Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Görres, Joseph von - Görslöv - Görtz el. Goertz, Georg Heinrich von Schlitz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
615
G örslöv—G örtz
616
tades 1876 G ö r r e s-G e s e 11 s c h a f t (säte i
Bonn) för att främja vetenskaperna i katolsk
anda; det utger Historisches Jahrbuch,
Philoso-phisches Jahrbuch, ”Quellen und Forschungen aus
dem Gebiete der Geschichte” m. m.
G örslöv, socken i Malmöhus län, Bara härad,
på Lundaslätten, strax n. ö. om Malmö; 5,48 km2,
265 inv. (1951). Begränsas i s. av Segeån. 471
har åker; skog saknas. Egendom: Granedal.
Kyrkan är från noo-talets senare del. Ingår i
G:s och Särslövs pastorat i Lunds stift, Bara
kontrakt; tillhör storkommunen Staffanstorp.
Görtz el. G o e r t z [görts], Georg
Heinrich, frih. vo n S c h 1 i t z, benämnd von
G., holstein-gottorpsk statsman, Karl XII:s
minister (1668—1719). Han studerade i Jena, där
han i en duell förlorade sitt ena öga, blev 1698
kammarherre hos hertig Fredrik IV av
Holstein-Gottorp, Karl XII:s svåger, följde sin herre i
stora nordiska kriget och utnämndes, sedan
hertigen 1702 stupat, s. å. av dennes änka, Hedvig
Sofia, till geheimeråd. 1707 vistades han i
Leipzig för underhandlingar med Karl XII i
Altran-städt. Ett
övervägande inflytande på
her-tigdömets förvaltning
vann G. efter
hertiginnans död (1708), då
hans gynnare prins
Kristian August
övertog förmyndarregeringen för hertig
Fredriks son Karl
Fredrik. Under Karl
XH:s vistelse i
Turkiet utnämnde G. baron
von Fabrice till
hol-steinsk envoyé hos
konungen personligen,
medan general von Dernath förordnades till
minister hos rådsregeringen i Stockholm. Denna senare
med Arvid Horn i spetsen kom i ytterst spänt
förhållande till den av G. ledda politiken och lät
slutligen sommaren 1714 utvisa v. Dernath.
Stenbocks inmarsch i Holstein efter segern vid
Gadebusch 1712 och vid kapitulationen i Tönning
i maj 1713 vållade, att Fredrik IV av Danmark
bemäktigade sig det hertigliga husets andel av
Slesvig och Holstein. En restitution av de
förlorade landsdelarna blev nu det energiskt sökta
målet för G:s politik. I detta syfte började G.
hemliga underhandlingar med Preussen, Danmark
och Ryssland samt drog därvid icke i
betänkande att skada Sveriges intressen. Som ersättning
för de landavträdelser, vilka Sverige enl. G:s
förslag skulle göra åt sina fiender, krävde G.
förutom hertigdömets restitution även understöd
åt hertig Karl Fredriks svenska succession. I
sin underhandling med tsaren framställde G.
därutöver förslag om giftermål mellan hertigen och
Peter I:s dotter Anna. Dessa förhandlingar
fingo ett skandalöst efterspel, under vilket
svenska rådet ytterligare gav uttryck åt starkt
missnöje med G:s hänsynslöshet.
Så snart Karl XII beslutat återvända hem,
kastade G. omedelbart om sin politik. Han
uppsökte Karl XII i Stralsund 1714 för att
anmäla, att han övertagit Fabrices roll som
hertigdömets minister hos konungen och att han
önskade i denna egenskap följa Karl till Sverige.
Där antog honom konungen även i sin tjänst
och skänkte honom sitt oinskränkta förtroende.
För anskaffande av för kriget erforderliga
medel inrättades i jan. 1716 ett särskilt ämbetsverk,
upphandiingsdeputationen, som under G:s
enväldiga ledning slog under sig hela
statshushållningen. Den mest bekanta bland G:s
finansåtgärder var präglandet av s. k. mynttecken,
nödmynten el. ”Görtzdalrarna”. Snart fick G. sitt
finger med i avgörandet av de viktigaste
in-rikesärendena, varjämte utrikespolitiken kom att
till huvudsaklig del gå genom hans händer. Hans
regeringssystem kännetecknades av en
häpnadsväckande uppfinningsförmåga och energi. En
ny och respektingivande här kunde uppställas —
förutsättningen för nya fredsunderhandlingar.
Sommaren 1716 företog G. en resa till
Holland och Frankrike i syfte att anskaffa penningar
och söka inleda separatunderhandling med någon
av Sveriges fiender. G. var avgjort böjd för
fred med Ryssland. För att vinna detta syfte
ämnade G. återupptaga den 1714 inledda
underhandlingen om förmälning mellan Karl Fredrik och
storfurstinnan Anna. Men han hade knappast
hunnit gripa verket an, förrän han 21 febr.
I7I7häk-tades av stadsmyndigheterna i Arnhem, prov.
Gel-derland, på begäran av engelska regeringen.
Denna hade näml, kommit en komplott på spåren,
som G. med biträde av ministrarna Sparre i
Paris och K. Gyllenborg i London inlett med
jakobiterna i avsikt att mot penningvederlag
söka förmå Karl XII till en landstigning i
Storbritannien för att störta Georg I. G. hölls i
sträng arrest i Arnhem till 31 juli. Efter
fri-givningen lyckades G. förmå tsaren till en
sär-underhandling med Sverige på Åland, ”åländska
kongressen”. Till dem, som mest oroades, hörde
lantgreven Karl av Hessen och hans son
arvprins Fredrik, förmäld med Karl XII:s yngre
syster, Ulrika Eleonora. De sågo i den
beramade ryska underhandlingen huvudsaki. ett
djärvt försök av G. att förmå konungen att
utse Karl Fredrik till tronföljare för att sedan
effektivt kunna utnyttja en av G. föreslagen
allians med Ryssland. Efter sin återkomst i nov.
1717 utsågs G. av Karl XII till förste
plenipoten-tiär vid åländska kongressen. Även om
förhandlingarna ej ledde till fred, gåvo de dock t. v.
Karl XII ryggen fri vid hans norska fälttåg.
Då Karl XII 30 nov. 1718 stupat, begagnade
sig arvprins Fredrik, vilken som härens
gene-ralissimus nu ägde högsta befälet, snabbt av den
nya situationen och lät 2 dec. arrestera G. i
Tanums prästgård, varefter denne fördes till
Stockholm. Inför en särskilt tillsatt kommission
kallades G. 16 jan. 1719 att svara på
anklagelserna att ha varit illasinnad mot Sverige, väckt
konungens misstro mot undersåtarna, förtalat
ämbetsmännen, givit skadliga råd och avrått
fred. Rättegången fördes på ett brådskande och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
