Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Japan - Historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
375
Japan
åt Nomura avsändes den tidigare japanske
ministern i Berlin, Kurusu, med ett sista japanskt
anbud, framlagt 20/u. Samtidigt hade från
Tokyo i chiffertelegram meddelats de båda
ambassadörerna, att en uppgörelse måste komma till
stånd före 29/n, då man eljest skulle vidta andra
åtgärder. I Washington, där telegrammen
uppsnappats och tolkats, var man fullt på det klara
med att krigsfaran var överhängande. 26/n
framlade Hull efter överläggningar med England,
Kina och Holland ett amerikanskt motförslag.
Det slutliga japanska förslaget innebar en viss
reträtt, inga vidare aktioner skulle företas och
Indokina delvis utrymmas, men också krav på
normala handelsförbindelser och ett inställande
av den amerikanska hjälpen till Kina, där J.
nu var benäget till överenskommelse med Chiang
Kai-shek. Det amerikanska förslaget åter
innebar, att J. skulle uppge sin axelorientering och
vidare allt vad det vunnit genom 1930-talets
militära aggressioner. I gengäld skulle normala
handelsförbindelser etableras. Genom detta
förslag hade den allt strävare amerikanska
politiken gentemot J. drivits till sin spets. — För
J. var det amerikanska förslaget oantagbart och
uppfattades som ett ultimatum. I sista stund
avsände Roosevelt 6/i2 en vädjan till den
japanske kejsaren om en fredlig lösning. Detta har
möjl. sin bakgrund i de amerikanska
stabsche-fernas kort förut framförda krav på mera tid
för militära förberedelser. Följ, dag avgåvo de
japanska ambassadörerna J :s skarpa och
avböjande svar på det amerikanska förslaget. Samma
dag hade kriget börjat genom det japanska
blixtanfallet mot de amerikanska flott- och
flygstridskrafterna i Pearl Harbor på Hawaii, det
alternativ, som Tojo hållit i beredskap. För den
amerikanska ledningen var denna utlösning icke
oväntad och framkallade närmast en viss
lättnad. I Washington hade man befarat, att J.
skulle skrida till en isolerad aktion mot de
engelska och holländska besittningarna, i vilket fall
det hade blivit svårt att förmå den amerikanska
kongressen till en krigsförklaring.
Krigsutbrottet förde omedelbart J., U.S.A. och
Kina in i det europeiska kriget. Den
rysk-ja-panska neutralitetspakten förblev dock i kraft.
De första krigsåren kännetecknas av en
framgångsrik japansk offensiv, som inom kort lade
Filippinerna, Siam, Singapore med
Malackahalv-ön, Burma och Nederländska Indien under
japanskt herravälde. Erövringen av dessa rika
områden löste till stor del J :s råvaruproblem. I
J. vidgade regeringen ytterligare sitt grepp om
industrien och det ekonomiska livet.
Krigspro-duktionens behov av koncentration ledde
småningom till ett närmare samarbete med de stora
finanshusen, vilket betecknar ett avsteg från
militärernas traditionellt fientliga hållning
gentemot dem. — Redan sommaren 1942 började
emellertid läget ändras genom de amerikanska
framgångarna i sjöslagen vid Midway och i
Korallhavet samt landstigningen på
Salomon-öarna. Under de följ, åren banade sig
amerikanerna systematiskt fram i övärlden n. om
376
Nederländska Indien och erövrade sommaren
1944 de strategiskt viktiga öarna Saipan och
Guam i Marianerna. Motgångarna utlöste en
kris i J., där regeringen Tojo, som tidigare
åtnjutit stor popularitet, i juli 1944 avgick. En
ny regering bildades av Koiso med den förre
statsministern Yonai som bitr, statsminister.
Motgångarna fortsatte emellertid. Hösten 1944
började Filippinerna invaderas och under våren och
sommaren följ, år även Riu-kiu-öarna. Den
offensiv i n. Burma, som började i okt. 1943, gav
till resultat, att Ledovägen öppnades i jan. 1945.
Härigenom kom material in i Kina.
Våroffensiven 1945 avsåg att förinta de japanska
stridskrafterna i Bortre Indien. Till de militära
motgångarna kom det allt tydligare hotet från
Sovjetunionen, som i april 1945 uppsade
neutralitetspakten. Västmakterna hade länge eftersträvat
ett ryskt deltagande i kriget mot J. och vid
Jaltakonferensen i febr. 1945 fått Sovjetunionen
att lova att 2 el. 3 mån. efter Tysklands
kapitulation gå till angrepp mot J. I gengäld skulle
den återfå, vad Ryssland förlorat 1905. —
Vårens stora motgångar framkallade en ny
regeringskris i J. I april bildades en ny ministär
av amiral Suzuki, som tidigare stått i opposition
mot aktivistkretsama. Motståndsvilj an hade nu
ytterligare uppluckrats genom de allierade
bombardemangen av det japanska hemlandet. I maj,
samma mån. Tyskland kapitulerade, anhöll
J. om rysk medling för att åstadkomma en
för-handlingsfred. Sovjetunionen vägrade emellertid,
och vid Potsdamkonferensen i juli utfärdade
U.S.A., England och Kina ett ultimatum, där de
under hot om total förstörelse krävde en
japansk kapitulation utan villkor. Samma mån.
hade amerikanska och engelska flottstyrkor trängt
in i Tokyobukten, varifrån J :s centrala delar
utsattes för förödande bombardemang. 6/s insat
tes det nya atomvapnet genom bombfällningen
över Hiroshima. 9/s fälldes den andra
atombomben över Nagasaki. 8/s åter hade Sovjetunionen
förklarat krig, varefter de ryska trupperna
invaderade Manchuriet. Atombombernas förödande
verkningar banade väg för en kapitulation. 10/s
förklarade man sig acceptera de allierade
villkoren, förutsatt att de icke stredo mot
kejsarens ställning som suverän härskare. De
allierade förklarade emellertid, att kejsaren och den
japanska regeringen måste underordnas den
allierade överbefälhavaren, general MacArthur som
ägde vidtaga de åtgärder han ansåg nödvändiga.
44/s accepterade kejsaren dessa villkor, varefter
den formella kapitulationsöverenskommelsen
undertecknades V9. Redan föregående dag hade de
amerikanska trupperna börjat ockupera J., och
8/s höll MacArthur sitt intåg i Tokyo.
Efterkrigstiden. Vid Kairokonferensen
1943 hade fastställts, att J. skulle avhändas allt
vad det förvärvat efter 1914, varjämte Korea
skulle bli självständigt, och i Jalta 1945, att
Sovjetunionen skulle erhålla Kurilerna och s.
Sachalin, få arrendera Port Arthur och utnyttja
Dairens hamn samt tills, m. Kina driva de
man-churiska järnvägarna. Efter kapitulationen
ocku
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
