Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grytprov - Grytviken - Grzesinski, Albert - Gråal, arre - Gråberg - Gråberg af Hemsö, Jacob - Gråbo (växt) - Gråbo (samhälle) - Gråborg - Gråbröder - Gråda kanal - Grådådresläktet - Grå eminensen - Gråen - Gråfibbla - Gråfläcksjuka - Grågås - Grågås (handskrift) - Gråhaj - Gråhara - Grå häger - Gråkallen - Gråkil - Grå kopparmalm - Gråmanstorp - Gråmes - Gråmunkeholmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
377
Grytviken—Gråmunkeholmen
378
i ett k o n s t g r y t, där hundarnas arbete kan
noggrant kontrolleras. G. ägde f. ggn rum i
Sverige 1901.
Grytviken, huvudort på South Georgia.
Grzesi’nski [g§ez-], Albert, tysk
socialdemokratisk politiker (1879—1947), verkade
inom fackföreningsrörelsen och vann
uppmärksamhet, när han nov. 1918 upprätthöll ordningen i
Kassel som ledare för arbetar- och soldatrådet
där. Han var preussisk inrikesminister 1926—30
och polismästare i Berlin 1925—26 samt 1930—
32. G. gick 1933 i landsflykt. Han var sedan en
tid anställd som kinesiska regeringens rådgivare
i administrationsärenden och levde från 1937 i
New York som metallarbetare. G. utgav ”Im
Kampf um die deutsche Republik” (1934; sv.
övers, s. å.) och ”Inside Germany” (1939).
Gräal, a r r e, Älnus incåna, den i Norrland
vanligaste alarten, utmärker sig genom rak stam
med slät, grå bark och på undersidan gråaktiga,
mer el. mindre finludna blad. Veden användes i
Norrland till förfärdigande av diverse husgeråd.
Den är vanlig ned till n. Uppland, Västmanland,
Närke och Dal samt förekommer dessutom i de
delar av Östergötland, Småland och
Västergötland, som gränsa intill Vättern. Jfr Alsläktet.
Gråberg. 1) Ofyndig bergart vid gruvor. —
2) G. el. gråsten, gammal svensk benämning
för särskilt granit och gnejs. — I allmogespråket
brukas gråsten även som beteckning för
lösa stenar och block av sådana bergarter.
Gråberg af Hemsö, Jacob, greve, konsul,
skriftställare (1776—1847). G. var lagmansson
från Gotland, gick 1792 till sjöss, var 1793—95
i engelsk örlogstjänst, fick plats på kontor i
Genua och blev 1811 svensk vicekonsul där. Han
var sedan konsul i Tanger 1815—22 och i
Tripo-lis 1822—28. G. bosatte sig i Florens och
förvärvade stor ryktbarhet genom en mångfald på
olika språk skrivna arbeten och uppsatser, av
vilka de värdefullare rörde geografi och
statistik samt fingo stort inflytande i Italien. G. blev
påvlig greve. Han utnämndes av storhertigen av
Toscana till kammarherre och överbibliotekarie
vid biblioteket i Palazzo Pitti. Han var led. av
mer än 70 utländska akademier och lärda
samfund. Biogr. av H. Rosman (1935).
Gråbo, Artemisia vulgäris, vanl.
förekommande, flerårig, meterhög ört av
malörtsläktet, med pardelade, på undersidan gråludna blad
och talrika i ax el. vippa samlade små, äggrunda
korgar med rödbruna blommor.
Gråbo, samhälle i Stora Lundby sn i
Västergötland.
Gråborg i Algutsrums socken, Ölands största
bygdeborg, är av den för ön typiska
ringfor-made karaktären. Formen är något oregelbunden,
största och minsta diam, äro resp. 210 och 162
m. Murbredden är 9—11 m, höjden 4,5—6 m. I
muren finnas 3 portar, av vilka den i n. v. har
ett medeltida valv. Borgen torde vara anlagd
under 400-talet e. Kr. Möjl. kunna borgens
medeltida användning och ombyggnad sättas i
samband med den i folktraditionen levande ”kung
Bugislev”, som torde vara identisk med den vid
11-talets slut levande Burislev, Sverker den
gamles son. Om G. se M. Stenberger, ”Öland under
äldre järnåldern” (1933). — Se bild vid
Bygdeborg.
Gråbröder, se Franciskanorden.
Gråda kanal, se Gagnef.
Grådådresläktet, Alyssum, släkte bland de
korsblommiga växterna, utmärkt genom korta,
vanl. fåfröiga och ofta smalt
ving-kantade skidor samt hela, vanl.
gulaktiga kronblad. Omkr. 100
arter, ett- el. fleråriga stjärnhåriga
örter med hela, oftast helbräddade
blad, de flesta hemma i
Medelhavsområdet. 1 Sverige förekommer den
vanliga grådådran, A. calycinum,
upp till Uppland, mera tillfälligt
längre norrut. Som prydnadsväxt
odlas den vitblommiga A.
mariti-mum (Koniga maritima’).
Grå eminensen, se Joseph
(Pa-ter J.).
Gråen, ö vid Landskrona.
Gråfibbla, bot., se Hieracium.
Gråfläcksjuka, en hos våra
sädesslag förekommande
manganbristsjukdom, som yttrar sig i grå till
gulbruna fläckar på bladen. G. hos selleri
förorsakas av svampen Cercospora apii. En av
Col-letotrichum Lini alstrad svampsjukdom hos lin
benämnes även g.
Grågås, se Gåsfåglar.
Grågås (isl. Grägås), urspr. omkr. 1190, namn
på en handskrift av norska Frostatingslagen, från
1500-talet genom en förväxling beteckning på
Islands medeltida lagar, vilken sedan trots
kännedom om misstaget bibehållits i den
vetenskapliga världen. Enl. traditionen skall Ulfljot ha
givit Island dess äldsta lagar 930, men därav är
intet bevarat. De två äldsta och märkligaste
handskrifterna av G., båda förvarade i
Köpenhamn, äro ”Konungaboken”, Codex regius, från
omkr. 1250 (utg. i faksimiltryck 1932) och
”Sta-darholsboken” från omkr. 1260, ganska olika
varandra till innehållet. Båda äro utförliga
privatuppteckningar och återgå på äldre källor, främst
Haflidaskrå. V. Finsen har utgivit
Konungaboken (1850, övers. 1870) och Stadarholsboken
(1879).
Gråhaj, se Hajar.
Gråhara, finsk fyrplats, mistsignal- och
lotsstation, c:a 5 km s. om Helsingfors.
Grå häger, se Hägersläktet.
Gråkallen, bergshöjd på halvön närmast v. om
Trondheim, 556 m ö. h.; elektrisk spårväg från
Trondheim. Vidsträckt utsikt över fjorden, havet,
till Sylarna och (i s.) Trollheimen. Skidsportort.
Gråkil, se Gråskala.
Grå kopparmalm, se Kopparglans.
Gråmanstorp, socken i Kristianstads län, N.
Åsbo härad, blev 1945 Klippans köping.
Gråmes, se Mesar.
Gråmunkeholmen, från slutet av 1200-talet
Grådådra,
Alyssum
calycinum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
