Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kafka, Franz - Kafka, Gustav - Kaflås - Kaftan - Kaga - Kagalen - Kagan - Kaganovitj, Lazar Mojsejevitj - Kagawa, Toyohiko - Kagera - Kagg, ätt - Kagg, Lars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
767
Kafka—Kagg
768
övers. 1949), ”F. K:s Glauben und Lehre”
(1948); H. Tauber, ”F. K.” (1941), ”F. K. An
interpretation of his works” (1946). Jfr även
essäer av J. Edfelt i ”Strövtåg” (1941) och K.
Vennberg i ”Horisont” (1944).
Kafka, Gustav, tysk filosof och psykolog
(f. 1883), numera prof, i Würzburg. K. har
utg. ”Geschichte der Philosophie in
Einzeldar-stellungen” (38 bd, 1921—33) och däri författat
”Die Vorsokratiker” (1921), ”Sokrates, Platon
und der sokratische Kreis” (s. å.), ”Aristoteles”
(1922) samt ”Der Ausklang der antiken
Philosophie und das Erwachen einer neuen Zeit”
(1928; tills, m. H. Eibl). K. har även arbetat
inom djurpsykologien (”Einführung in die
Tier-psychologie”, 1913) och utg. ”Handbuch der
ver-gleichenden Psychologie” (3 bd, 1922). Bland
övriga arbeten
märkes ”Naturgesetz,
Freiheit und
Wunder” (1940).
Kaflås, gods, se
Kavlås.
Kaftan, långrock
med vida ärmar, ett
asiatiskt överplagg,
som bäres av såväl
mongoler och tatarer
som turkar och
judar. I Sverige även
namn på prästrock,
som förr var sydd
ung. som en kaftan.
Kaga, socken i
Östergötlands län,
Hanekinds hd, vid
Roxen v. n. v. om
Linköping; 18,39 km2,
532 inv. (1952). K.
är slättbygd och
begränsas i n. av
Svartån; 959 har
åker. Egendomar:
Gerstorp, Gillberga
och Alguvid.
Kyrkan är en av Öster-
götlands bäst bevarade av typiskt romansk
prägel (med absid samt torn i v.), över de gotiska
valven finnas romanska väggmålningar (11
ootalets senare del). Ingår i Kärna, K. och
Ledbergs pastorat i Linköpings stift, Domprosteriet;
tillhör storkommunen Käma.
Kagälen (eg. av hebr. kähäl, församling), en
hemlig sammanslutning i Finland, som där
väsentligen organiserade motståndet mot
Bobrikovregi-men. Den bildades 1901 och fick genom en
vittut-grenad organisation småningom ledningen av den
hemliga politiken i sin hand, utgav politiska
broschyrer, bearbetade opinionen i hem- och
utlandet, insamlade medel för den politiska
verksamheten m. m. Efter bildandet av den
konstitutionella senaten i dec. 1905 upphörde K. med sin
verksamhet. — Litt.: A. Cederholm, ”K:s
uppkomst och andra episoder” (1920); J. N. Reuter,
”K.” (2 bd, 1928—30).
Kagan, ort i Uzbekistan, se Buchara.
Kaganovitj [kaganåWjitJ], La z a r M o j s
e-j evit j, rysk politiker (f. 1893). Han ledde före
bolsj evikrevolutionen bolsj evikiskt
organisationsarbete i Ukraina och var efter denna medl. i
den organisationskommission, som skapade röda
armén. Han blev snart en av bolsj evikpartiets
mäktigaste män. 1930 blev han medl. av
politbyrån. Som sekr. i det allunionella bolsj
evikpar-tiet 1924—25 och 1928—39 samt ordf, i dess
kontrollkommission svarade han för bekämpandet av
den Stalin-fientliga oppositionen inom partiet och
var den drivande kraften bakom de stora
utrensningarna under 1930-talet. Sedan 1935 har K.
beklätt ett flertal poster inom statsstyrelsen; han
var bl. a. folkkommissarie, resp, minister för
järnvägar 1935—37 och 1942—46, v. ordf, i
folkkommissariernas råd 1938—40 och
folkkommissarie för den tunga industrien. 1942 valdes han
till led. av högsta rådet och blev 1944 v. ordf, i
ministerrådet.
Kagawa, T o y 0 h i k o, j apansk författare
och socialpolitiker (f. 1888). Under sin studietid
övergick K. till kristendomen och ägnade sig
därefter i nära 15 år åt kärleksverksamhet i Japans
värsta slumkvarter. En tid deltog han i
arbetarrörelsen och organiserade fackföreningar både
bland lant- och industriarbetare. Som förf, är
han f. n. en av Japans mest kända. 1920 utgav
han sin berömda roman ”Över dödslinjen”, som
tillika är en självbiogr. och bäres av ett starkt
socialt patos. K. har också skrivit ett stort antal
nationalekonomiska och religiösa verk. Hans
huvudintresse är emellertid det kristna arbetet, och
1929 startade han ”Gudsrikesrörelsen”, avsedd att
föra kristendomen ut över hela Japan. K:s
självbiogr. ”Vad väggarna viskat” utkom i sv. övers.
1935. — Litt.: W. Axling, ”K.” (1932; sv. övers.
1934).
Kagèra, flod i Östafrika, betraktas som
Nilens källflod, upprinner på Ruandaplatån samt
rinner åt n. och ö. till Victoriasjön; längd c:a
700 km.
Kagg, svensk adlig ätt. Härstammar från
väpnaren Mattias Kagge, nämnd 1375—1425.
Bröderna Lars K. (se nedan) och N i 1 s K. (1598
—1653, guvernör i Halland) blevo friherrar 1651
och Lars greve 1653 (slöt sin ätt 1661). Dennes
brorsons son Leonhard K. (1682—1760) blev
som ryttmästare fången vid Dnjepr 1709, kom
hem 1722 och skrev omkr. 1750 efter sina
anteckningar m. m. en journal, 1912 utgiven av
Adam Lewenhaupt. Nils K:s gren utdog 1772,
den adliga 1790.
Lars K., greve, riksmarsk (1593 el. 1595—
1661). Han följde Gustav II Adolf i danska och
ryska krigen, lärde under tre år krigskonsten i
Moritz’ av Oranien här samt deltog 1621 och
1626—27 i kriget i Livland och Preussen. 1628
utnämndes han till överste för östgötarna; i nov.
s. å. sändes han till Stralsund. Hemkallad i dec.
1629, följde han Gustav II Adolf till Tyskland
i juni 1630, utmärkte sig vid flera tillfällen och
var vid konungens död kommendant i Magdeburg.
K. blev då överste vid Livgardet och generalmajor
Kaftan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
