Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karmöy - Karmak - Karnap - Karnation - Karnaubapalm - Karnaubavax - Karneades - Karneol, carneol - Karneval - Karnis - Karniska alperna - Karnivorer - Karobträd - Karoli församling, Malmö Caroli församling - Karolin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
Karmöy—Karolin
76
Chonsus tempel i Karnak.
Karmöy [-oi], ö i Rogaland fylke, Norge, n.
om Boknfjords mynning; 174 km2; 16,500 inv.;
flack och välodlad i n. och v., skild från fastlandet
genom det smala Karmsund. Rikt vårsill fiske.
Svavelkisgruvor. På sydspetsen ligger
Skudenes-havn (1,300 inv.), på ö. kusten Kopervik (1,700
inv.), båda ladesteder. Dessutom märkes på v.
kusten fiske-tätorten Åkrahamn (1,500 inv.).
Kopervik är Norges största lotsstation.
Ka’rnak, by i övre Egypten på ö.
Nilstran-den, med betydande ruiner av det gamla Tebe.
Om det stora Amontemplet se Egyptisk konst,
sp. 334. Det började byggas under 12 :e dynastien
(omkr. 2,000 f. Kr.), uppfördes huvudsaki. av
i8:e dynastiens konungar (1580—1380 f. Kr.)
och erhöll tillbyggnader av en mängd efterföljare
ända in på ptolemaiernas tid. Det bildar en
avlång rektangel av ända till 350 m längd samt
90—-loo m bredd. Bland övriga tempel i K.
märkas Thotmes III :s stora festtempel med
ovärderliga skatter av skulpturer och inskrifter samt
Chonsus tempel. Litt.: G. Legrain, ”Les temples
de K.” (1929).
Karna’p (trol. av lat. canapèum, liksom k
a-napé; ty. Erker), ett med tak och fönster
försett altan- el. tornliknande utsprång på byggnad.
K. kallas ibland burspråk (se bild vid d. o.), ehuru
därmed avsågs sådant k., varifrån burspråk
kungjordes.
Kamatiön (lat. carnatio, hull, till ca’ro, kött),
”köttfärg”; hudens färg på en målning av
människokroppen (porträtt, naketmåleri).
Karnåu’bapalm, se Vaxpalmer.
Karnåu’bavax, ett gulgrått växtvax från
Brasilien. K. begagnas som tillsats till skokräm,
bon-vax, brevlack m. m.
Kame’ades (grek. Karnea’des), grekisk
filosof (omkr. 214—omkr. 129 f. Kr.). K. bekämpade
stoicismen, var skeptiker och förnekade den
absoluta vissheten. Även i K:s filosofi återfinnes den
hellenistiska filosofiens allmänna tendens att sätta
det praktiska över det teoretiska.
Karneöl [el. -å’l], carneöl, röd varietet av
ädelstenen kalcedon.
Karneval (fr. carnaval, it. carnevalc, av
omstridd härledning), urspr. namn på den av
lustbarheter och maskeradupptåg betecknade tiden
mellan trettondag jul och askonsdagen. Senare
inskränktes k. till tre—åtta dagar omedelbart före
askonsdag. Olika bruk vid k. härstamma
otvivelaktigt från gamla hedniska vårfester och äro både
av germanskt och grekiskt-romerskt ursprung.
Festtåg och storartade gästabud hörde, särskilt
under medeltiden, till k:s rätta firande. Redan
före reformationen hade dock myndigheterna sökt
sätta en gräns för k:s utsvävningar, och i de
flesta protestantiska länder undertrycktes den.
Endast i Italien, särskilt i Rom, har k. hållit sig
uppe, och den utgör där fortfarande en allmän
förlustelse för alla samhällsklasser. I Tyskland
kommo karnevalsupptågen, där kallade Fasching,
att utöva stort inflytande på den dramatiska
konstens utveckling. Under 1800-talet upplivades k.
i några av Tysklands katolska städer, Mainz,
Bonn, Köln, Düsseldorf, München m. fl. I
senaste tid har k. i Nizza blivit ryktbar.
Karnis (grek. koroni’s, böjd, krökt), list med
S-formig profil.
Stigande kallas
k., då den övre
delen skjuter
framom den undre,
fallande, då
förhållandet är
om
vänt. Stigande k. förekommer i byggnadskonst,
snickeri o. a. som krönande el. bärande list,
fallande k. som list på socklar och baser.
Ka’miska alperna, se Alperna, sp. 368.
Karnivorer [-vå’-], se Insektätande växter.
Karöbträd, dets. som johannesbrödträd.
Käroli församling, Malmö Caroli
församling, upplöstes 1949 och uppdelades på S:t
Pauli, S:t Petri och Kirsebergs församlingar.
Karolin (av lat. Cärolns, Karl). 1)
Benämning på Karl XII:s krigare. — 2) Namn på
svenska mynt. A) Ett guldmynt med valören
”16 marek svenska”, även benämnt carolin,
präglades vid myntverket i Stockholm 1606—11
samt 1615 och 1624. — B) K. av guld
präglades 1868, 1869, 1871 och 1872,
överensstämmande i såväl halt som vikt med de kurserande
guldmynten på 10 frcs i Frankrike m. fl. till den
latinska myntkonventionen av 1865 anslutna
länder. Guldhalten var 9/io, och varje myntstycke
vägde 3,2258 g. Avsikten med detta myntslag var
att förbereda och underlätta Sveriges övergång
till guldmyntfot med francen som myntenhet. —
C) De markmynt av silver, som slogos enl.
1664 års myntordning, gingo i rörelsen under
benämningen karolinmynt. Valörerna voro 8,
4, 2 och 1 mark. 8-marken kallades f y r d u
b-b e 1 k. el. d u k a t o n, 4-marken dubbel k.,
2-marken k. och 1-marken halv k. Under
Fredrik I :s regering kallades dessa mynt fredriker
och under Adolf Fredriks regering såväl
adol-finer som karoliner. — D) 1718, och
endast detta år, utmyntades i Stockholm ett nytt
slags k. i silver med samma finhet som de
lägre valörerna av det äldre karolinmyntet men
av lägre vikt. Dessa karolinmynt buro i prägeln
såväl valörerna 4, 2 och 1 k. som valörerna 2, 1
och V2 dal. smt.
Karnisprofiler; t. v. stigande,
t. h. fallande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
