Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karpfiskar - Karplaxar - Karplöss - Karpogon - Karprygg - Karpsläktet - Karpus - Karré (carré) - Karren - Karrer, Paul - Karriol - Karriträd - Karriär - Karroo - Karrooformationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
Karplaxar—Karrooformationen
90
välsmakande men benigt. Bitterlingen (se
bild vid d. o.), Rhodeus amarus, lever likaledes
i Mellaneuropas floder men når endast en längd
av omkr. 5 cm. Den är en omtyckt akvariefisk.
Honan bär under lektiden ett långt
äggläggnings-rör. Skärkniven, Pelecus cultratus, har en
från sidorna starkt hoptryckt kropp. Den fångas
stundom utanför Blekinges kust. Längd 40—50
cm.
Karplaxar, Characi’nidae, en fam. av
benfiskarna, i sydamerikanska och afrikanska floder.
Utom ryggfena ha de flesta en fettfena liksom
laxarna. Somliga av dem, ss. e 1 d k a r p 1 a x e n,
släktet Pyrrhulina, och fyrkantsfenorna,
släktet Tetragonopterus, hållas som akvariefiskar.
Fruktade rovfiskar äro de sydamerikanska
såg-karplaxarna, t. ex. p i r a y a n, Pygocentrus
piraya.
Karplöss, Branchiüra, en grupp kräftdjur av
ordn. loppkräftor, Copepoda. De centimeterlånga
djuren klamra sig fast vid sötvattens fiskar, ur
vilka de suga näring genom ett med lång gadd
försett sugrör. På karpar, gäddor m. fl. äro
arter av det hithörande släktet Argulus vanliga.
Karpogon [-å’n], bot., benämning på de
honliga fortplantningsorganen hos rödalger och lavar.
Karprygg, den felaktighet i ryggens form hos
hästar, som visar sig däri, att profilkonturen i
ländtrakten bildar en mer eller mindre tydlig
båge uppåt.
Karpsläktet, Cyprinus, tillhör fam. karpfiskar
(se d. o.) och igenkännes på fyra skäggtömmar
vid överkäken samt på kraftiga, i bakre kanten
tandade taggstrålar framtill i rygg- och
analfe-norna. Den vanliga karpen, C. carpio, är på
ryggen mörkt brungrön, på sidorna mässingsgul och
på buken gulvit. Fenorna äro mörka. Den kan
bli över meterlång. Födan utgöres av maskar,
insektlarver, växtrester o. dyl. Som vild
förekommer den i mellersta Asien och Sydeuropa
men har införts i de flesta länder i Europa samt
i Nordamerika och Australien. Ett flertal raser ha
uppstått under tidernas lopp, ss. s p e g e 1 k a
r-pen med få men mycket stora fjäll och läd
erkar pen, som helt saknar fjäll. Den vilda
karpen har fullständig fjällbeklädnad, f j ä 11 k a r p.
Spegelkarp (överst) och fjällkarp.
För fullständig karpodling krävas olika
slag av dammar (k a r p d a m m a r).
Lekdammarna äro små, grunda dammar med gräsbevuxen
botten. De fyllas med vatten först i maj el. juni,
då de skola användas, och besättas vanl. med en
hona och två hannar, som upptagas omedelbart
efter leken. Då ynglet kläckts, överföres det i
s. k. sträckdammar och sedan i tillväxtdammarna.
Övervintringen sker också i särskilda dammar.
I regel hålles karpen endast så länge, att den
uppnått säljbar storlek, vid omkr. tre års ålder. De
största karpdammsanläggningarna i Europa
finnas i Tyskland, Tjeckoslovakien, Jugoslavien och
F rankrike.
Karpüs (av fr. capuce, kapucinmunkarnas
spetsiga huvudbonad, dimin. av mlat. capa, kåpa),
mössa med nedfällbara klaffar eller öronskydd
på sidorna; även namn på huvudbonad av
grövre tyg.
Karré (carré), fyrkant. Om den militära
formeringen k. el. f y r k a n t se d. o. —
Fläsk-karré kallas ett fyrkantigt stycke av ”halva
sadeln” på ett svin; serveras stekt med sås el.
kastanj epuré. — Även inom textilkonsten
beteckning för rutiga mönster.
Kärren, se Karst.
Karrer, Paul, schweizisk kemist (f. 1889),
prof, i Zürich 1919, upptäckte tills, m. P.
Ehr-lich de viktiga
preparaten silver- och
kop-parsalvarsan, har
sedan gjort en rad
betydelsefulla insatser
inom den organiska
kemin, särsk. rörande
kolhydrater och
karo-tinoider, samt inom
vitaminforskningen. K.
erhöll 1937
Nobelpriset i kemi tills, m. W.
N. Haworth. K. har
utg. ”Lehrbuch der
or-ganischen Chemie”
(1928, io:e uppl. 1948).
Karriöl (fr. carriole, dim. av lat. ca’rrus,
vagn), ensitsigt åkdon på fjädrar och två höga
hjul; särsk. använt i Norge före bilismens tid.
Karriträd, bot., se Eucalyptus. ’"
Karriär, hästens snabbaste lopp, fyrsprång;
levnadsbana, befordran.
Karroo [eng. utt. karö’], hottentotska, ”torr
trakt”, ”hård jord”, det av karrooformationen
(se d. o.) uppbyggda taffellandet i Sydafrika.
Karrooformationen [eng. utt. karö’-] (av
Karrooöknen), sammanfattning av i Sydafrika
förekommande avlagringar, tillhörande den yngre
delen av den paleozoiska gruppen och den äldre
delen av den mesozoiska. De äro fastlands- och
sötvattensbildningar i orubbat läge och tillhöra
Gondwanasystemet. K:s mäktighet är betydande,
störst i s. och beräknas där till 8,000—9,000 m.
I s. är också Dwykakonglomeratet utbildat, en
från övre karbon härrörande moränavlagring, en
tillit, som också mångenstädes kan iakttagas,
vilande å den räfflade hällen, ett bevis på den stora
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
