Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Graptoliter - Graptolitskiffrar - Gras, Félix - Grasse - Grassera - Grassi, Giovanni Battista - Grassmann, Hermann - Grate, Eric - Gratia - Gratial
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
215
Graptolitskiffrar—Gratial
216
uppkomma genom knoppning, överensstämma g.
endast med pterobranchierna bland nu levande
djur. G. ha delats i två grupper: I. Graptoloidea.
Det enkla el. grenade rabdosomet utgår från en
si ku la, ett kägel- el. dolkformat djurhus,
varifrån ett litet rör utväxer, som bildar den
första boningskammaren, tekan (fig. 1,2);
härifrån knoppa nya tekor fram, av vilka man endast
känner ett slag, anordnade på olika sätt i en el. två
rader. Ex. Monograptus (9,14), Diplo graptus (7),
Didymo graptus (6, 17), Dicello graptus {15),
Cyrtograptus {19) och Retiolites (3,8). II.
Dendroidea. Rabdosomet är träd- el.
busk-liknande, bildat av grenar, som ofta
förbindas medelst tvär trådar samt utgå från en
häft-skiva el. från en sikula. Tekorna äro av olika
slag: näringsindivider (tekor),
fortplantningsindi-vider (gonangier) och knoppningsindivider. Alla
tekorna äro rörformiga och ligga snodda om
varandra i stammarna. (Fig. 4 visar tekor och
gonangier.) Ex. Dictyograptus el. Dictyonema (4,
5). — G. uppträda vid början av ordovicium
och ha under denna period och i silur en rik
blomstring; de flesta dö då ut, och endast några
få arter leva kvar i devon. G:s utveckling är
mycket rik, och rätt många släkten, särskilt av
Graptoloidea, finnas, vilka avlösa varandra i
snabb följd i de olika delarna av lagerserien, så
att g. äro synnerligen goda ledfossil, på vilka
en mycket detaljerad zonindelning kan grundas.
G. synas utan undantag ha varit plankton el. fästa
vid drivande alger o. dyl. — Litt.: G. L. Elles &
E. M. R. Wood, ”A monograph of British
grap-tolites” (3 bd, 1901—18); O. M. B. Bulman,
”Graptolithina” (i ”Handbuch der Paläozoologie”,
1938).
Graptolitskiffrar, geol., i ordovicium och
silur (gotlandium) förekommande ler- el.
mär-gelskiffrar, vari graptoliter uppträda talrikt och
vilka medelst dessa som ledfossil indelas i många
zoner. Denna faciesutbildning förekommer hela
jordklotet runt, t. ex. på Skandinaviska halvön,
i England, Böhmen, Tyskland, Nordamerikas n.
ö. delar, Canada, Columbia, Australien och Kina,
överallt med samma ordningsföljd beträffande de
olika graptolitfaunornas uppträdande.
Gras [gra], F é 1 i x, nyprovensalsk
författare (1844—1901). G:s förnämsta dikter äro de
episka ”Li carbouniè” och ”Lou romancero
prou-venqau”, kärlekspoesi i folkton. Hans yppersta
prosaverk äro ”Li papalino”, yppiga skildringar
från den avignonska påvetiden, och den berömda
revolutions romanen ”Li rouge döu miejour” (De
röda från södern; 1897). Näst Mistral var G.
Feliberförbundets mest betydande förkämpe.
Grasse [gräs], stad i fr. dep.
Alpes-Mariti-mes, ung. 40 km från Nice; 21,000 inv. Rosor,
jasminer, heliotroper o. a. välluktande växter
odlas i stadens omnejd. Berömda fabriker för
tillverkning av parfymer och oljor. Vinterkurort.
Grassera (lat. grassäri), husera, rasa; vara
i svang; gripa omkring sig.
Gra’ssi, Giovanni Battista, italiensk
zoolog (1854—1925), prof, i Catania 1883, i Rom
1895. Han behandlade termiter, pilmaskar,
band
maskars och insekters utveckling och utgav
praktiskt värdefulla arbeten över vinranklusen. Mest
bekant är G. genom sina tills, m. Calandruccio
utförda undersökningar över ålens förvandlingar
och orsakerna till malarian. Efter resor i Italien
1898 lyckades G. i samarbete med Bignami och
Bartinelli i huvudsak utreda malariaparasitens
utveckling såväl i myggan Anopheles som i
människans blod.
Grassmann, H e r m a n n Günther, tysk
matematiker (1809—77), numera erkänd som
synnerligen framstående, trots att han, på grund
av sin blygsamma ställning som gymnasielärare
i Stettin och sina arbetens svårtillgängliga form,
under livstiden mycket litet uppmärksammades.
Genom sitt huvudarbete, ”Ausdehnungslehre”
(1844, omarbetning 1862), införde G. nya,
fruktbärande metoder, grundade på en utvidgning av
de komplexa talen och därav föranledda nya
aritmetiska begrepp, vilka i tillämpning på
geometrien visade sig mäktiga att skapa en helt
ny gren av matematiken. — G. gjorde även
betydande insatser som sanskritforskare. — G:s
”Gesammelte mathematische und physikalische
Werke” utgåvos av F. Engel (3 bd, 1894—1911).
Grate, Eric Gustav, skulptör (f. 1896 14/s),
prof, i skulptur vid Konsthögsk. 1941. Efter
studieresor till Tyskland och Grekland kom G.
1924 till Paris, där han tog intryck av Despiaus
levande yta och nyanserade men dock stränga
form. Den franska verklighetsiakttagelsen gjorde
honom till en utmärkt portträttör, t. ex. O.
Asch-bergs byst (i Nationalmuseum). Via surrealistiska
experiment har han senare kommit att gestalta
ett lyriskt innehåll, anknytande till den nordiska
romantiken: ”Folkvisan” vid Bromma lärov. och
relief i
Marabous chokladfabrik, Sundbyberg (I943)-Bland övriga
arbeten märkas
fyra figurer,
”Årstiderna”, i
Kanslihuset,
Stockholm.
Grätia [-[grä’-tsia],-] {+[grä’-
tsia],+} lat.,
behag, ynnest,
nåd; tack. Se
även Dei
gra-tia.
Gratial [-[grat-siä’l]-] {+[grat-
siä’l]+} (av lat.
grätia, nåd,
tack), nådegåva, [-penningunderstöd.-]
{+penningunder-
stöd.+} G. kallas
den pension från
Vadstena
krigs-manshuskassa,
som tilldelas
avskedade soldater
av indelta
armén (g r a t i
a
Erik Grate: Folkvisan, Brons.
1938. Bromma läroverk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
