Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Halden (Fredrikshald) - Halder, Franz - Halditstjokko - Hale, George Ellery - Haleb - Hales, Stephen - Halesowen - Halévy (Lévy), 1. Jacques Fromental - Halévy (Lévy), 2. Ludovic (Louis) - Halévy (Lévy), 3. Daniel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
715
Halder—Halévy
716
i Idefjorden; c:a 10,300 inv. Ligger vackert på
bägge sidor om älven, nyare stadsdelar på
dalsluttningarna in.; på sydsidan, strax ö. om staden,
på en no m hög bergplatå, fästet Fr ed
rikst en (se d. o.). H. har stor trävaruutförsel;
fabriksdrift i förstaden Tistedalen (inom H.) vid
Tistas utlopp ur Femsjön, över H. gå de norska
järnvägsförbindelserna söderut (över Kornsjö
och Mellerud) till Göteborg.
H. fick 1665 stadsprivilegier och befästes
starkt. Svenska trupper erövrade 4 febr. 1659
Sanöen framför älvmynningen och Nordhalden
men hejdades vid bron över till Sörhalden. Lars
Kaggs erövringsförsök i jan. och febr. 1660
av-slogos. Till följd av flera stora eldsvådor (1667,
1676 och 1703), som förstört även befästningarna,
var H. vid Karl XII:s infall i Norge 1716 täml.
försvarslöst. I hast uppfördes palissader,
bröstvärn m. m., och först efter hård strid kunde
Karl XII 4 juli s. å. intaga staden, som då
antändes av norrmännen själva, varigenom
svenskarna åter utdrevos. Staden led rätt mycket vid
fästningens beskjutning 1814.
Halder, Franz, tysk militär (f. 1884),
officer vid art. 1904, generallöjtnant 1936,
generalöverste 1940. Under 1 :a världskriget gjorde H.
huvudsaki.
general-stabstjänst samt
inträdde efter kriget
i riksvärnet. Efter
tjänst som
art.-reg.-och divisionschef
under början av
1930-talet knöts han 1936
till generalstaben, vars
chef han blev i sept.
1938 efter Beck. H.,
som får anses ha
varit en synnerligen
skicklig strateg, var
som chef för
generalstaben ansvarig för
planläggningen och genomförandet av
operationerna mot Polen 1939, i väster 1940, på Balkan 1941
samt mot Ryssland såväl 1941 som under
sommarfälttåget 1942. Sedan Hitler övertagit chefskapet
för armén efter v. Brauchitsch dec. 1941, fick
H. svårt att göra sig gällande, och då H. ansåg,
att sommaroffensiven 1942 skulle avbrytas med
anledning av att de tyska resurserna i huvudsak
voro uttömda, erhöll han avsked i sept. s. å. H.
tillfångatogs av amerikanska trupper vid
Tysklands sammanbrott 1945. Han frikändes i sept.
1948 av en denazifieringsdomstol i München. H.
har utg. ”Hitler als Feldherr” (1949).
Ha’lditstjokko, fi. Ha’ltiatunturi, Finlands
högsta fjäll, på norska gränsen i n. Enontekis;
1,324 m ö. h.
Hale [héil], George Eller y,
amerikansk astronom (1868—1938), prof, i Chicago
och dir. för Yerkesobservatoriet där 1895—
1905, dir. för Mount Wilson-observatoriet i
Kalifornien 1904—23, i synnerhet bekant som
skapare och organisatör av de båda ovannämnda
observatorierna samt dessutom för sina med
spektroheliograf företagna viktiga
undersökningar över solen (facklorna, protuberanserna). H.
utgav från 1895 The Astrophysical Journal samt
författade ett flertal, även populära, skrifter.
Ha’leb, se Aleppo.
Hales [héilz], Stephen, engelsk
fysiolog (1677—1761). Han utförde över
växternas ämnesomsättning, särskilt
vattenkonsumtion och gasresorption, samt över djurens
blodcirkulation mästerligt anordnade
experiment, åtföljda av snillrika kvantitativa
beräkningar. — Litt.: Biogr. av E. Clark-Kennedy
(1929)-
Halesowen [héi’lzåuin], stad i
Worcester-shire, v. England, 11 km v. s. v. om Birmingham;
36,000 inv. Betydande järn- och stålindustri.
Halévy [alevi’] (eg. Lévy). 1) Jacques
Fran^ois Fromental Élie H., fransk
tonsättare (1799—1862), elev av Cherubini. Han blev
1827 lärare vid konservatoriet i Paris och 1833
prof, i kontrapunkt. H. vann sin största
berömmelse genom operan ”La juive (1835; ”Judinnan”,
Sthlm 1866). Av hans senare operor märkas
”Les mosquétaires de la reine” (1846;
”Drottningens musketörer”, Sthlm 1848) och ”Le val
d’Andorre” (1848; ”Andorradalen”, Sthlm 1888).
2) Ludovic (Louis) H., den föreg:s
brorson, författare (1834—1908). Hans
berömmelse vilar på de många operettexter, som han
tills, m. Henri Meilhac skrev till Öffenbachs
musik. De viktigaste av Meilhacs och H:s
offen-bachiader äro ”La belle Hélène” (1864),
”Barbe-bleue” (1866), ”La vie parisienne” (1867), ”La
grande duchesse de Gérolstein” (1867) och ”Les
brigands” (1870). Tills, m. Meilhac författade han
även texten till flera populära operor, ss.
”Carmen” och ”Le petit duc”, samt vådeviller och
komedier, bland vilka ”Frou-frou” (1869; sv.
övers. 1870) nått enastående popularitet. H., som
i firman representerat den finare spiritualiteten,
skrev briljanta sedeskildringar i novellform från
det småborgerliga Paris, bl. a. ”M. et M:me
Cardinal” (1872), ”Les petites Cardinal” (1880) och
”La famille Cardinal” (1883) samt ”L’abbé
Con-stantin” (1882; sv. övers. 1885).
3) Daniel H., den föreg:s son, författare
(f. 1872). Han har utg. ”Essai sur le
mouve-ment ouvrier en France” (1901), ”Histoire de
quatre ans 1997—2001” (1903), ”Apologie pour
notre passé” (1908), ”Le travail de Zarathoustra”
(1909), ”Luttes et problèmes” (1911), ”Le courrier
de M. Thiers” (1920), ”Visites aux paysans du
Centre” (1921), biogr. över Nietzsche (1909),
Péguy (1918), W. Wilson (s. å.), Vauban (1923)
och Michelet (1928), ”La fin des notables” (2 bd,
1930—37), ”Pays parisiens” (1932), en verklig
parisares skildring av Paris’ olika stadsdelar,
”Courrier d’Europe” (1933), ”La république des
comités” (1934), en studie i fransk historia 1895
till 1934, ”1938. Une année d’histoire” (1938),
”Péguy et les Cahiers de la quinzaine” (1941),
”Trois épreuves: 1814, 1871, 1940” (s. å.) och
”Proudhon d’après ses carnets inédits (1843—
1847)” (1944).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
