Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kina - Historia - Litt. - Kina (paviljong) - Kinaalkaloider - Kinabark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
303
Kina—Kinabark
304
Chiang Kai-sheks direkta ledning. Även politiskt
har denne efter en schism med Li Tsung-jen
återtagit makten. Ännu under våren 1950
behärskade regeringen även ön Hainan, som emellertid i
april och maj invaderades av kommunisterna.
Samtidigt med de stora kommunistiska
segrarna började den blivande kommuni ststatens
organisation ta fastare form. Alltifrån nyåret 1948
hade Mao Tse-tung i en rad deklarationer
markerat en viss samarbetsvilja; kommunisterna
voro beredda att bilda en koalitionsregering med
representanter för alla demokratiska partier. I
sept. 1948 organiserades en folkregering i n. K.
och i mars 1949 en liknande i centrala K. I
sept. samlades i Peiping ”det kinesiska folkets
konsultativa konferens”, som proklamerade
Peiping som den nya huvudstaden och utarbetade
en provisorisk författning. V10 proklamerades
officiellt bildandet av folkrepubliken K. I de olika
organ, som nu upprättades, togo även
icke-kom-munister säte, främst representanter för den
demokratiska ligan. Mao Tse-tung blev president
i Folkets centrala regerande råd och i det
betydelsefulla Försvarsrådet. Chou En-lai blev som
stats- och utrikesminister ledare för Statens
administrativa råd.
Regeringssidans motgångar fingo tidigt
utrikespolitiska återverkningar. I dec. 1948 reste
ma-dame Chiang Kai-shek till U.S.A. för att utverka
ökad amerikansk hjälp men hade ingen framgång.
Tvärtom stoppades fortsatta utbetalningar av den
redan beviljade hjälpen. Man hade nu i U.S.A.
kommit till insikt om att endast en militär
intervention skulle kunna rädda regeringen, vilket av
politiska skäl var omöjligt. Sovjetunionen åter
hade under inbördeskrigets tidigare skeden
intagit en markerat återhållsam ställning. I okt.
1949 bröt den emellertid sina förbindelser med
nationalistregeringen och erkände i likhet med
sina östeuropeiska allierade den nya
folkrepubliken K. Sovjetunionen har sedan energiskt
påyrkat, att nationalistregeringens representanter
skulle uteslutas ur FN:s säkerhetsråd och andra
organ, där i stället Kommunistkina skulle
inträda. Av övriga makter har England, som har
stora ekonomiska intressen att bevaka i K., jämte
sina dominier i jan. 1950 erkänt
kommunistregimen. De skandinaviska staterna o. a. följde
inom kort exemplet. U.S.A. har däremot dröjt med
sitt erkännande och intagit en alltmer skärpt
hållning, bl. a. som följd av kommunistregimens
markerade uppslutning på Sovjetunionens sida. I
dec. 1948 förklarade sålunda Mao Tse-tung, att
de kinesiska kommunisterna accepterade
Komin-forms program, i april 1949, att de voro beredda
att kämpa på Sovjetunionens sida, om krig skulle
utbryta till följd av Atlantpakten, i juli, att K.
utgjorde en del av den antiimperialistiska
fronten, ledd av Sovjetunionen. I dec. 1949 avreste
Mao Tse-tung till Moskva, där i jan. 1950 även
utrikesministern, Chou En-lai, infann sig. Efter
långvariga förhandlingar slöts 14Æ en
vänskaps-och allianstraktat, som innebar en revision av
1945 års rysk-kinesiska avtal. De båda makterna
sammanslöto sig nu för att förhindra förnyad
aggression från Japans el. någon annan makts
sida. Sovjetunionen utfäste sig att återställa de
manchuriska järnvägarna under kinesisk kontroll,
att dra tillbaka sina trupper från Port Arthur
och avstå från sina intressen i Dairen. Den
gav vidare K. en långfristig kredit på 300 mill.
dollars för inköp i Sovjet. Traktaten följdes
senare av ett i april undertecknat handelsavtal.
Samgåendet mellan det kommunistiska K. och
Sovjetunionen har även kommit till uttryck, när
båda staterna i jan. 1950 erkände Ho Chi-minhs
kommunistregim i Franska Indokina. En ny fas
i utvecklingen inträdde i och med Koreakrigets
utbrott i juni 1950. I okt. s. å. sattes
kommunistkinesiska trupper in till nordkoreanernas hjälp,
och därmed skärptes förhållandet mellan K. och
framför allt U.S.A. (se vidare Korea). 1951
tvangs Tibet till underkastelse.
Litt.: F. v. Richthofen, ”China” (5 bd jämte
atlas, 1877—1912); E. Nyström, ”Det nya K.”
(2 bd, 1913—14); M. Cable och F. French,
”China, her life and her people” (1946); T.
Ch’èn, ”Population in modern China” (s. å.);
G. F. Winfield, ”China, the land and the people”
(1948); P. Chang, ”Agriculture and
industria-lization” (1949). — J. G. Andersson, ”Gula
jordens barn. Studier över det förhistoriska K.”
(1932), ”Researches into the prehistory of the
Chinese” (1943). — B. Karlgren, ”K.” (i
”Världshistoria”, utg. av S. Thunberg och S. E. Bring, 15,
s. å.), ”Maktkampen i Fjärran östern” (1939);
R. Grousset, ”Histoire de 1’Extréme-Orient” (2
bd, 1929; med stor bibliogr.); O. Franke
”Ge-schichte des chinesischen Reiches” (hittills 4 bd,
1930—48); K. B. Westman, ”Östasien” (i
”Världshistorien skildrad i dess kulturhistoriska
sammanhang” under red. av H. Almquist, 9, 1934);
C. P. Fitzgerald, ”China, a short cultural
histo-ry” Ö935) J J- Homer, ”Dawn watch in China”
(s. å.; sv. övers. ”Gryning över K.”, 1942); H.
Forman, ”Report from red China” (1945; sv.
övers. 1948), ”Changing China” (1948); K. S.
Latourette, ”The Chinese, their hi story and
cul-ture” (3:e uppl. 1946; med rik bibliogr.); P. E.
Eckel, ”The Far East since 1500” (1947; med
utförlig litt.-översikt): A. Clegg, ”New China,
new world” (1949; sv. övers, s. å.).
Kina, paviljong (”Kina slott”) vid
Drottningholm (se d. o., sp. 32).
Kinaalkaloider, alkaloider (se d. o.), vilka
förekomma i kinabark (se d. o.) och en del
kinaträdet närstående växter. Främst bland dessa k.
märkes kinin (se d. o.), vidare inemot ett tjog
andra, däribland kin i din (se d. o.), isomert
med kinin, samt c i n k o n i n och det därmed
isomera c i n k o n i d i n.
Kinabark, Co’rtex cinchönae, barken av flera
arter av släktet Cinchona, tillhörigt fam.
Rubia-ceae. Den utgör en av våra värdefullaste droger.
K. kom omkr. 1640 från Sydamerika till Europa.
Där spreds den av jesuiter, varför pulvret även
kallades j e s u i t p u 1 v e r. F. n. odlas kinaträd
och produceras den största mängden k. i
Indonesien. — Enl. Sv. farmakopén skall k. på
apoteken utgöras endast av bark från odlade Cin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
