Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingrid (drottning av Danmark) - Ingrid (drottning av Norge) - Ingriska - Inguinal - Ingusjetien - Ingvallsbenning - Ingvar den vittfarne - Ingvar, Sven - Ingå - Ingäld - Ingöt - Inhabilitet (inhabil) - Inhalation - Inhambane - Inhav, innanhav - Inherent - Inhibera - Inhibition - Inhibitor, retardator, antikatalysator
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
Ingriska—Inhibitor
24
Margareta, drottning
(f. 1910 28/3), dotter
till konung Gustav VI
Adolf av Sverige och
hans första gemål,
Margareta av England,
2Vs 1935 g. m.
kronprins Fredrik av
Danmark, sedan 1947
konung Fredrik IX. I
äktenskapet ha fötts
tre döttrar,
Margre-the 1940, Benedikte
1944 och Anne-Marie
1946.
Norge. Ingrid, drottning, dotter till
Ragnvald Ingesson, sondotter till Sveriges konung Inge
d. ä., förmäldes med den danske prinsen Henrik
Skadelår (d. 1134) och fick med honom sönerna
Buris och Magnus Henriksson, den förre bekant
som upprorsmakare mot Valdemar I av
Danmark, den senare som svensk konung el.
tronpretendent. En 3:e son till dem skall ha varit
svensk jarl. Efter Henriks död blev I. g. m.
norske konungen Harald Gille och hade med
honom sonen Inge Krokrygg; efter Haralds mord
1136 var I. sin son behjälplig i de strider han
hade att utkämpa. Själv gifte hon om sig med
de norska stormännen Ottar Birting och Arne
Kongsmåg; flera barn föddes i sista
äktenskapet, vilka blevo bemärkta män i Norge. En
oäkta son till henne och en norsk storman var
Orm Kongsbroder. I. skildras i källorna som
osympatisk.
1’ngriska, finsk dialekt, som talas av ingrerna,
bosatta i några små språköar i Ingermanland.
Ingrerna äro grekiska katoliker; de antagas ha
invandrat från n. sidan av Finska viken senast i
början av noo-talet.
Inguinäl, som angår ljumsken (lat. i’nguen).
Ingusjetien [-go/è’-], ry. Ingusjetija, off.
Ingusjska autonoma området,
In-gusjskaja avtonomnaja oblast, i Nordkaukasien,
RSFSR, bildades V7 1924, omfattade 3,200 km2
med 75,000 inv. och förenades 15/i 1934 med
Tjetjenien el. Tjetjenernas autonoma område
till Tjetjeningusjska autonoma socialistiska
sovjetrepubliken.
Ingvallsbenning, ort i Hedemora
landskommun.
Ingvar den vittfarne, svensk hövding,
huvudperson i den isländska sagan ”Yngvars
saga vlöfprla” (utg. av E. Olson 1912). Med
30 skepp for han till Gårdarike, upplevde
fantastiska äventyr och dog på återvägen 1041.
Många runstenar över män, som fallit österut
med I., vittna om att hans härfärd är historisk,
ehuru sedan omdiktad.
Ingvar, Sven Ingvar, läkare (1889—1947),
med. dr i Lund 1919, doc. i neurologi s. å.i,
klinisk laborator och bitr, lärare i medicin 1924,
prof, i praktisk medicin 1929, allt vid Lunds
univ.; bataljonsläkare 1916, överläkare vid
Ramlösa brunn somrarna 1922—30. I. gjorde sig
känd som en framstående forskare inom neuro-
logi och invärtes
medicin och utgav ett stort
antal värdefulla
undersökningar över bl. a.
hjärnans såväl normala
som patologiska
anatomi och fysiologi samt
över nervsjukdomarnas
klinik. Särskild
uppmärksamhet ha
tillvunnit sig hans
komparativt anatomiska
undersökningar över
lill-hj ärnans utveckling
och de bidrag han
lämnat till kännedomen om lokalisationen i denna
hjärndel. I. verkade med stor framgång i den
medicinska folkupplysningens tjänst, en uppgift, för
vilken hans eminenta lärartalanger gjorde
honom väl skickad. Han var även intresserad av
nykterhetsfrågor och var ordf, i 1944 års
nykterhetskommitté.
Ingå (fi. Inkoo), kommun i Nylands län,
Finland, vid kusten v. om Helsingfors; 264 km2;
4,800 inv., svensktalande.
Ingäld, äldre uttryck för inkomst.
Ingöt, inloppskanal till gjutformen för den
smälta metallen.
Inhabilitet (adj.: i n h a b i 1), olämplighet,
oduglighet; i rättsspråket frånvaron av de
egenskaper, som en person måste äga för att kunna
bekläda en offentlig tjänst el. utföra en
handling med rättslig giltighet och verkan.
Inhalatiön (lat. inhaläre, inandas) el. i
n-andning, metoden att genom inandning
införa ämnen i luftvägarna, antingen gasformiga,
ss. lustgas, eter, kloroform, brometyl o. s. v.,
vattenångor, bemängda med flyktiga oljor, ss.
terpentin o. dyl., el. fasta, resp, flytande, ämnen,
söm genom för ändamålet konstruerade
apparater, inhalatiön s- el. sprayapparater
[spréi-], blivit ytterst fint fördelade
(”pulverise-rade”). Dropparna stanna mestadels i övre
luftvägarna; vid tillräcklig finfördelning kunna de
dock även nå ned i de finaste luftrören. Verb’.
I n h a 1 è r a. — Inhalatörium, anstalt
för i.
Inhambane [injäba’na], hamnstad i
Portugisiska Östafrika, n. ö. om Louren^o Marquez;
c:a 47,000 inv., därav c:a 450 européer.
Inhav, innanhav, dets. som bihav, se Hav.
Inhere’nt, särsk. fil., som med nödvändighet
vidlåder något el. ingår i väsendet hos något.
Inhibèra (lat. inhibére), inställa, hindra.
Inhibitiön, fur., inställande tills vidare av
verkställighet av ett av myndighet meddelat
beslut.
Inhi’bitor, retardator,
antikatalysa-t o r, kem., benämning på ämnen, som minska
reaktionshastigheten el. helt förhindra förloppet
av en kemisk reaktion. I motsats till ”vanlig”
positiv katalys talar man vid
inhibitor-verkan ibland om negativ katalys. Man
har funnit, att i. äro verksamma framför allt
vid exoterma reaktioner av kedj ereaktionstyp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
