
Knallespråk, månsing, se d. o.
Knallgas, explosiv blandning av syre och väte.
Vid vattnets sönderdelning med elektrisk ström
erhålles k. i proportionen 2 volymdelar väte och 1
del syre.
Knallgasbläster, en särskilt konstruerad
brän-nare, vari vätgas förbrännes i en syrgasatmosfär.
Knallgaslågans temp. närmar sig 2,ooo°. Den
brukas till smältning av platina, vid blylödning
och vid kvartsglasblåsning.
Knallguld, en kvävehaltig, explosiv
guldförening, NH : Au NH2, som erhålles, när guldsalter
fällas med ammoniak.
Knallhatt, se Tändhatt.
Knallkvicksilver, ett ytterst stötkänsligt
explosivämne. K. är knallsyrans
kvicksilversalt, Hg(CNO),. Enär k. lätt genom slag, låga
el. dyl. bringas att explodera, har det fått stor
användning som initialsprängämne i tändhattar,
sprängkapslar o. dyl.
Knallpulver, består av två sammanklistrade
pappersrondeller, mellan vilka inlagts 4—5 mg
knallsats, bestående av 3 d. kaliumklorat, 1 d. röd
fosfor, 1 d. svavelantimon, 0,25 d. kalisalpeter.
Användes som ammunition för leksakspistoler.
Knallstubin (detonerande stubin) användes som
initiering vid sprängning. K. består av bly- el.
tennrör, fyllda med brisanta sprängämnen, ss.
tetryl el. pentyl, el. också av jutetrådspunnen
stubin med motsv. kärninnehåll.
Knallsyra, se Knallkvicksilver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
